Från SoL till LVU - har det hänt era extrabarn?

[Deanna]

Ja, jag går här och grunnar lite. Biomamman till vår SoL-placerade har börjat prata om en återförening. Soc menar att det är helt uteslutet och att de i så fall får "utreda riktigt ordentligt och så försöka få till ett LVU om hon inte inser läget".

Är det någon här som varit i den sitsen? Hur går en sån utredning till och hur upplevde ni det? Barnet är i förskoleåldern och för grava tal- och utvecklingsförseningar för att kunna uttrycka sin åsikt. Kommer hur barnet mår och har det hos oss att ingå i utredningen eller tittar man rakt upp och ner på barnets behov och mammans förmåga, inget annat? Placeringen hos oss har bara vart i 1,5 år hittills så vårdnadsdiskussionen känns avlägsen.

Vi har en skör men god relation till mamman och jag vill vara varsam med den... KAN man ta sig igenom en sån här utredning utan att det blir ställningskrig mellan familjerna? Hur? Snälla säg att ni har varit med om det och att det var harmoni hela vägen

 

[många ungar]

Vi hammna i en liknande situation.. Men soc använde BUP och lät dom göra en utredning av vad som va lämpligt för barnet även Dagis blev inkopplat,
Det tog ett halvår innan beslut togs att det inte var aktuelt med hemgång,
Soc skötte allt jätte bra och och vi hade en öppen dialog så vi kunde ha ett bra umgänge med Bio (Så fortsat Sol-plac) Men det blev ett tillfällig Lvu under utredning.
Men är inte Bio lämplig så kommer det fram. så pratar soc om att ta till Lvu Så ska du inte oroa dej så mycket.
Men det är fruktansvärt på frestande så lycka till o styrke kramar!

 

[Deanna]

Tack!

Ja det kan bli påfrestande detta men skönt att höra det du sa, att ert soc använde liksom "externa" källor (dagis, BUP) - vi har några sådana som känner barnet väl. Då kan mamman kanske projicera sin frustration på dem hellre än på oss.

Om jag sitter still i båten och är tyst och snäll, vill säga, men det ska jag väl klara, åtminstone när andra hör och ser.

 

[många ungar]

En svår sitts man går som på en trasig gångbro över en djup ravin man måste tänka på vart enda ord man säger kan uppfattas på flera sätt,
Men det är dom värda dom små liven Vi vill ju bara deras bästa men fy vad vi får utstå i baland 8)

Hör gärna av dej så vi vet hur det går Tänker på er Kram

 

[Deanna]

Tack för ditt stöd, många ungar! Nu tycker jag inte att det är så särskilt jobbigt det här egentligen. Ännu är ju inget bestämt och jag känner mig trygg i att soc har barnets bästa för ögonen och att de kommer att göra vad de kan för det. Och så mycket mer går det ju liksom inte att begära.

De ska börja med ett möte med biomamman men det blir först i juni. Att låta kvarnarna mala långsamt är ju deras förstahandsval och det kanske är klokt med tanke på hur föräldrarna ändrar sig än hit, än dit. Så vi får se! Fram till dess att något händer tänker i alla fall jag njuta av solen (och SoL-en)!

Kram och jag uppdaterar här om/när det hänt något.

 

[Deanna]

Grrr! Vad surt det är att bara vänta. Mamman ser flytten som en självklarhet, trots att det syns lång väg hur hennes tillvaro är på väg att krascha igen. Soc vill inte veta av en flytt, men vill inte ha en konflikt med mamman heller.

Jag vet att det här "ingår i uppdraget", men håll med om att det är en pissig del av uppdraget! Här har vi blivit familjehem till stor del för att vi är bra på att kommunicera och lösa konflikter. Och sen trippar mamman och soc runt varann och pratar inte alls om själva grundkonflikten!

Blööh. Så, nu ska jag jobba och skingra tankarna.

 

[Adal]

men det är ju helknasigt att soc inte vågar säga ifrån eller iaf prata om verkligheten med mamman.

Jag har inte upplevt vad du går igenom så jag kan bara visa mitt stöd genom att svara dig.
Lycka till!

kram Adal

 

[Gör mitt bästa...]

Har ett lvu-placerat barn där soc inte vill stöta sig med föräldrarna som brusar upp och granskar allt med lupp för att hitta fel hos soc. Det innebär att soc knappt vågar göra något och det har nu resulterat i handlingsförlamning hos soc cå ev måste nu vårt plac barn flytta hem. soc vågar inte använda vissa fakta då de är rädda att det samarbete som (SKA FINNAS) finns ska gå i stöpet. Man blir arg, trött och orolig då det går ut över plac barnet i allra högst grad. GRRR...går själv och väntar på besked om lvu ska upphöra.... Det är grymt. Tack och lov är barnet för litet för att direkt veta vad som nu är uppe i rätten. Men blif det en hemflytt undrar jag hur det ska gå för barnet....

Jag har med tiden vågat tuffa till mig en smula i kontakten med soc. Har vågat säga vmer vad jag tror och tänker, men det är en balansgång det där...vill ju inte att de ska tycka att man är besvärlig...å andra sidan kan det rädda ett barns uppväxt och kanske hela liv...

Lycka till. Prata m soc, bestämt men vänligt....

 

[nikitalo]

Hej

Vi hade en sol som blev ett lvu när mamma började prata om hemflytt.
I vårt fall är soc väldigt tydliga i sitt språk till henne trots många överklagande och diverse anmälningar bla till diskriminerings ombudsmannen.

Soc har överklagande på lvu upphörande ständigt trots att vi nu är på gång med en vårdnadsöverflytt och vi har haft en förberedande föhandling.

Jag kan förstå att man har starka känslor för sitt barn och har svårt att se någon annan ta hand om det. Men om allt hade fungerat bra i kontakten med barnet hade soc inte behövt att placera.

Hade bara föräldern kunnat se sin del i detta hade allt fungerat mycket lättare men det är en del av problematiken.

Hoppas att ditt soc vågar stå på sej och har så mycket kött på benen att det håller för en överklagan.

I dag skiner :rollhappy: gå ut och ladda batterierna.

 

[Turnit]

Hej

Vi hade en sol som blev ett lvu när mamma började prata om hemflytt.
I vårt fall är soc väldigt tydliga i sitt språk till henne trots många överklagande och diverse anmälningar bla till diskriminerings ombudsmannen.

Soc har överklagande på lvu upphörande ständigt trots att vi nu är på gång med en vårdnadsöverflytt och vi har haft en förberedande föhandling.

Jag kan förstå att man har starka känslor för sitt barn och har svårt att se någon annan ta hand om det. Men om allt hade fungerat bra i kontakten med barnet hade soc inte behövt att placera.

Hade bara föräldern kunnat se sin del i detta hade allt fungerat mycket lättare men det är en del av problematiken.

Hoppas att ditt soc vågar stå på sej och har så mycket kött på benen att det håller för en överklagan.

I dag skiner :rollhappy: gå ut och ladda batterierna.

Men vid en vff står ni ju själva sen. Eller ställer soc upp med rättegångskostnader mm?

 

[Deanna]

Adal,

tack!

Gör mitt bästa...

Vad sjukt det blir när soc har information men inte vågar använda den, om det t o m snedvrider rättegången. Snacka om att tappa barnperspektivet och välja de vuxna istället.

nikitalo,

Skönt att höra att det kan fungera. Eller, ja, hur fungerar det mellan er och mamman? Ser hon er som "fienden" så går ju det ut över barnets umgänge med henne?

Turnit - eller någon annan,

Känner någon till fall där bioföräldrar öppnat en vårdnadstvist och vunnit? Kostnader blir det oavsett utgång, förstås, jag undrar mest om principfrågan. Att byta vårdnadshavare är ju ett väldigt stort beslut för barnets liv, inget som borde vara särskilt lätt att riva upp...

 

[nikitalo]

Vi får kostnader betalda vid alla ev förhandlingar samt att soc står för all planering av umgänge och att kontaktperson närvarar.

 

[nikitalo]

Som svar på frågan om mamman ser oss som fiende.

Så har det nog alltid varit, barnet är snart 8 och varit placerad hos oss i 6år vi har alltid varit dom som tagit hennes barn och kommer nog alltid att vara det. Vi försöker hålla henne så informerad som möjligt om vad som händer i barnets liv men det saboteras genom att mamman dyker upp trots att barnet har varit väldigt TYDLIG och talat om att mamman inte får komma men har man problem med behoven så har man.
Detta resulterar i att vi har fått sluta att tala om när var och hur olika aktiviteter ,avslutningar ect är

Umgänget fungerar periodvis detta beror på att barnet inte vill, om mamman hade kunnat se barnets behov istället för att sätta sina egna först hade kanske umgänget fungerat. Men å andra sidan hade det inte behövt bli en placering för då hade mamman inte haft problem.

Min förhoppning är när barnet är så stort att de kan förstå mammans problem och hinder kan möta henne där hon är. Jag hoppas att vi givit så mycket i bagaget att det finns förståelse och en egen önskan om umgänge.

 

[Deanna]

Jaa, nu har mötet varit och... biomamman frågade inte soc efter någon hemflytt. De planerade umgänge bara.

Jag vet inte vad jag ska tro :roll: varför säger hon det till oss hela tiden men inte till soc? Pendlar mellan att se henne som en manipulativ häxa (som vet att det blir LVU om hon säger till om hemflytt, men som åtminstone vill beröva oss nöjet att tro att vår familjebild ska vara stabil) och som en stackars söndertrasad själ som slits mellan vad hon vill och vad hon orkar... hah, om jag träffade en tankeläsare skulle jag nog spärras in...

