Jaha nu är vi utan barn igen, och det är så tomt och tyst i huset.
Vår flyttade hem till bio i slutet på januari och jag har sen det blev bestämt ringt runt
till en massa kommuner för att berätta att vi står utan några placerigar. Flera av dem har återkommit för att komma på hembesök. En del av dessa besök känns som en bevikelse, flera av dem har jag pratat med tidigare när vi har sökt placeringar och man känner ett possitivt gensvar när de kommer ihåg att vi har pratats vid. Men när de sen kommer hit så känns det inte alls lika bra.
Funderar på vad som blir fel... har jag inte städat huset tillräckligt, var inte fikan vad de förväntade sig eller har man synpunkter på att vi inte har hunnit renovera hela huset ännu.( det är nyrenoverat till barnen) Eller kanske ännu värre att vi inte ger något possitivt intryck på dem. Kanske är felet att jag har valt att vara hemma på heltid för att vi vill vara familjehem. Ska jag har is i magen eller ska jag söka jobb igen??
Ja det känns som det är mycket som kan gå fel men man kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.
Men dessa soc möten tar en del på krafterna, när man är lite spänd och nyfiken och vill ge så mycket så möjligt av sig själv inför mötet och soc tanterna knapp frågar någonting om oss eller hur vi ser på barnen och deras biologiska föräldrar. Vi har än dock varit familjehem i fyra år nu med två riktigt tuffa placeringar bakom oss det gör att man har skaffat sig en hel del erfarenhet. Den borde vara mycket mer värd än att vardagsrum och matrum inte är i toppskick ännu. kanske får jag köpa några burkar färg och måla på tapeten ....men ska det verkligen vara nödvändigt... :littlesad
Många tankar en kväll efter ett misslyckat möte
hoppas det blir bättre på fredag så är det inga soctanter som kommer utan soc gubbar
håll tummarna... :wink:
Mammamoa
Vår flyttade hem till bio i slutet på januari och jag har sen det blev bestämt ringt runt
till en massa kommuner för att berätta att vi står utan några placerigar. Flera av dem har återkommit för att komma på hembesök. En del av dessa besök känns som en bevikelse, flera av dem har jag pratat med tidigare när vi har sökt placeringar och man känner ett possitivt gensvar när de kommer ihåg att vi har pratats vid. Men när de sen kommer hit så känns det inte alls lika bra.
Funderar på vad som blir fel... har jag inte städat huset tillräckligt, var inte fikan vad de förväntade sig eller har man synpunkter på att vi inte har hunnit renovera hela huset ännu.( det är nyrenoverat till barnen) Eller kanske ännu värre att vi inte ger något possitivt intryck på dem. Kanske är felet att jag har valt att vara hemma på heltid för att vi vill vara familjehem. Ska jag har is i magen eller ska jag söka jobb igen??
Ja det känns som det är mycket som kan gå fel men man kan inte riktigt sätta fingret på vad det är.
Men dessa soc möten tar en del på krafterna, när man är lite spänd och nyfiken och vill ge så mycket så möjligt av sig själv inför mötet och soc tanterna knapp frågar någonting om oss eller hur vi ser på barnen och deras biologiska föräldrar. Vi har än dock varit familjehem i fyra år nu med två riktigt tuffa placeringar bakom oss det gör att man har skaffat sig en hel del erfarenhet. Den borde vara mycket mer värd än att vardagsrum och matrum inte är i toppskick ännu. kanske får jag köpa några burkar färg och måla på tapeten ....men ska det verkligen vara nödvändigt... :littlesad
Många tankar en kväll efter ett misslyckat möte
hoppas det blir bättre på fredag så är det inga soctanter som kommer utan soc gubbar
håll tummarna... :wink:
Mammamoa