Har just fått reda på att en hemtagningsbegäran har gjorts på vår lilla, innerst inne är jag glad över att bio kämpar för att få tillbaka sina barn, men mitt hjärta blöder. vår lille har bott hos oss i över två år occh vi har kämpat med att han ska låra sig empati och mycket mer, men för att göra en historia kort,Hans mamma har sagt åt honom att han ska säga till sin handläggare att han vill flytta hem, jag frågade honom rakt ut om det var det han ville, han svarade ja, jag förstår det absolut, mamma är alltid mamma, men jag undrar är jag inge viktig, jag frågade om han förstod att han inte skulle bo os oss nå mera, det gjorde han , han sa att han kunde ringa, men hans ögon är så tomma när han sa det. Jag visste innerst inne att den här dagen skulle komma men man hoppas att han skulle stanna. Våran handläggare har nu sagt att en handlingsplan ska göras, det känns som om det är klart att han ska få flytta hem...