Ett litet hjärta på ynka 1 år

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
S

Sanna

Soc ringde oss igår och berättade att dom hade en liten tjej ev till oss. Dom sa att flickan hade visat tecken på "vissa anknytningsproblem" vilket jag dumt nog viftade snabbt bort i tankarna och tänkte " kommer hon bara till trygghet kommer allt bli bra!" Men sen har jag ju googlar lite info om just anknytningsproblem och nu blir jag ju faktiskt lite orolig...


Flickan har inte hoppat runt i olika famhem, men verkar ha haft mycket barnvakter.
Jag vill vara förberedd på vad som kan komma, tips och råd från er som varit i samma sits.

Hemma från jobbet blir jag, hur länge är oklart men jag kommer vara tydliga med soc och inte sätta henne på dagis för fort.
Sen ska vi ha lugnt hemma, inte massa besök, rätt logiskt. Bära mkt och mycket gos. Något mer?

Om nu allt går hyffsat bra, hur lång tid tar det innan man vågar sig till badhus osv?



Sen undrar jag också om det finns sådana situationer där anknytningen går glasklart utan bakslag?
 
Hej!!! Blir ett kort, tillfälligt svar nu-ska iväg på kalas. :wink: . När vi fick vår Liten var det inte tal om att barnet hade anknytningsproblem, men med tanke på att barnet vi 2 månaders ålder kom till barnhem, sedan till jourhem, sedan till nytt hem innan det landade hos var det ju inget annat att vänta på något vis. Vi bar och bar och bar...precis som du var inne på. Vi hade tur att när vi slutade bära extremt mycket hade Liten blivit 3.5 år och vägde fortfarande ganska lite. Tur för våra axlar, ryggar och armar. :wink: .

Vi lämnade inte Liten till någon de första 4-5 månaderna, och då var det en halvtimme till mina föräldrar som träffat Liten flera ggr i veckan under den första tiden. Liten gick till alla- och då menar jag ALLA möjliga överallt, i affärer, på bussar....och kramar och pussar utdelades till höger och vänster. Vi höll Liten i handen överallt- var "ANTI- KONTAKT-POLISER" och det har lönat sig. En del tyckte kanske vi överdrev, men vi var tvungna. Några tyckte nog vi överdrev då Liten verkade så positiv och glad. Men barnet var ju alltför snäll och alltför medgörlig. "ÄLSKA MIG"- verkade hon tänka, och trodde det hängde på om hon var medgörlig i allt. :cry: . OJOJOJ!!!! Men det har gått bra!! Jag återkommer med fler tankar och erfarenheter och små tips. Nu blir det kalas!!!
 
Hej Sanna!
Vad roligt att få tillökning, vi står precis i startgroparna att få hem vår lill (1år) vilken dag/vecka som helst :claphappy:
Se bara till att du/ni är hemma minst 6 mån och det minst! ...helst längre 1år. Soc försöker med mindre men stå på dig så går det :wink:

Anknytnings tankar som jag har inför mitt uppdrag:
Bära, mysa, ögonkontakt och ännu mer ögonkontakt, värme/kärlek, lugn och ro, ingen annan än DU ska hjälpa/mata/trösta osv(ev din man) visa hos vem det hör hemma, prata/ramsa och tramsa...
Ja nog tog det stop kommer inte på mer just nu :rollhappy:

Lycka till och hör av Dig så kan vi stötta varandra!
Carina
 
Hej!
Grattis till ett spännande uppdrag.....1-åringar är underbara! :D

Det här med anknytning är svårt......det är en process man jobbar med hela tiden....kanske även när barnet är vuxet!Men det är ju himla mysigt också att bygga upp en relation på djupet!

Det finns, som du märkt, en hel del att läsa och bästa starten för er med babyn är ju att ni redan vet att det här måste jobbas med! :idea:

Det behöver inte bli ett tungt jobb....för många faller det här sig naturligt!Man lär sig att LÄSA barnet och magkänslan visar en rätt! :rollhappy:

De tips du fått är en bra grund......Fast en sak funderar jag över! :? ....Det här med att "låsa in sig"...mer eller mindre!????Klart man ska landa hemma och hitta lite struktur i vardagen.....MEN jag tror också det är viktigt att "praktisera" allt ute bland folk på en lagom nivå! 8) Först när barnet väljer familjen före andra,håller koll på familjen och blir ledsen när nån i familjen måste gå är man ju på rätt väg.....och hur vet man det om man bara är hemma?Att gå ut och promenera,gå på affären,få främmande....och åka på badhuset kan man göra när man känner att det är OK....OM man alltid tänker på att finnas nära barnet och att vara den som fixar allt det praktiska.....Det ska ju inte kännas som ett fängelse heller!!!Alla ska ju trivas också!

En viktig sak är också en rättvänd barnvagn!Alltså barnet ska sitta vänt emot dig.....inte mot världen!

