Hej
Jag undrar om någon annan har varit med om barn med ADHD som ljuger kategoriskt.
Det finns nog ingenting som denna verkligen står för.
har varit hos oss i ett par månader nu och i början så tyckte vi båda att detta känndes enkelt,
(gämfört med vårt hemflyttade bokstavsbarn)
mer att bio:s hade misslyckats i uppfostran , gränser och rutiner. Men nu när det har gått ett tag och vi börjar lära känna varandra lite bättre, så blir vi bara mer och mer frågande. :?
Efter ett par veckor i ny skola, blev det genast problem med kompisar, som inte gillade att vår inte var helt sanningsenlig,knuffades,och försökte köpa sig vänner med att ge bort sakerna som jag precis hade köpt till Småsaker som pennor suddgummi och dyl försvinner spårlöst hemifrån och nekar hela tiden till att det är h*n som har tagit dem. ( hittar inte det på rummet heller har letat). När vi försöker prata om det så stoppar h*n fingrarna i öronen och vill inte lyssna och när vi kommer på med uppenbara lögner så bara nekar h*n, eller kommer det ett utbrott som kan vara hur länge som helst.
vi försöker att skapa rutiner för allting, sätter gränser och ger konsekvenser men än så länge har h*n inte lärt sig någonting av det. Jag nästan misströstar för jag får inte känna mig snäll någongång :littlesad och misstänker att det kommer att bli ett ganska så tråkigt sommarlov för oss alla. Kan inte ge ett lillfingernagel ens utan att h*n tar hela handen.
Finns det någon som kan komma med ett gott råd till oss ???
/M
Jag undrar om någon annan har varit med om barn med ADHD som ljuger kategoriskt.
Det finns nog ingenting som denna verkligen står för.
har varit hos oss i ett par månader nu och i början så tyckte vi båda att detta känndes enkelt,
(gämfört med vårt hemflyttade bokstavsbarn)
mer att bio:s hade misslyckats i uppfostran , gränser och rutiner. Men nu när det har gått ett tag och vi börjar lära känna varandra lite bättre, så blir vi bara mer och mer frågande. :?
Efter ett par veckor i ny skola, blev det genast problem med kompisar, som inte gillade att vår inte var helt sanningsenlig,knuffades,och försökte köpa sig vänner med att ge bort sakerna som jag precis hade köpt till Småsaker som pennor suddgummi och dyl försvinner spårlöst hemifrån och nekar hela tiden till att det är h*n som har tagit dem. ( hittar inte det på rummet heller har letat). När vi försöker prata om det så stoppar h*n fingrarna i öronen och vill inte lyssna och när vi kommer på med uppenbara lögner så bara nekar h*n, eller kommer det ett utbrott som kan vara hur länge som helst.
vi försöker att skapa rutiner för allting, sätter gränser och ger konsekvenser men än så länge har h*n inte lärt sig någonting av det. Jag nästan misströstar för jag får inte känna mig snäll någongång :littlesad och misstänker att det kommer att bli ett ganska så tråkigt sommarlov för oss alla. Kan inte ge ett lillfingernagel ens utan att h*n tar hela handen.
Finns det någon som kan komma med ett gott råd till oss ???
/M