Jo jag tror detta.
I sep förra året kom två små
en som var 18 månader och den andra strax över 5 år. Först vill jag nämna att maken och jag har haft familjehem sedam många år tillbaka men dock inte någon under 2½ år. Då placerade kommunen informerade oss att detta var till en stor del bara en mycket kortplacering på 2-3 månader så tyckte vi att det var väl okej att öppna upp vårt hem för dessa små. Vi har för övrigt 3 pojkar i ålder 10-14 år som fungera jätte bra. Inga problem varken på fritiden eller i skolan. Redan andra dagen börja jag föstå att den lille kanske inte vara som alla andra barn utan att hans tunga ryggsäck redan hade satt sin djupa spår.
Det vissa sig snart att jag hade rätt i mina farhågor. Då jag pratade med socialen så ville inte dessa ta det på allvar. Kontaktade BVC och rådfrågade där och fick råd om olika saker. Då denna lille tex skulle ut i mitt knä så backade denna till. Såg aldrig mig i ögonen och grät aldrig då denne slog sig. Hade svåra anknytningsproblem. Fick komma till en Benpsykolog på bvc:s inrådan för att jag skulle på bästa sätt kunna hjälpa denna lille den tiden skulle få vara hos oss. var överaktiv hela tiden och satt aldrig stilla. Då det var dax att byta blöja så fick detta nästa ske i farten. La jag ner den lille så sparkades det hela tiden så det fick bli stående. Oftas på dennes egna vilkor. Fortfarande fick jag inge handledning från soc. endast den jag själv sökte mig till. Barnspyk vill hjälpa den lille och jag fick 6 stycken besöks tiden.
Då jag tog upp detta med soc så ville denna att jag tar kontakt med mamman trots att barnen är under LVU och skall få hennes tillstånd... Detta var min uppgift tyckte socialen. För fick jag henens förtroende så kanske skulle det bli lättare. Men det hör till saken att denna mamman var väldig argresiv och frustread överhuvettager just då. Det blev att jag fick avboka den första besäkstiden... För att övertala mamma... Enligt henne så var det inget fel i henens barns huvud. Fösökte förklara på alla sätt att det var ju inte dettta det handlade om. Det var hela tiden jag som fick ta denna diskutionen med mamma. Fel tycker jag i dag.
Då tiden började närma sig så barnen enligt vår tro skulle flytta ifrån oss så blev även de andra tidena avbokade. men nu så blev det så att det blev mot socialförvaltningens tro ytterligare LVU på barnen. Länsrätten förlängde detta och det var ju ändå det bästa tycker nog dom som känner till fallet. Men var händer nu då.... Soc informerade oss en fredags kväll att nu få barnen stanna ett halv år till.... Då bara kände jag hur all kraft rann av mig. Nu hade börjat somna kl 22:30 för att vakna kl 04. Hur vi än gjorde så blev det inte bättre. Socialen ville att vi skulle se tiden ann och låta honom skrika. Men h*n delade rum med sitt syskon och denne vaknade samtidigt då. Så det var ju bara för oss att stiga upp. Så höll det på i 6 månader. Fortfarande ankrytningsproblem och stor oro hos denna lille vilding som va charmig som få. För att göra en lång historia kort så sa vi upp placeringen och socialen lätt mycket förvånad. Dom trodde aldrig att det varit "så" jobbigt. Trodde att vi hade varit jätte tydliga.
För 2 veckor sedan så går jag till läkaren för att jag har varit så trött sedan i vintras och varit yr vid flera tillfällen. Det vissar sig att jag har ett blodtryck på 220/118 och vid EKG så ser dom att hjärtmusklen har vuxit. Detta bevisar att jag har haft högt blodtryck en längre tid. Vad vill jag säga med denna berättelsen? Jo att vi måste lysna till vårt inre då det ringer en klocka att något inte stämmer. Och inte bara tro att vi kan förändra världen själv. Vi måste kunna sätt ner foten och säga stopp.... För mig tog det ett ½ år och ändå ville dom inte lyssna på mig. Vet att det finns massor av familjehem där ute som kämpar på år ut och år in utan att få den hjälp som dom behöver. Själv har jag bestämt mig för att detta var sista gången som jag blev överkörd av en kommuns som endast tänker på ekonomin och inte ser till barnets bästa. Hoppas att någon inte känner igen sig.... :wink:
För så här skall det inte få gå till....
Önska alla en trevlig höst.