Har själv varit med om att få ett distanslöst barn.....kunde ha följt med vilken tant som helst i början!Sträckte upp armarna, log och ville upp till alla tanter (bara tanter).....Nu är hon 10 och jättemammig!Har också fått en 1-åring som på studs förstod var allt rörde sig om så det kan vara så olika!Man får känna sig fram!!!
Lycka till! :D
 
tack för alla era tankar!

Jag har bestämt mig för att "frysa" mina funderingar fram tills att jag VET att det blir vi som tar tösen!
dom ska komma hit på 2 dagar, så förhoppningsvis får vi veta mer då.
 
Här går det undan, vi träffade mini första gången förra onsdagen, fredag flyttade hon in!
Helgen har gått bra, men jag måste säga, allt är uppochner!!!
 
Hej Sanna!
Här går det undan - förstår att allt är upp och ner.
Har du fått bra med tid hemma nu så att ni kan landa i lugn och ro?

Ha det gott
/Adal
 
Vad spännande :claphappy:
Du får prioritera, det mest akuta först! så läser det sig efter hand.
Vädra här när du behöver.
Lycka till C!
 
Hej Sanna!

Hoppas allt går bra för Er!
Är verkligen nyfiken på hur det gått för Er, barnet, föräldrakontakter, soc osv. PMa gärna om du inte vill skriva här. :smirk: Jag behöver alla tips och råd jag kan få.
Kontraktet, hur ser det ut för er etc. Vad ska jag tänka på?

:angel: Ängeln var ju inskolad och klar här men efter överklagean fick vi vänta 2 mån till KR tog upp ärendet.
VI väntar än, hoppas på besked efter KR beslut vilken dag som helst.
Hoppar till varje gång det ringer, så nära nu!! :claphappy:
Vill verklign komma igång.

Trevlig helg!
Mammac
 
Men jag ber då om ursäääkt för att jag inte skrivit!
hade glömt bort mitt inlogg!! fniss!

Ja, uppdatera då...Lillan har varit hos oss i ca 2,5 månad nu.
Allt har gått jättebra och hon har verkligen knytit an till oss, mest till mig som går hemma då!
Hon har blivit jätte"mammig" och får precis all den tid hon kräver i famn, och lite till!


Mamman har träffat henne 2 ggr. är på väg nu att göras upp en umgängesplan, var tänkt att hon skulle komma hit varannan vecka, men till soc sa hon då att "det kommer jag inte ha tid med, att både ha skolan och flänga dit..." (12 mil imellan varann...)
Så jag vet faktiskt inte än hur det kommer att se ut...
'Ena sekunden låter det som att hon inte är så intresserad av umgänge....men när hon var här var hon väldigt noga med att säga "när du flyttar hem ******" till barnet....
 
mammac sa:
:angel: Ängeln var ju inskolad och klar här men efter överklagean fick vi vänta 2 mån till KR tog upp ärendet.
VI väntar än, hoppas på besked efter KR beslut vilken dag som helst.
Klicka för att se resterande...

nu kanske jag är korkad...
Först inskolning, sen överklagade bio.?
och ni har nu inte träffat mini på 2 mån?
och vad är KR?

sorry!
 
Nu vet jag inte riktigt, men jag tycker inte att det går så bra här...

Lillan har varit här i snart 4 månader. Hon knöt an väldigt snabbt ändå till mig som var med henne heldagarna.

NU har det tvärvänt, hon sträcker armarna efter ALLA kvinnor...(karlar går inte dom är man ju rädd för!)
Jag blir helt matt och kan ju knappt fara någonstans....
det är ganska jobbigt och tröttsamt i längden att måsta säga till alla man ska besöka eller träffa att dom INTE får lyfta upp tösen...

Är detta ett bakslag?
Hur kommer man ur det?

JAg känner inte att jag får 100% stöd av soc. hon verkar inte så påläst om anknytning, (men jag gillar sekr. jättemycket!) Hon tar så lätt på det och ycker att "det är väl hennes personlighet" Men jag vill inte hålla med där...



era tankar och tips betyder jättemycket. hyr tänker ni?!
 
O nej, inte är det ara barnets personlighet!!!!! O,nej!!! Vår Liten var två år vid ankomst och Liten gick till alla....precis som ert barn.....det var urjobbigt och jag var värsta polisen då vi var någonstans.... :littlesad . Vissa människor förstod varför vi gjorde som vi gjorde, andra tyckte mest vi/jag var löjlig och överdrev.... Barnet var ju så gulligt när det gick till alla och charmade. Jag höll Liten i handen vart vi än var, satte henne i vagen så att inte alla på stan/bussen/affären tog kontakt. Idag, snart tre år senare har det livit bättre. Vårt soc däremot har förstått problematiken och tyckete jag gjorde rätt och förklarar det med att det ju varit Litens överlevnadsstrategi- att charma och gå till alla för att få kärlek. Än idag har vi bakslag-dock med mindre problem.Fast det känns joigt ändå mellan varven. Små bakslag och/men nu kan vi prata om att man inte kramar och pusar alla man känner lite eller inte alls.... Man ska bra krama och pussa dem man verkligen VILL krama och pussa. Jag berättar att jag ju inte kramar alla. I början undvek jag att hälsa på alla jag mötte- vi bor i liten stad och jag känner många. Jag ville visa Liten att man inte måste hälsa på alla.... Lycka till och kämpa på!!!!
 
