när orken är slut

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
B

bella

Vi har haft en pojke placerad hos oss sedan dec 04. Han är idag 6 år, infon om honom vid plac var att han behövde lugn och ro och att han var aktiv var pga miljön.
Den som fanns var mamma med närmast släkt men mammma var bra att ha att göra med. Vi var tydliga med att säga att det var våran första plac vi har 3 egna barn som alla håller på med sporter.Vi är även aktiva med fiske,hästar,hund m.m.
Pojken skulle vara en kort plac ca1-2 år. Vi tänkte att bra då tar uppdraget slut och vi kan tänka efter om vi vill fortsätta och han behövde lite struktur sen skulle allt lösa sig.när han skulle plac skulle mamma och son komma och hälsa på men de kom aldrig,Torsdag morgon 16 dec ringer soc och säger att det kommer att bli ett omedelebart omhändertagande och om dom kan komma med honom på efterm,vi hade ingen att fråga hur man gör,soc sa att sånt här kan hända.
vi köpte det dom sa och tog emot honom.den 20 dec ringer soc och säger att mamma med mormor,morfar,moster vill träffa honom MEN soc skulle gå på semester, jag undrade igen om det är så det ska gå till att vi tar första besöket själva i vårat hem precis innan jul,jag fick välja men et ska inte vara någon fara och det kunde bli tokigt med relationen ifall man säger nej till besök innan jul.
Men jag visste inte bättre så jag tog emot besöket den 22 dec.och sen ringde dom i mellandagarna så då blev det nytt besök fick inte tag på någon på soc. när ett par veckor gått ringer jagb till soc och säger att denna pojke behöver en utredning snarast det var kaos hemma (jag jobbar med ADHD barn)i jan åker vi utomlands på vinst och förlust resan var redan bokad kaos resa.
när vi kommer hem har vi meddelande på telesvararen "JAG SKA TRÄFFA MIN SON VAR ÄR NI NÅGONSTANS SE TILL ATT SVARA"det var helt plötsligt en pappa som soc sagt att inte finns sen dess har vi haft honom gapande på våran tomt ringande tjafsande påhopp vid lämning och hämtning vid besök.sen har ifrågsättandet av släkt,dagis,bvc,m.m.vi har sedan ett år fåttt diagnos SVÅR ADHD med drag av autism samt betendestörningar.Han går på ritalin samt strattera idag.jag har slitit som ett djur för att han ska få spec dagis.Det som fick bägaren att rinna över är när moster sk göra en soc anmälan för att jag kräver lugna besök med mycket struktur "fängelse besök" är han speedad när han kommer hem så bestraffar vi honom . mamman är helt förtvivlad för hon har varit supernöjd under alla år och sett en jätte utveckling.
hon har ringt soc i förtvivlan. men vi har sagt att vi orkar inte allt ifrågasättande hela tiden och begärt ett möte men soc har semester så mötet blir 20 aug vi har förvarnat om det kan handla om omplacering, vi har även inte haft någon avlastning på tre år vi har inte haft en dag ledig sen han kom till oss (vi kan inte heller lämna honom hur som helst det måste vara spec person)men soc sa att vi ska leta eftersom vi har sådana krav.
nu har vi hittat en person som är perfekt,men utredningen tar tid .så jag ringde och sa att dett var kris kan vi dra igång (hon är kollad i registret)så vi får lite distans till saker så kan hon få bet i efterhand. men nej alla som kan lösa det har sem.så vi måste bet henne svart.Hur mycket ska man stå ut med. :evil:
 
Jag kan bara svara att jag känner med dig/er!!!
Vi hade ngt liknande med vår placering. En pappa som var borta och som hux flux anser sig själv duglig som förälder och inte bryr sig om barnets ADHD och svårigheter kring anknytning. Telefonmeddelande som erat har vi hört måååånga gånger på vår svarare!

Soc säger precis VAD SOM HELST för att slippa fixa nytt hem när de väl hittat ett som jobbar bra. Vi fick INGEN avlastning från soc på 4,5 år! Mina föräldrar tog honom en till två helger/år men det var allt. Ingen orkade med pojken utom vi...
Vi kämpade för att skolan skulle bli så bra och lätt som möjligt för honom, kämpade med dagis och kompisrelationer etc.

Vi försökte styra upp umgängena för att få det så friktionsfritt som möjligt för alla, men det brydde sig inte biosarna om. Det var VI som gjorde ALLT fel enligt dem. Så ändrade biomor sig och insåg hur bra vi var för hennes son. Då valde soc att sluta att lyssna på henne. Allt hon sa gick in genom ena örat och ut genom det andra. Det var BARA biofar som gällde.

På soc SKA det finnas NÅGON som ha ansvar även under semestern. Är de två famhemssekr tar den ena över allt medan den andra är ledig och vice versa. Likaså bland de vårdansvariga. Det SKA finnas ngn som kan ta beslutet om att anlita den ni hittat som avlastningshem. Tryck på soc bara - de SKA kunna ta beslutet.

Återigen undrar jag hur landet ser ut om ngr år... Hur många vill vara famhem på dessa villkor? Hur många vill vara famhem när barnen bollas med som riskuddar helt godtyckligt? Hur många vill jobba med andras barns väl och ve när man inte ens får hämta andan en helg? Det blir fler och fler ADHD-barn (av vad jag kan se och höra) - varför? Och var ska dessa stackars barn ta vägen när biosarna inte har kraft och möjlighet att fostra dem själva?
Lycka till Sverige med den socialtjänst som finns idag, säger jag bara!
Professorn från Uppsala belyser ju själv (och JO-anmäler) - var är vår rättssäkerhet på väg? Var är barnens rätt och för vem är "barnets bästa" det bästa?