I sep förra året kom två små
en som var 18 månader och den andra strax över 5 år. Först vill jag nämna att maken och jag har haft familjehem sedam många år tillbaka men dock inte någon under 2½ år. Då placerade kommunen informerade oss att detta var till en stor del bara en mycket kortplacering på 2-3 månader så tyckte vi att det var väl okej att öppna upp vårt hem för dessa små. Vi har för övrigt 3 pojkar i ålder 10-14 år som fungera jätte bra. Inga problem varken på fritiden eller i skolan. Redan andra dagen börja jag föstå att den lille kanske inte vara som alla andra barn utan att hans tunga ryggsäck redan hade satt sin djupa spår. Det vissa sig snart att jag hade rätt i mina farhågor. Då jag pratade med socialen så ville inte dessa ta det på allvar. Kontaktade BVC och rådfrågade där och fick råd om olika saker. Då denna lille tex skulle ut i mitt knä så backade denna till. Såg aldrig mig i ögonen och grät aldrig då denne slog sig. Hade svåra anknytningsproblem. Fick komma till en Benpsykolog på bvc:s inrådan för att jag skulle på bästa sätt kunna hjälpa denna lille den tiden
skulle få vara hos oss. var överaktiv hela tiden och satt aldrig stilla. Då det var dax att byta blöja så fick detta nästa ske i farten. La jag ner den lille så sparkades det hela tiden så det fick bli stående. Oftas på dennes egna vilkor. Fortfarande fick jag inge handledning från soc. endast den jag själv sökte mig till. Barnspyk vill hjälpa den lille och jag fick 6 stycken besöks tiden. Då jag tog upp detta med soc så ville denna att jag tar kontakt med mamman trots att barnen är under LVU och skall få hennes tillstånd... Detta var min uppgift tyckte socialen. För fick jag henens förtroende så kanske skulle det bli lättare. Men det hör till saken att denna mamman var väldig argresiv och frustread överhuvettager just då. Det blev att jag fick avboka den första besäkstiden... För att övertala mamma... Enligt henne så var det inget fel i henens barns huvud. Fösökte förklara på alla sätt att det var ju inte dettta det handlade om. Det var hela tiden jag som fick ta denna diskutionen med mamma. Fel tycker jag i dag.
Då tiden började närma sig så barnen enligt vår tro skulle flytta ifrån oss så blev även de andra tidena avbokade. men nu så blev det så att det blev mot socialförvaltningens tro ytterligare LVU på barnen. Länsrätten förlängde detta och det var ju ändå det bästa tycker nog dom som känner till fallet. Men var händer nu då.... Soc informerade oss en fredags kväll att nu få barnen stanna ett halv år till.... Då bara kände jag hur all kraft rann av mig. Nu hade
börjat somna kl 22:30 för att vakna kl 04. Hur vi än gjorde så blev det inte bättre. Socialen ville att vi skulle se tiden ann och låta honom skrika. Men h*n delade rum med sitt syskon och denne vaknade samtidigt då. Så det var ju bara för oss att stiga upp. Så höll det på i 6 månader. Fortfarande ankrytningsproblem och stor oro hos denna lille vilding som va charmig som få. För att göra en lång historia kort så sa vi upp placeringen och socialen lätt mycket förvånad. Dom trodde aldrig att det varit "så" jobbigt. Trodde att vi hade varit jätte tydliga.För 2 veckor sedan så går jag till läkaren för att jag har varit så trött sedan i vintras och varit yr vid flera tillfällen. Det vissar sig att jag har ett blodtryck på 220/118 och vid EKG så ser dom att hjärtmusklen har vuxit. Detta bevisar att jag har haft högt blodtryck en längre tid. Vad vill jag säga med denna berättelsen? Jo att vi måste lysna till vårt inre då det ringer en klocka att något inte stämmer. Och inte bara tro att vi kan förändra världen själv. Vi måste kunna sätt ner foten och säga stopp.... För mig tog det ett ½ år och ändå ville dom inte lyssna på mig. Vet att det finns massor av familjehem där ute som kämpar på år ut och år in utan att få den hjälp som dom behöver. Själv har jag bestämt mig för att detta var sista gången som jag blev överkörd av en kommuns som endast tänker på ekonomin och inte ser till barnets bästa. Hoppas att någon inte känner igen sig.... :wink:
För så här skall det inte få gå till....
Önska alla en trevlig höst.