kontaktfamilj, stark anknytning, jobbigt

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
I

isa

är fundersam, ledsen, uppgiven.... Har ett kontaktfamiljsuppdrag åt en liten. H*n är hos oss ofta och ibland flera dygn i sträck. Anknytningen har gått så bra men med tanke på barnets hemförhållanden så blir jag ledsen.. Jag känner så mycket kärlek för det här barnet, skulle inte tveka om vi fick frågan att ha h*n på heltid. På grund av detta börjar jag tvivla på mig själv. Jag har alltid kunnat hålla lite distans men det är så oerhört svårt att inte smälta för den här lill som sträcker sig med öppna armar mot mig och bara längtar efter att bli sedd och älskad. Saknar liten så det gör ont i hjärtat nu när h*n är hos bio..

Hur står man ut? Kan jag ändra på något i anknytningen så att det blir lättare? Hur tänker man? Alla moderskänslor är på helspinn för knytet, hur stoppar man dom? Ska man stoppa dom? :cry: hur gör ni?

hemförhållanderna går att jämföra som slott och koja utan att ta i... :(
känslorna kom så snabbt. blev överrumplad när jag kom hem idag över hur mycket jag saknar liten..
 
"Isa" , har full förståelse för dina känslor .
Vissa barn har något speciellt som gör att man bara smälter .
Jag har inget direkt knep för att göra det känslomässigt lättare . :littlesad
Att avskärma sig från det man känner är nog ingen bra idé , du kan få en ouppmärksamhet på köpet . Vad jag menar är att familjehem ofta har en speciell radar som talar om hur barnet mår eller om något är på gång . Denna radar är nödvändig för ett familjehem för att göra ett bra jobb , risken är att om du stänger av de känslor som gör så ont stänger du även av radaren .
En sak som jag kan trösta dig med är att den insatts du gör är ovärderlig . Vem kan köpa kärlek förresten ? Tänk på allt som barnet får och nu menar jag inte världsliga , fysiska saker , utan de känslor som du ger och förmedlar . Empati t ex är inget man föds med det måste läras in , likadant med hänsyn , eller hur man agerar när man tycker om någon .
Det finns barn som inte fått dessa grundläggande behov tillgodosedda och klassas som psykopater eller psykopatiska för det enda dom har känslor för är sig själva .
Tänk på vad barnet har i sin hemmiljö och vad du ger ..... var nöjd med det du ger och försök känna en glädje i att åtminstone det får :angel: . Varje dag , varje timme som du ger spelar en gigantisk roll , så tvivla inte på dig själv är du snäll . Du betyder mer än du kan föreställa dig :bow :bow :bow :bow :bow :bow :bow :bow :bow :bow :bow :bow :bow :bow :bow :bow :bow :bow :bow :bow
 
Du har nog rätt, jag ska fortsätta älska detta lilla knyte ovillkorligt. Men detta barns öde känns så grymt.. Gråtit ut en helkväll och igår handlade vi lite julklappar och tänkte på annat. Det blev lite lättare så. I em är det dags för att träffa liten igen. :banan:

Då soc verkar oförmögna :x till att se de brister i omsorg mm som den lill har så har jag nu bestämt mig för att försöka hjälpa :angel: så mycket som möjligt genom att vägleda biomodern. Bara knytet får det bättre lättar nog mitt hjärta!

Tusen tack för stödet. :bow
 
Helt rätt gjort och helt rätt gjort :bow :claphappy:
Du gör sååå rätt och vem vet , i slutänden kanske du lyckas få den lillafamiljen att fungera riktigt och även om ingen annan ger dig eloge för detta så vet du ...... och tillfrdssällelsen är enorm .

Jag hejar på ...... :claphappy: :bow :claphappy: :bow :claphappy:
Skickar tryrkekramar stora somen idrottshall :razz: :love:
 
Vändningen.... Soc verkar ta till sig mina observationer och upplevelser av hur knytet har det hemma. Jag radade upp alla mina funderingar i ett mail och blev omgående uppringd för att de ville boka in ett möte redan om någon dag. Blandade känslor till detta också. Det var tal om att ev en utredning kommer att starta. Lill knytets bio ger så mycket kärlek men det är så många saker som felar.. Undrar hur bio kommer reagera. Undrar vad utgången blir. Utökas vårat kontaktfamiljsuppdrag? Kommer knytet få andra insatser (där vi inte är inräknade?). Känns fel om det blir en placering ifall den inte blir hos oss. ängeln känner redan oss och anknytningen har gått bra.. Ojoj så mycket tankar..
 
Håller med "Mikkeman".
I sådana lägen måste man sätta sig själv och sina känslor åt sidan för att garantera barnets väl och ve .
Om valet blir fortsätta som det är eller placera hos någon annan familj så väljer man ju det sistnämda , hur ont det än gör :littlesad .
Hoppas du förstår vad jag menar .
Du gör helt rätt . En äkta förälder sätter alltid barnet framför sig själv och det visar du helt att du gör .
Skickar fler styrkekramar och possitiv energi och massa stärkande hejarpågrejor :claphappy: :claphappy: :claphappy:
 
Tack Mikkeman och nebulosa era ord värmer så mycket ♥ ♥ ♥
Nu får man väl bara vänta och se vad som händer...
 
trots två orosanmälan med massa punkter från mig och förskola ses ingen brist i omsorg från soc sida. bio ljuger och säger att det bara blivit missförstånd, att det inte allt är som vi "sett/tror". Orkar inte strida om detta egentligen, det är ju jul nu... men man kan ju inte låta bli. sååå... efter jul blir det ett nytt försök (under jul kommer jag inte få igenom någon ändring). Ska undertiden underhålla mig med att försöka hjälpa knytet så gott det går.. Bio vill egentligen så väl med det blir så fel.
 
Oftast är det jobbiagare att agera när man ser att bio försöker göra rätt....men det känns bra att det lilla knutet har en bra kontaktfamilj- ni- som kanske är de som ser till att liten växer o mår hyffsat. Känner så väl igen mig, från tidigare uppdrag. Sänder karamar till er!!
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp