Hej Hej!
Bra med en ny tråd då den andra var som sagt rätt så lång!
Jobbat min första dag i skolan idag, ( jobbar som elevassistent) känner mig rätt sliten faktiskt, och inte blev det bättre av att komma hem och min man berättar att den ena killen( som har strulat lite innan) blev skit sur, då min man inte ville ge han pengar som han skulle skicka till sin familj som har det jätte svårt! Han gjorde som han brukar när han får ett nej, han sticker, dock inte så långt men ändå,
Jag lider verkligen med hans familj som har det så svårt, han säger att barnen i hans familj har lämnat hemmet för att det råder brist på mat, pappan är försvunnen, och mamman är sjuk och kräver då våran kille på pengar, han måste hjälpa dem, men med vilka pengar??
tycker att det är svårt att försöka förklarar att vi kan tyvärr inte hjälpa och försörja hans familj i hemlandet!
Men var drar man gränsen?
När han vill låna pengar att skicka?
Om man låter en gång, kommer det att sättas i system, att det alltid ska lånas för att skickas, det är ju inte det att vi inte vill hjälpa honom och hans familj, men just att skicka pengar, känns inte så lockande!
Vad hade du gjort?
Vad resonerar du Andreas om det jag skriver? har du tankar som jag inte har! :?
Ringde faktiskt till soc handläggaren idag, hoppas att hon ringer upp i morgon, då vi gärna skulle resonera tillsammans med henne, innan har hon vänligt men bestämt avrått oss från detta, men tycker att det har blosst upp igen, och nu låter det mer från killen; ni VILL inte hjälpa mig, min mamma samma död!
Ja, det skär i hjärtat må jag säga....
Ursäkta, babblar bara på med mina bekymmer....Va skönt för eran kille att han har möjlighet att vara hos sina släktingar då han inte vill delta i aktiviteter, Hur blev det med den godamannen, blev ni vårdnashavare för honom eller hur gick det?
Hälsn Elisabeth