Kan nog hålla med om att biosar får bestämma väldigt mycket som jag/vi ser det ur vårat perspektiv.
Säkerligen tycker "våra" biosar att det är tvärtom.
Så väldans svårt att se den andres sida av saken både för oss F-hem som för biosar.
Vi är alla olika typer av människor som helt plötsligt skall enas och bestämma om ett eller flera barn, vi är människor som i vanliga fall kanske inte ens skulle umgås alls, vi har så olika erfarenheter och den
vi skall enas om betyder så mycket för alla.
Svårt läge och jag kan ju nu bara tala som F-hem och jag vet ibland är det mycket svårt att "tycka och önska" som biosarna vill.
menar så här.
som kommer är ju skadad på ett eller annat sätt och av en eller annan anledning, av egen förskyllan eller pga av biosar. Inte alltid så lätt att veta vilket.
Det vi vet är att
behöver hjälp, kärlek och omtanke, regler och vanor. Vi känner inte
när den kommer, Vi vet oftast väldigt lite om ens något om den lille.
Under tiden som vi lär känna den lille, upptäcker, ser och märker vi sidor och bitar som kan betyda att tråkigheter hänt eller att de far illa av något specifikt.
Barnet kanske berättar saker, sanning eller ej vet vi inte än.
Vad jag menar är att det är svårt att veta speciellt i början (läs minst 3-5 månader) vad som är rätt och fel.
Visst det finns fall när man vet osv, men tänker nu på de som är en aning oklara i kanterna.
Och detta gör att jag som F-hem ibland motsätter mig vissa önskemål från biosar tills jag vet var sanningen ligger, jag vill så att säga ta säkerheten före fall.
Att barnet skall tillbaka till sina biosar är för mig självklart så länge detta kan ske utan att barnet far illa.
Att samarbeta för god relation likaså.
Och vart vill jag då komma med detta, jo att kanske kan det vara så att i början av en placering kan det mycket väl tänkas att det känns som att F-hemmet får bestämma mest tillsammans med socialen just för att det finns så många frågetecken i de flesta fall och innan man vet vad som är tryggt för barnen väljer man att avvakta.
