Jag har ett dilemma och skulle behöva era tankar!
Såhär ligger det till:
a) Placerande kommun är vår hemkommun. Bioförälder har flyttat till en ny kommun.
b) Bioförälder har numera ett nytt barn och ett, åtminstone på ytan, ordnat liv. Har såvitt jag vet ingen sockontakt i sin nya kommun.
Men... trumvirvel...
c) Tidigt i placeringen fanns det ett visst beteende hos bioföräldern som förbryllade och bekymrade mig. Sedan försvann det. Nu har det kommit tillbaka. Det går inte ut särskilt mycket över det placerade barnet, och den biten kan vi i så fall hantera, MEN det gör mig orolig att ett nytt litet barn ev drabbas.
Min gissning är att det här beteendet orsakas av tablettmissbruk. Men JAG VET INTE ALLS. Det är min tolkning, utifrån beteendet + vad jag vet sedan tidigare om föräldern, och den kan mycket väl vara helt fel.
Jag kan komma på tre alternativ för mig nu:
1: inte säga något - MEN då lämnar jag ju kanske ett barn i sticket!
2: ringa förälderns hemkommun och anmäla oro för det nya barnet - MEN då riskerar jag ju att göra föräldern till fiende vilket inte skulle gagna det barn som bor hos oss!
3: ringa vår soc-person och berätta att det här är vad jag ser och tänker - MEN hon jobbar ju inte på soc i förälderns kommun, så vad är poängen?
Vad tycker ni? Finns det ett fjärde alternativ? Eller är något av de här tre alternativen bättre än de andra?
Såhär ligger det till:
a) Placerande kommun är vår hemkommun. Bioförälder har flyttat till en ny kommun.
b) Bioförälder har numera ett nytt barn och ett, åtminstone på ytan, ordnat liv. Har såvitt jag vet ingen sockontakt i sin nya kommun.
Men... trumvirvel...
c) Tidigt i placeringen fanns det ett visst beteende hos bioföräldern som förbryllade och bekymrade mig. Sedan försvann det. Nu har det kommit tillbaka. Det går inte ut särskilt mycket över det placerade barnet, och den biten kan vi i så fall hantera, MEN det gör mig orolig att ett nytt litet barn ev drabbas.
Min gissning är att det här beteendet orsakas av tablettmissbruk. Men JAG VET INTE ALLS. Det är min tolkning, utifrån beteendet + vad jag vet sedan tidigare om föräldern, och den kan mycket väl vara helt fel.
Jag kan komma på tre alternativ för mig nu:
1: inte säga något - MEN då lämnar jag ju kanske ett barn i sticket!
2: ringa förälderns hemkommun och anmäla oro för det nya barnet - MEN då riskerar jag ju att göra föräldern till fiende vilket inte skulle gagna det barn som bor hos oss!
3: ringa vår soc-person och berätta att det här är vad jag ser och tänker - MEN hon jobbar ju inte på soc i förälderns kommun, så vad är poängen?
Vad tycker ni? Finns det ett fjärde alternativ? Eller är något av de här tre alternativen bättre än de andra?