Min familj är familjehem sedan 4 månader tillbaka. Vi har vår första placering och jag känner hur jag önskar att jag hade 20 års erfarenhet med mig för att veta hur jag skall hantera allt som dyker upp. Jag har idag ställts inför att det ena barnet skulle behöva en medicinsk behandling för att må fortsatt gott. Det är inte en livsnödvändig behandling, men som jag ser det är den nödvändig. Hade barnet varit mitt biologiska skulle jag inte tveka. Våra barn är LVUplacerade med mycket begränsat umgänge med mamman. Hur mycket har hon att säga till om i en sådan situation? Kan hon neka trots att det skulle orsaka stora svårigheter för barnet? Soc är ett jättebra stöd men båda våra sekreterare har just nu semester och här står jag med alla tankar.
Hur funkar det?
- Trådstartare trezler
- Start datum
- Status
Jag hade dessa funderingar i början av vår första placering men man lär sej med tidens gång.
Jag resonerar alltid så att jag finns för barnets bästa och utefter det skall jag agera. För mej innebär detta att jag tar de kontakter jag behöver och när det behövs.
Vår
har också begränsat umgänge så jag brukar skriva ner egna anteckningar för att informera föräldrarna vid lämpligt tillfälle.
Vårt soc kräver inte full info utan litar på vårt omdöme.
Mitt råd följ dina känslor om vad som är bäst för barnet.
Lycka till och välkommen i gänget :razz:
Jag resonerar alltid så att jag finns för barnets bästa och utefter det skall jag agera. För mej innebär detta att jag tar de kontakter jag behöver och när det behövs.
Vår
har också begränsat umgänge så jag brukar skriva ner egna anteckningar för att informera föräldrarna vid lämpligt tillfälle.Vårt soc kräver inte full info utan litar på vårt omdöme.
Mitt råd följ dina känslor om vad som är bäst för barnet.
Lycka till och välkommen i gänget :razz:
Hej!
Bioföräldrarna SKA ha skrivit på en fullmakt som ger er rätt att fatta medicinska beslut. Detsamma gäller med en fullmakt som ger er rätt att hämta ut medicin på apoteket. Om detta inte är gjort sätt soc. på det omgående! en sådan fullmakt är ju avgörande vid en trafikolycka eller liknande när man kanske inte får tag på föräldern och det inte ska blir något tjafs. I övrigt instämmer jag med föregående talare. Du är där för barnets bästa ta de kontakter som är nödvändiga, jag skulle informera soc. (jag brukar skicka ett mail lite då och då på vad som händer) Det kan naturligtvid hända att du får förklara sig i efterhand men du får väl väga det obehaget mot risken med att barent inte får rätt hjälp.
Lycka till!
Bioföräldrarna SKA ha skrivit på en fullmakt som ger er rätt att fatta medicinska beslut. Detsamma gäller med en fullmakt som ger er rätt att hämta ut medicin på apoteket. Om detta inte är gjort sätt soc. på det omgående! en sådan fullmakt är ju avgörande vid en trafikolycka eller liknande när man kanske inte får tag på föräldern och det inte ska blir något tjafs. I övrigt instämmer jag med föregående talare. Du är där för barnets bästa ta de kontakter som är nödvändiga, jag skulle informera soc. (jag brukar skicka ett mail lite då och då på vad som händer) Det kan naturligtvid hända att du får förklara sig i efterhand men du får väl väga det obehaget mot risken med att barent inte får rätt hjälp.
Lycka till!
S
sara
Guest
Socialnämnden är alltid den som är ytterst ansvarig vid en placering. Som familjehem har man ingen "makt" och har därmed heller inte rätten att skriva på papper, godkänna operationer eller behandlingar.
