Blir lite smått tokig!!

[vimla1980]

Hej
Lite råd...eller bara lite tankar från er kanske....
Vår placering har bott hos oss i ngr månader och tanken är en "uppväxtplacering" eller ialla fall placering i många år så som situationen är nu. Barnet är 4 år och det har fungerat bra med det mesta hittills! Testar och har ett "normalt" 3-4 års trots. Upplever också att barnet har hittat sin plats i familjen! Blir förundrad över hur snabbt ett barn anpassar sig och gillar läget....Vi jobbar fortfarande på rutiner och upptäcker nya saker hela tiden. Jag känner mig bara så uppäten av denna charmiga unge...Jag är hemma på heltid och skall vara det ett tag till men håller på att bli tokig. Vissa dagar känns det jätte bra och vissa dagar känns det som om vår placering är som ett plåster. Det är jätte viktigt för anknytningen naturligtvis men hur står man ut? Barnet pratar oavbrutet med mig och nästan bara med mig. Frågar och berättar och vill att vi skall vara tillsamman i stort sätt all vaken tid. Vi är två vuxna och min sambo får ju ofta ägna sig åt våra bio. Jag vill bara höra hur det varit för er...blir det bättre? Jag tänker på mina egna barn när de har varit i utvecklingsfaser som inneburit att de behövt sina mamma eller pappa lite mer så "ger" man lite mer en period så släpper det. Hur tänker ni och hur hanterar man det!
/Wimla :?

 

[Vemskatröstaknytet]

Vad härligt med en liten som vågar knyta an.
Kanske att det även finns en liten rädsla att du/ni skall försvinna, världen kan ju te sig lite osäker och oviss för en liten som helt plötsligt fått nya "föräldrar"
Tänker att kanske lite markeringar på ett fint sätt där du "tränar" den lille att klara sig själv korta stunder, men någon sysselsättning som hen gillar.
Visst ibland kan det med tiden ge sig av sig självt men vissa gånger kanske man behöver lära dem tillit genom att visa att man inte kommer att försvinna.
Så brukar jag försöka göra, bestämt men kärleksfullt säga att nu får du sitta och rita en stund medans jag läser lite i min bok eller något liknande. Och då helst i varsitt rum om det går.
Sakta men säkert brukar den lille lära sig att allt är i sin ordning även om jag inte ser min fammiljehemsmamma hela tiden.

Lycka till. :smirk:

 

[WoddyoBuzz]

Liten har ju bott kort tid. Så än är det ju bara bra.
Hur du ska stå ut!
På dan kan ni ju åka till någon öppenförskola
Se en film en timme

Men härda ut.
Den som ger han får.
När du känner dig helt utsugen, så tänk viken gåva det är du ger liten.
Tycker det låter som att det går rätt bra ändå, men att du ibland drabbas av
plåsterkänsla.
Och den känslan är ju inte så farlig i jämförelse mot vad liten råkat ut för.
Typ så tänker jag

Jag tycker det är för tidigt att vara i olika rum.
Om man visar att man oxå vill vara nära så tror jag det är lättare för liten att själv sen vilja vara ensam ibland. För då vet dom att det är bara komma om så behövs.
Handla kan det funka som egen tid?
Liten ser favofilm med maken och du lovar köpa något liten tycker om!

Var jag svamlig nu....

 

[nebulosa]

Tycker du var tydlig där , kunde inte sagt det bättre själv "woddyobuzz"

 

[Gör mitt bästa...]

Har mkt av ett plåster här nu med...o det har gått 4 år....men då har Liten här stora utvecklingsproblem... I början , de första 4-5 månadera var Liten i samma rum som mig nästan hela tiden- förutom när h*n sov. H*n var med på toaletten, hängde med på möten som jag behövde gå på DÅ VAR DET INGA SOC -MÖTEN ELLER SÅ...det var mkt lugnt med sånt inledningsvis..visste inte ens vem soc.sekr var...utan sånt som jag behövde gå på för egen del. Liten behövde knyta an till EN person. Hade svansat runt- valsat runt o tagits om hand av över tio personer på 2 år....så här blev det EN person som Liten skulle knyta an till....inledningsvis. Efter 5 månader kändes det som att förskola vore bra- framöver- efter ytterliggare 2-3 månader blv det 15-timmarsförskola. DÅ var Liten över 3 år.

Hur jag gjorde för att orka? Jo, Liten sov tack o lov mkt så egen tid fick jag på kvällar o mornar- vi gick till öppna förskolan o promenerade mkt med vänner - då fick jag mitt behov av sällskap o social kontakt med andra tillgodosett utan att jag lämnade Liten. SÅ var det även med en mkt bra öppen förskola vi gick till. Visserligen var Liten nära, nära mig då med- men jag var tillsammans med andra vuxna.... VI gjorde sker - for till badhuset på tidpunkter då vi visste att det var mkt lugnt o liknande saker. På så vis orkade jag denna period- har alltid varit mkt social o trivts i andras sällskap så jag använde mig av det. SEdan harde jag inte små egna biosar som krävde uppmärksamhet....

KAnske ingen hjälp, men väl ett svar ...

Finns det ngt du tycke om att göra som funkar med barnet? Så att du känner att du kan göra ngt som är kul för dig