Hej igen-har en fråga-hur e det med umgängena? Hur gör barnet med dem? Kramar mamma/pappa? Har barnet knytit an till dem? Tänkte på det-har du möjlighet att få extern handledning? vi har det ej, men blivit lovade....det kan kanske vara en tanke- som stöd i såna här frågor. Min erfarenhet tidigare- jobbat med små barn och anknytningsproblem i många år- är att man kan behöva bolla med andra-spec när det gäller sådana här känslomässiga frågor som anknytning. Man känner ju inte att man betyder något för arnet när det går till vem som helst....men du spelar roll- så häng i.
 
Hej!

Vår :angel: hade samma problem när h*n kom till oss. Det har nu efter några år blivit bättre, men det händer fortfarande att h*n kastar sig i famnen på vuxna som :angel: har träffat vid ett fåtal tillfällen. Det har inte varit någon svårighet att få omgivningen att förstå att det inte är någon bra idé att uppmuntra kramar. De säger istället HEJ på ett trevligt sätt till :angel: . Förskola och skola har varit jätteduktiga på att hjälpa till. Vi har en fantastiskt soc.sek som är helt eniga med oss.

Tre
 
Det låter som vad vi kommer att få jobba med framåt med vår 3-åring.
Börjar prata och knatar med vem som helst!!
Vågar inte ens låta :angel: vara själv i trädgården då det går förbi en hel del folk som :angel: obehindrat skulle knata iväg med.
ENDA gången :angel: håller avståndet är när vi är i skolan och hämtar bio och det väller ut skolbarn!
DÅ backar :angel: !!!
 
Hej! långt mellan mina gånger här märker jag!!

Jag har bett om hjälp från soc, ända från början faktiskt (fast det då inte fanns några problem)
Nu har dom insett att vi behöver hjälp och har då kontaktat ett team som jobbar med sånt här....
meen det dröjjer, vår sekr. har så mycket att göra att hon inte prioriterar oss, och det har hon sagt.
Visst jag förstår attt hon har på tok för mkt att göra på för få timmar, men hallå?

väldigt turbulent kring bio. nu också.
hon har begärt hemflytt av barnet, vilket inte gå igenom, och nu är det också på gång ett lvu beslut....
(ärligt talat förstår jag inte vad det ska göra för oss?) men jaja!, jag är väl för dåligt insatt!


svar på någon fråga här:
Bio ska kolla varannan vecka, händer oftast inte, men.
barnet har nu dom sista gångerna kastat sig i armarna på sin mor, trots dom låååånga veckorna mellan möterna det varit (pga att hon nekar oftast minst varannat umgänge..)
Och varit totalt gränslös, bio tar detta som att barnet "knyter an" till henne igen..
tillägg är att barnet INTE känner igen sin mor som just den hon är, utan hon är en främling.
 
Har soc tillräckligt på fötterna för att få igenom ett LVU blir det stor skillnad!
Då är det inte bio som styr och bestämmer längre utan soc.
Vi har just gått på betan med en sol-placering där det blev avslut av plac för att soc inte hade tillräckligt för ett LVU.
Var tvungna att "hålla sig väl" med bio.............

Vad gäller anknytningen så är det bara att hänga i.
Håll i, håll om och begränsa "omhändertagandet" av andra.
Det är ett drygt jobb som man får hålla på med länge.

Lycka till!
 
honey sa:
Vi har just gått på betan med en sol-placering där det blev avslut av plac för att soc inte hade tillräckligt för ett LVU.
Var tvungna att "hålla sig väl" med bio.............
Klicka för att se resterande...


MEN VAD SÄGER DU? hade ni en placering-soc ville göra placeringen till lvu, men hade inte tillräckligt, så barnet fick flytta hem igen?
Låter ju helskumt enl. mig! (om jag nu förstått rätt vill säga!!)
Jag blir lite orolig när jag läser runt, and soc som vid flera fall backat pga bio är för "högljudda" att dom inte tjaffsar frivilligt med bio och istället gör som dom vill....vilket kan bli väldigt fel. :twomad:

våra bio hotar soc med advokater hit och dit, verkar inte som att soc backar än så länge, men man blir ju lite halvrädd ändå.... :?
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp