Hej!
Ibland överaskar livet. Vi anmälde oss till olika organisationer och kommunen, fick några svar och en utredning är pågående.
Då kom sommaren och jag tänkte att ingenting händer för en eller två månader, då alla är på semester och tar bara hand om akuta placeringar.
Vi vill vara kontakt familj så förväntade vi oss tystnaden.
Och då, får vi ett mejl med frågan om ett litet barn som behöver kontakt familj. Vi… som är inte utredda, bara nybörjare, med två små bio barn.
Men det skulle passa oss perfekt, då h*n behöver mer sociala kontakter, andra vuxna en bara sin mamma och lite mer stimulans. Och även ålder passar perfekt, gammalt nog för att prata med och förklara saker, men inte än tonåring som kan bli svårt att samarbeta med.
Nu sitter jag har och skriver allt detta, men tankarna bara snurrar. Blir det något, skulle vi passa till varandra och ha det roligt, hur lång tid skulle utredningen ta?
Man tänker direkt om alla saker som man kunde göra tillsammans, men sommaren är kort och man bli lite ledsen att allt skulle förmodligen ta lång tid…
Jag måste säga att jag visste inte att man blir så exalterad på nåt sätt. Jag vet att det bli kanske tuff i framtiden, att vänta på svaret och senare att vara med barnet, men just nu är jag full av hopp att allt blir bra. Och fårstår alla som vill vara familjehem eller kontaktfamilj lite, lite mer.
Hälsningar,
Corri
Ibland överaskar livet. Vi anmälde oss till olika organisationer och kommunen, fick några svar och en utredning är pågående.
Då kom sommaren och jag tänkte att ingenting händer för en eller två månader, då alla är på semester och tar bara hand om akuta placeringar.
Vi vill vara kontakt familj så förväntade vi oss tystnaden.
Och då, får vi ett mejl med frågan om ett litet barn som behöver kontakt familj. Vi… som är inte utredda, bara nybörjare, med två små bio barn.
Men det skulle passa oss perfekt, då h*n behöver mer sociala kontakter, andra vuxna en bara sin mamma och lite mer stimulans. Och även ålder passar perfekt, gammalt nog för att prata med och förklara saker, men inte än tonåring som kan bli svårt att samarbeta med.
Nu sitter jag har och skriver allt detta, men tankarna bara snurrar. Blir det något, skulle vi passa till varandra och ha det roligt, hur lång tid skulle utredningen ta?
Man tänker direkt om alla saker som man kunde göra tillsammans, men sommaren är kort och man bli lite ledsen att allt skulle förmodligen ta lång tid…
Jag måste säga att jag visste inte att man blir så exalterad på nåt sätt. Jag vet att det bli kanske tuff i framtiden, att vänta på svaret och senare att vara med barnet, men just nu är jag full av hopp att allt blir bra. Och fårstår alla som vill vara familjehem eller kontaktfamilj lite, lite mer.
Hälsningar,
Corri