Fundering kring att bli kontaktfamilj - lite nervös...

[Audrey]

Hej!
Jag är ny här på forumet och läser med stort intresse vad ni skriver. Vilket fantastiskt gäng ni är :claphappy:

Vi har länge funderat på att vi ska bli familjehem, men situationen har inte varit sådan att det har varit lämpligt. Eftersom vi har en son på snart 1 år så dröjer det väl lite till innan vi har möjlighet att lägga den tid och energi som en familjehemsplacering kräver.

Men vi kanske kunde börja som kontaktfamilj om något år eller så? Vi har en gård inte långt ifrån en mellanstor stad. Vi har ett hus med gott om plats och vi har hästar och andra djur. Vi har ingen erfarenhet av barn med problem men vi har kärlek, trygghet och en del sunt förnuft. Jag tror att vi skulle passa som kontaktfamilj för ett lite äldre barn(10+ år?) och som är hästintresserad (eftersom det är familjens huvudintresse och där vi lägger mycket av vår tid).

Men - Jag är lite nervös för vår oerfarenhet och att min lille son ska komma i kläm. Jag vet inte vad vi klarar som familj. Kan man lita på Soc så att de matchar oss med ett barn vi klarar? Kan man be om att barnet inte har stora psykiska problem, ADHD osv? Kanske att det är hans/hennes familj som är problemet mer än själva barnet?

Det hade varit riktigt jobbigt att bli kontaktperson för ett barn och sen upptäcka att vi inte klarar det. Att behöva avspisa ett behövande barn som kanske gillar oss.

Mina tankar går i samma banor vad gäller att bli familjehem. Gärna ett barn som är 10 år + och hästintresserad, men inte alltför svår problematik.

Kan man liksom säga att "ja, jag vill hjälpa till, men det får inte bli för jobbigt för det fixar inte familjen" utan att vara svinig? :roll:
Jag känner mig lite dum som säger att jag gärna vill hjälpa till, men sen är "kräsen" och inte vill hjälpa de barn som mår riktigt dåligt.

Hoppas någon förstår mina funderingar och vill diskutera kring detta

 

[skärtorsdagsnatt]

Dina funderingar är inte alls dumma utan delas av de flesta av oss skulle jag tro. Att du är medveten om att ni inte kan "klara vad som helst" är en jättebra start och ökar förutsättningarna för att det skall gå bra.
Kanske kunde ni börja med att ta sommarbarn nu till sommaren eller avlastning under kortare tid just under sommarhalvåret och varför inte ett syskonpar iså fall.
Det var så som vi startade och vad vi upplevde var att två syskon krävde mindre tid än ett ensamt barn.

Berätta även för soc. om era tankar och farhågor så kan de säkert passa ihop er med ett barn eller syskonpar som matchar er familj.

Mitt råd är att ni börjar ert familjehemsåtagande så snart som möjligt genom att ta kontakt med den eller de kommuner ni har i närheten. Utredningen tar lång tid och väcker en hel del funderingar som kan behöva ältas innan allt är klart.

Välkommen i gänget :claphappy: :claphappy: !!!!

 

[honey]

Dina tankar låter väldigt kloka!
Ingen kommun vi har varit i kontakt med har varit negativa till att vi, öppet och ärligt, berättar vad vi tror oss klara av resp inte klara av.
Det enda negativa kan vara att det kan ta längre tid att få ett uppdrag som passar just er familj.
Tycker absolut ni kan börja kontakta kommunerna redan nu, för som Skärtorsdagsnatt skriver, det tar tid............

Det finns många djurälskande barn i åldern 10+ som skulle behöva komma ut på landet en helg eller två i månaden.

Lycka till!

 

[Lollipop]

Ja, dina tankar är verkligen sådana som delas av de flesta. Det visar bara att du är vältänkt och förstår vad som kan bli svårt. Du värnar såväl om ditt eget barn som det eventuella kontaktbarnet. Sunt och riktigt!

Vår placering tror jag inte var en supermatchning från soc sida. Tror mer på att det var brist på familjehem vid den tidpunkten. Genom åren har det gått upp och ner och det har funnits tillfällen då vi undrat vad vi har låtit våra biologiska barn stå ut med. Som förälder har man ju alltid dåligt samvete i någon grad, eller hur?