Jaja. Har i alla fall lärt mig här i tråden och på forumet att många av er har levt med eller lever under minst lika knasiga & ovissa villkor. När jag blir gammal och klok kommer jag nog tycka att det här med stirriga biomammor är hur enkelt som helst att hantera. (Men hur lång tid tar det att vänja sig? Nån som vet?)

***Tillägg med tanke på att skriftspråk kan låta så hårt. Jag vet mycket väl att mamman inte är någon häxa. Jag vet att hennes liv varit supertufft. Men just nu är jag grymt frustrerad och skriver av mig här.***

 

[Deanna]

Som svar på frågan om mamman ser oss som fiende.

Så har det nog alltid varit, barnet är snart 8 och varit placerad hos oss i 6år vi har alltid varit dom som tagit hennes barn och kommer nog alltid att vara det. Vi försöker hålla henne så informerad som möjligt om vad som händer i barnets liv men det saboteras genom att mamman dyker upp trots att barnet har varit väldigt TYDLIG och talat om att mamman inte får komma men har man problem med behoven så har man.
Detta resulterar i att vi har fått sluta att tala om när var och hur olika aktiviteter ,avslutningar ect är

Umgänget fungerar periodvis detta beror på att barnet inte vill, om mamman hade kunnat se barnets behov istället för att sätta sina egna först hade kanske umgänget fungerat. Men å andra sidan hade det inte behövt bli en placering för då hade mamman inte haft problem.

Min förhoppning är när barnet är så stort att de kan förstå mammans problem och hinder kan möta henne där hon är. Jag hoppas att vi givit så mycket i bagaget att det finns förståelse och en egen önskan om umgänge.

Oh, det där låter som vår framtid. På pricken. Hoppas att vi också kommer att ha kunnat fylla bagaget på vår skyddsling!!

 

[Adal]

Jaa, nu har mötet varit och... biomamman frågade inte soc efter någon hemflytt. De planerade umgänge bara.

Jag vet inte vad jag ska tro :roll: varför säger hon det till oss hela tiden men inte till soc? Pendlar mellan att se henne som en manipulativ häxa (som vet att det blir LVU om hon säger till om hemflytt, men som åtminstone vill beröva oss nöjet att tro att vår familjebild ska vara stabil) och som en stackars söndertrasad själ som slits mellan vad hon vill och vad hon orkar... hah, om jag träffade en tankeläsare skulle jag nog spärras in...

Jaja. Har i alla fall lärt mig här i tråden och på forumet att många av er har levt med eller lever under minst lika knasiga & ovissa villkor. När jag blir gammal och klok kommer jag nog tycka att det här med stirriga biomammor är hur enkelt som helst att hantera. (Men hur lång tid tar det att vänja sig? Nån som vet?)

***Tillägg med tanke på att skriftspråk kan låta så hårt. Jag vet mycket väl att mamman inte är någon häxa. Jag vet att hennes liv varit supertufft. Men just nu är jag grymt frustrerad och skriver av mig här.***

ja det låter ju inget vidare hur mamman hanterar allt.
Jag förstår din skrift - det är en bra sajt att ventilera på - fattar ju absolut att mamman inte är någon häxa. Låt skiten rinna av dig här inne när du skriver av dig :wink:

Ha det gott!
Adal

 

[Turnit]

Jag tror det kan vara så att hon inför dig vill vara lite mer tuff, att hon inte vågar det gentemot soc.

Svara henne inte när hon tar upp sånt här, hänvisa bara till soc, spela totalt ovetande.....Det gör jag och det funkar kanon!

 

[Deanna]

Jag tror det kan vara så att hon inför dig vill vara lite mer tuff, att hon inte vågar det gentemot soc.

Svara henne inte när hon tar upp sånt här, hänvisa bara till soc, spela totalt ovetande.....Det gör jag och det funkar kanon!

Det låter rimligt Turnit. Tack för en mer sansad tolkning :razz:

Nä jag svarar inte heller utan bara hummar och ler lite. jag behöver bara sluta bli frustrerad av det...

 

[Gör mitt bästa...]

Tror man behöver var rak och mycket tydlig - sända allt vidare till soc MYCKET TYDLIGT är nog bättre än att humma med. Vi gjorde det i början och det kändes aldrig bra. Vi har nu lärt oss- med hjälp av soc att alltid sända allt till dem - det är de som bestämmer,vi ska inte behöva ta allt. Och det är skönt att ha dem i ryggen. Jag klagar mycket på soc, men där är de riktigt bra. Tryggt. Nu, äntligen har de börjat förstå att det inte är VI som fam.hem som tagit deras barn, att det inte är vi som bestämmer. Bättre sent än aldrig...

Meningen: "DET FÅR DU PRATA MED SOC OM." har varit användbar här hos oss.

Lycka till!!!