Att anmäla en familj

[ingrid]

Vi är väldigt nära att göra en anmälan men......det har gjorts lvu försök på familjen men tingsrätten sa nej.

Barnet har en åkomma ( el vad jag ska kalla det) som vi vet med säkerhet att familjen inte gjort något åt och som funnits där sen födslen, läkare bvc har bett oss om hjälp att hjälpa familjen att ta dom till läkare eftersom vi har haft kontakt med familjen.

Läkare säger att det kan vara för sent att göra något åt "åkomman " nu.

Vad gör man, ska man kägga sig i, kan man vara anonym? många frågor och hoppas på svar.

Ingrid

 

[bi]

Hej! Man kan göra en anonym anmälan.Sedan är det soc skyldighet att utreda.Vi har gjort det och barnet blev flyttat,så bevisligen gjordes ngt från soc. Bi

 

[lillan]

Hej!

Jag fattar inte riktigt-om BVC läkaren har bett om er hjälp och det samtidigt är så allvarligt, borde ju läkaren också göra en anmälan. Det är ju deras skyldighet genom yrket. Eller är det så att föräldrarna aldrigt besökt läkaren och denne därigenom inte kan göra amälan? Inträder läkarens skyldighet bara genom "vetskapen" eller måste de besöka vården? Eller är det den anmälan som läkaren gjort som ej blev tillräckligt för ett LVU? Fattar som sagt inte riktigt hur det ligger till.

Nåväl-ni kan göra en anmälan anonymt men se till att ringa från skyddat nummer och presentera dig som anonym när du ringer (börjar du med ditt namn kan du inte vara anonym i anmälan- det är det råd jag fått av soc) och ring till rätt ställe. Det brukar finnas en hänvisning på kommunens hemsida om vart man ska vända sig om barn far illa eller om sådan misstanke finns. Om du är anonym kan du däremot inte vara med i ev utredning och berätta mer eller komplettera för du går ju inte att kontakta. Jag har också fått rådet att de ser helst att man inte är anonym just därför-det är svårt att få substans i anmälan.

Oavsett hur du gör din ev anmälan så får du troligen aldrig veta hur din anmälan behandlats. Men om "inget händer" så får man göra anmälan igen och igen enligt andra jag pratat med.

Jag har ångrat så oerhört att jag inte anmält fall där barn har farit riktigt illa. Det är lätt att bagatellisera istället för att se problemet och hamna i en ev konfliktsituation men det är ingen ursäkt. Det som känts i maggropen är oftast rätt har det visat sig i efterhand när man har facit i hand. Ibland vill man verkligen inte ha rätt men i slutänden så är det barnen som fått betala ett högt pris för min feghet. Det kommer jag aldrig mer att kunna acceptera och kommer därför att anmäla om jag hamnar i en sådan sits igen. Det är vi vuxna skyldiga de små.

Låter som jag anmält många ggr men jag skulle ha gjort det vid tre tillfällen, var ytterst nära en gång (anonymt för det var så nära i relation) och har gjort det en gång (dock ej anonymt) och det resulterade i ett LVU och barnen bor fortfarande på annan plats sedan 4 år.