Vi har gjort både det ena och det andra för våra barn, utan fullmakt från föräldrar. Vi har alltid meddelat socialtjänsten om vad vi gör men självklart så ska socialtjänsten har mer insyn än vad de brytt sig om att ha i våra barn. Ena barnet har varit sövt flera gånger och även opererat. Vi har haft otaliga kontakter med sjukvård osv. Vi har på något sätt fått förtroendet att ta dessa beslut eftersom socialtjänsten aldrig sagt något om det. De har heller aldrig efterfrågat journaler eller velat medverka vid viktiga möten.
Att ta sådana här viktiga beslut för barnet har vi inte fullmakt att göra som familjehem men ingen efterfrågar underskrifter från vårdnadshavare eller beslut från socialtjänst. Om något skulle hända vid tex en operation och vi kanske varit dem som varit pådrivande för att det ska genomföras för barnets skull och soc bara nickat och föräldrarna som inte har förmåga att ta sådana beslut, vem blir ansvarig? Vem får ta skulden och vad händer sen?
Efteråt nu så kommer jag alltid att kräva att det finns papper på vad vi får och inte får göra. Att soc är mer intresserade och engagerade och att föräldrar i den mån det går skriver under att de litar på att vi tar de beslut som behövs för barnets bästa i samråd med socialtjänsten. Det bästa är ju också om föräldrarna har möjlighet att vara med i tankegångarna kring de beslut som måste tas.
Tänk om något av alla de beslut vi tagit kring våra barn blivit fel och det hänt något hemskt? Den tanken vill jag inte ens tänka...
Vi har gjort både det ena och det andra för våra barn, utan fullmakt från föräldrar. Vi har alltid meddelat socialtjänsten om vad vi gör men självklart så ska socialtjänsten har mer insyn än vad de brytt sig om att ha i våra barn. Ena barnet har varit sövt flera gånger och även opererat. Vi har haft otaliga kontakter med sjukvård osv. Vi har på något sätt fått förtroendet att ta dessa beslut eftersom socialtjänsten aldrig sagt något om det. De har heller aldrig efterfrågat journaler eller velat medverka vid viktiga möten.
Att ta sådana här viktiga beslut för barnet har vi inte fullmakt att göra som familjehem men ingen efterfrågar underskrifter från vårdnadshavare eller beslut från socialtjänst. Om något skulle hända vid tex en operation och vi kanske varit dem som varit pådrivande för att det ska genomföras för barnets skull och soc bara nickat och föräldrarna som inte har förmåga att ta sådana beslut, vem blir ansvarig? Vem får ta skulden och vad händer sen?
Efteråt nu så kommer jag alltid att kräva att det finns papper på vad vi får och inte får göra. Att soc är mer intresserade och engagerade och att föräldrar i den mån det går skriver under att de litar på att vi tar de beslut som behövs för barnets bästa i samråd med socialtjänsten. Det bästa är ju också om föräldrarna har möjlighet att vara med i tankegångarna kring de beslut som måste tas.
Tänk om något av alla de beslut vi tagit kring våra barn blivit fel och det hänt något hemskt? Den tanken vill jag inte ens tänka...
Vi tar kontakt med alla möjliga och omöjliga sjukvårdsinstanser och har bara haft föräldrarnas skriftliga påskrifter då journaler ska flyttas mellan sjukhusen....då det krävs av sjukvården att målsman godkänner det. Vi har ändå vistats på barnintensiv, akutmottagningar, hailiteringar, jourmottagningar, vårdcentraler, BUP, BVC, vanliga barnavdelningar och barnmottagningar och jag har aldrig sett det som ett problem att söka. Vår Liten är LVU-placerad och soc och föräldrarna informeras ofta i efterhand. Initialt har jag pratat med soc då jag ska ta "lugna" kontakter med BUP- då jag kanske ska bolla lite innan, men i övrigt tar vi alla nördvändiga kontakter. Kanske har bio fått veta av soc att vi tar alla sådana kontakter efter vad vi anser behövs- vi ska ju se till barnets ästa och vi tror att vi är fullt kapala till det. Vid ett tillfälle var Liten riktigt illa däran och isåfall- om det hade varit fara för livet hade vi kontaktat soc-jouren.
Denna placeringen är den första gången i fått någon form av papper till/för sjukvården.
Men å andra sidan ger jag inte mycket för det..............
Står barnets namn och mammas namnteckning.
Inte VILKA hon ger fullmakt TILL eller nåt.............
Inte ens personnummer!?
För att hämta ut medicin fick jag legitimera mig, som vanligt, och tillägga att jag är familjehemsförälder.
Då gjordes det en anteckning i systemet av personalen så det syns nästa gång.
Men å andra sidan ger jag inte mycket för det..............
Står barnets namn och mammas namnteckning.
Inte VILKA hon ger fullmakt TILL eller nåt.............
Inte ens personnummer!?
För att hämta ut medicin fick jag legitimera mig, som vanligt, och tillägga att jag är familjehemsförälder.
Då gjordes det en anteckning i systemet av personalen så det syns nästa gång.
Spännande!
Man lär sig varje dag! Det här är ju något man egentligen skulle sätta någon klok person på att utreda. Vem ska fatta beslutet och vem är egentligen ansvarig (spontant tror jag det är socialnämnden jag tror inte ansvaret kan delegeras till någon) och därefter sprida den informationen till familjehemmen. Att varje medicinsk beslut ska gå via socc. känns ju vansinnit tungrott - i alla fall här där det är omöjligt att komma i kontakt med soc.
Om et finns en sådan utredning får ni gärna tipsa. (fullmakten från apoteket ska lämnas på apoteket av vårdnadshavaren och, om man läser fullmakten som en paragrafryttare (som jag), så får inte medicin lämnas ut till annan än vårdnadshavaren om man inte lämnat in fullmakten. Så har man otur och träfar på en stelbent apotek kan det ju bli problem..)
Man lär sig varje dag! Det här är ju något man egentligen skulle sätta någon klok person på att utreda. Vem ska fatta beslutet och vem är egentligen ansvarig (spontant tror jag det är socialnämnden jag tror inte ansvaret kan delegeras till någon) och därefter sprida den informationen till familjehemmen. Att varje medicinsk beslut ska gå via socc. känns ju vansinnit tungrott - i alla fall här där det är omöjligt att komma i kontakt med soc.
Om et finns en sådan utredning får ni gärna tipsa. (fullmakten från apoteket ska lämnas på apoteket av vårdnadshavaren och, om man läser fullmakten som en paragrafryttare (som jag), så får inte medicin lämnas ut till annan än vårdnadshavaren om man inte lämnat in fullmakten. Så har man otur och träfar på en stelbent apotek kan det ju bli problem..)
Angående sådana här saker har vi en gång fått ut socialnämndens beslut om att vi står som familjehem för detta barn- att använda om det skulle uppstå problem. I avtalet vi fått från kommunen står det att vi åtar oss att se till att det placerade barnet får nödvändig vård..... jag tolkar det som att vi då måste se till att barnet får den vård han eller hon kräver just för stunden. I vårt fall fick inte föräldrarna vara med och bestämma ingrepp- om det var ok eller ej- då barnet behövde opereras. Mest har besluten tagit av oss, men vi har ju å andra sidan kontakt med soc som aldrig opponerat sig!!! Oftast gör ju inte sjukvården onödiga ingrepp!!!! I vardagen är ddet vi som är på plats på sjukvårdsinrättningarna och det är vi somär med på att t ex säga bu eller bä till lapp för ögat under sommaren, om vi ska göra op nu eller vänta lite. Vi är godkända som fam.hem för att vi anses lämpliga att ta sådana beslut- sedan måste vi ju ha kontinuerlig kontakt med soc så att allt går rätt till, men som sagt-soc har aölltid gått på vår linje. Och det har varit många beslut.... Men visst längtar vi till den dag då vi ev kan få vårdnadsöverflyttning, så att vi slipper även den kontakten, då vil vill känna oss mer som riktiga beslutare....
Frågan som mitt problem rör, den om medicinsk behandling har löst sig bra. Soc håller med oss om att det är nödvändigt och det känns skönt!- Status