Nå, nu har våra barn i alla fall just de senaste dagarna sagt att vi klarar nog av fler familjehemsbarn för det har ju gått så bra med XXX. Då tänker man, hmm, det har tydligen fungerat bättre än vad jag har trott. Och så blir man så där jättetacksam över livet. Att vi i alla fall har gjort så bra vi har kunnat efter den situation som varit, vi tycker om barnet, syskonen likaså och barnet tycker om oss. Så trots allt så har det ändå sammanlagt fungerat riktigt bra. Ja, just nu känns livet på topp!

Att ha lånebarn i någon form är verkligen ett äventyr och man får verkligen känna sig levande. Våga prova och var tydlig mot soc. vad ni tror skulle passa er. Då blir det den bästa matchningen för alla parter.

Lycka till!

 

[Audrey]

Tack för era svar! :bow

Så lättad jag känner mig! Jag är ju helt ny på detta och vet inte alls hur mina funderingar skulle uppfattas, men det gör mig glad att veta att det ok att känna att vi har en begränsning och ok att den ribban är ganska låg för oss.
Förstår hur du menar honey med att det tar längre tid med matchningen, men det känns faktiskt som det går bra. Får se hur jag tycker efter att ha väntat ett tag, då kanske vi är jätteotåliga :smirk:

Förresten gör man samma slags utredning på oss när vi vill bli kontaktfamilj som när vi vill bli familjehem? Har förstått att den är omfattande.

Jag ska verkligen tänka på detta med att vara väldigt tydlig till Soc om vad jag tror att vi klarar av och kan ställa upp med. Jag hoppas att vi får någon bra person att samarbeta med så att det blir så bra som möjligt för både oss och barnet.

Eller barnen :razz: för detta som Skärtorsdagsnatt säger om syskonplacering har överhuvudtaget inte slagit mig. Men det var ju en jätteintressant tanke!

lollipop - vilket fint betyg av dina barn at säga att ni klarar av fler familjehemsbarn :razz:

 

[mammac]

Hej Audery!

Jag tycker du tänker jätteklokt!
Jag tycker precis som de andra att du ska kontakta kommunen redan Nu!
Jag har varit i dessa tankar i flera år men aldrig kommit till skott, men nu så, så har jag ringt till kommun och fått bokat möte här hemma :claphappy: MEN det tar sån tid innan det blir av....hmfr! Grannkommunen håller på att omstrukturera så dom hör av sig....Tålamod tålamod!
Ring o boka möte
Lycka till!
/C

 

[honey]

Kanske kunde ni börja med att ta sommarbarn nu till sommaren eller avlastning under kortare tid just under sommarhalvåret och varför inte ett syskonpar iså fall.
Det var så som vi startade och vad vi upplevde var att två syskon krävde mindre tid än ett ensamt barn.

Det finns både för och nackdelar med syskonpar..................
De har en trygghet i varandra, JA
Men de tryggheten kan också bli ett hinder för att komma in i familjen..............
Man "håller ihop", vi "mot" dom...........

Erfarenheterna från vårt senaste uppdrag....igen :wink:
VI mot dom (oss), ska inte stanna här, vi ska hem (vilket de i o f s skulle) med resultatet NOLL anknytning.......... :littlesad

Men att börja som kontaktfamilj åt syskonpar :claphappy:

 

[skärtorsdagsnatt]

Kanske kunde ni börja med att ta sommarbarn nu till sommaren eller avlastning under kortare tid just under sommarhalvåret och varför inte ett syskonpar iså fall.
Det var så som vi startade och vad vi upplevde var att två syskon krävde mindre tid än ett ensamt barn.

Det finns både för och nackdelar med syskonpar..................
De har en trygghet i varandra, JA
Men de tryggheten kan också bli ett hinder för att komma in i familjen..............
Man "håller ihop", vi "mot" dom...........

Håller fullständigt med dig :wink: . Min tanke på syskonpar gällde enbart sommarbarn eller avlastning för familj med inte alltför stor kringproblematik.

 

[Audrey]

Mammac: Lycka till! Hoppas att din väntan blir kortare än du tror

honey & skärgårdsnatt: Aha, bra att ni klargjorde att det är stor skillnad vad gäller syskonpar och sommarbarn <-> familjehemsplacering. Det är mycket man ska lära sig :wink: