inga fler placeringar

[Helene70]

Jag har läst igenom mina tidigare inlägg och kan konstatera att naiviteten lyser friskt mellan raderna.
Vi har varit familjehem i många år och visst har det varit i ur och skur, men det
har känts meningsfullt och lärorikt. Nu gör det plötsligt inte det, vi har blivit helt ignorerade av plac.kommunen. Har ett otroligt krävande uppdrag, jag har aldrig skådat dess like! Vi äts upp, men soc. tycker att det är en "normal placering". De kommer med så mkt skräpkommentarer och nu är jag så trött så endast samvetet får mig att uthärda. Barnet har placerats om flera ggr. Kan nu förresten avslöja att det inte bara är ett barn, utan syskon, som är i stort sett lika krävande och i nästan samma ålder. Hur tänker soc? Normal placering??? Har biosläktingar som engagerar sig, tack och lov, men barnen är så krävande att inte heller dessa orkar mer än max ett dygn. Skolan påtalar bekymmer, men soc. säger att skolan ska kunna hantera det här! Jag är helt brutalt förstummad över det som sker! Kan man ha ett sådant här uppdrag? Det finns ingen vilja att utreda barnen, de har träffat en barnpsykolog
två ggr. och denna har sagt att barnen är kreativa??? Då bodde barnen i familjehem 2. Vi har en annan siffra. Det känns som om vi sitter i en rävsax. Skulle gärna hjälpa barnen, men soc. förstör ju alltihop! Finns ingen bio man kan nå, hopp om hemflytt är helt utraderat. Så ger vi upp så blir det omplac. igen! Vill bara säga att jag inte trodde det fanns ett så konstigt soc. Vad kan vi göra???

 

[Fia-Lotta]

Jag fullständigt lider med dig... denna nonchalans från placering kommunen, vilket pris vi får betala..
vi fick oxå en placering akut, som det hände mycket tok omkring, och vi kände att vi inte fick någon hjälp för, det slutade med att vi sa upp placeringen med omedelbar verkan... vi ringde soc jouren och sa att nu orkar vi inte mer, vi är totalt slut, men vi lovade dem att behålla barnet över helgen, men på måndagen skulle vi i princip sätta in barnet på soc kontoret... och Du må tro vad det hände saker under den helgen....
Vi fick jättemycket hjälp, chefen blev inkopplad, prata om att öka arvode...och herre gu va vi blev rosade i vårt jobb..
Tyvärr fick vi bestämma oss, att NU ÄR DET NOG och då med omedelbar uppsägning, då var de tvugna att lyssna och hjälpa... för vem skulle annars ta barnet..
Och jag tror att de fick skämmas ordenligt inför socjouren hur de hjälper sina familjehem i nöd....
Ett stort lycka till!

Ps! Barnet bor kvar hos oss och vi har gjort underverk med barnet... Ds

 

[Trixen]

Lider med er, det är just såna här situationer som dessvärre är vanliga.
Och ska vi ha fler fasta placeringar (nu är vi jourhem) så blir det nog genom organisationer med bra rykte där man får hjälp och stöd.
Styrkekramisar

 

[hoppsan]

Vadå kreativa?? visst barn som inte mår bra pga dålig miljö oro osv kan uppvisa samma symtom som adhd det gör ena vår och medicinerar med conserta för att komma ner i varv o koncentrera sig i skolan.
Låter som om det är en stor inre oro oxå o tampas med, om barnet är mkt med släkt dras barnet säkert hit o dit i känslor o vad vet du vad som sägs till barnet bakom er rygg?? Så mkt kan spela in o jag önskar att du hade samma möjlighet som jag hade när jag hade en så jobbigt placering.En stuga mitt ute i ingenstans.Det bara var vi två utan el tv mobil dator osv barnet i fråga var 11 då. En hel vecka med läx läsning,hög läsning framför brasan om kvällarna spel o bara vara, sen så var denne nervarvad o kommer än idag ihåg vilket kaos denne var o vilket kaos det var i huvudet då och hur mysigt vi hade det i stugan. Är 15 idag.Visst utan att min man var go o tog semester o var hemma med de övriga hade det aldrig gått.
Det är för jäkligt rent ut sagt att vi ska orka ta hand om barnen o dessutom behöva ha tid o ork över för att slå oss fram för att få den hjälp barnen behöver.
Börja skriv dagbok nogrann sådan o skicka envist iväg till soc så dom fattar hur er vardag ser ut....
Ja många tankar o funderingar från mig och en stor styrke kram....