Stå på er!
Kram
 
när jag ringde soc idag så var det otur att bägge hans /våran sekr var på sem och dom hittade inte papprena utan bara jour anteck på att hon varit där.Chefen sa finns inget att göra ,Ifall det blir för jobbigt får vi ringa akut så blir det en jourplac.man tror dom skämtar.det som är jobbigast är all ifrågasättande av alla släkt,bvc,dagis,föräl,soc.När man försöker hålla näsan ovanför vattenytan för att orka honom.Man orkar inte massa tjafs runt omkring när man har det så tufft hemma,men det kanske vi som gnäller.
 
Nä, jag tror inte det är ni som är problemet! Ett ADHD-barn är INTE en lek i solsken och lättja! Det är konstant slit varje vaken minut!

Blir ni ifrågasatta av er egen släkt med?
Av bvc och dagis också? (De och bup hade vi på "vår sida" hela tiden)
Ni behöver få andas innan ni slutar göra det helt...
 
bvc tyckte han hade för dålig vikt kurva och vad hon kunde se så var det pga plac,(han satt i barnvagn i nästan 3 år för han var så aktiv ingen orkade springa efter honom eftersom han inte knutit an till någon så kunde han springa till Haparanda utan någon tanke på fara eller trygg hos vuxna han hade jättedålig motorik när han kom till oss med 4000 kvm tomt som kalv på grönbete)så klart tappade han i början, idag går han på höga doser ritalin då man tappar matlust men jag ringde till Bup dom sa direkt ta det lungt han har en normal viktkurva utifrån vad han går igenom.Bup har varit med oss hela vägen.det är mest pojkens släkt farfar ringer på fredagen och säger att "jag kommer och hämtar honom jag vill ha honom i helgen"när man säger ring soc så förstår han inte utan ringer igen, när han började ringa mig på mobilen på jobbet fick jag soc att prata med honom nu har det varit lugnt i 1 mån men han kommer nog snart tillbaka "för det brukar han göra".Dagis tyckte jag var en ren häxa för jag försökte få dom att han behöver struktur på dagen,han var så speedad när jag kom och hämtade så det blev alltid konflikt då jag fick gå in och strukturera upp honom så han fick kläder på sig ex nu sitter du på stolen och tar på tröjan nu lugnar ner dig etc,när jag kom en dag så hade han slagit en pojke och han var så i gasen (dom tyckte att han skulle få springa runt för att göra av med energi när jag försökte förklara att ADHD barn inte fungerar så att det finns inget stopp utan vuxna måste stoppa för att han ska behålla kontrollen)när jag frågade honom vad han gör så säger han "jag slår honom"men ska vi göra så du är duktig på att prata "så säger han jag ska slå alla "sen försöker han springa iväg men jag får tag i hans overall och säger vänta jag vill prata då börjar han sparka och skrika så jag lyfter in honom på dagis så inte alla barn ska titta på sätter honom på en stol pratar och vi säger förlåt till varandra för att det inte blev bra jag lyfte i overall han skrek och sparka,problemet löst trodde jag dagen efter får jag sitt i krismöte jag var häxan och alldeles för hård mot honom,sen har det bara fortsatt,men nu harhan fåttplats på specdagis och dom är helt med mig,våran släkt ser bara den lilla pojken när jag måste strukturera upp honom för att inte få ett utbrott så är jag elak "gehonom lite godis så lugnar han ner sig"det är så han levt i 3 år godis vid varje utbrott för ingen har orkat säga nej och hålla sig vid det.biomamma saatt ingen orkat säga nej för alla utbrott.medalla dessa påhopp även ifall man fått rätt så tar det jättemycke och bägaren rinner över sen är jag enkänslo människa rinner det över få soc veta det så vi är väldigt besvärliga man undrar vad som är normalt i soc ögon att man ska stå ut med,idag är det tungt så vi orkar inte med allt runt omkring vi måste få lite lugn och ro så vi orkar med pojken kan man begära det?eller
 
Förstår hur ni har det vi har haft likadant i 6 år.Vet ej vad man kan ge för råd.Svårt när inte omgivningen förstår.Man måste tänka på sin egen familj i första hand.Men man har nog svårt att inse det när man är mitt uppe i allt.
 
Nej det har vi inte och när jag efter 1 år ser tillbaka på allt så skulle det ha gjorts något för längesen.
Det är ens egna barn som får lida när ett barn har så stora behov.
 
Nej vi ska nu separera min sambo och jag.
Det har tagit för mycket krafter på oss, man MÅSTE tänka på sina egna barn de får inte bli drabbade.
 
det är tyvärr inte första förhållandet som jag hör om som spricker det är tragiskt.men tankarna om misslyckande är så starka.samt alla framsteg man har gjort biter en kvar.jag måste bestämma mig till mötet i aug min ena hjärnhalva säger försök få soc att förstå/min andra säger "nästa ifrågasättande åker jag ner i potatiskällaren igen"orkar jag det.just nu har vi hittat ett bra läge på medicinen så som det varit hela tiden så hade man fått fokusera på honom så hade man inte åkt jojjo upp och ner.
 
Jag förstår VERKLIGEN om ni inte orkar vidare med uppdraget!!
1) soc SKA styra upp när och vem som får ringa och komma!
2) ett svårt ADHD-barn är fruktansvärt krävande UTAN en massa människor som ska stjälpa det lilla man hunnit bygga upp!
3) dagis borde ha lyssnat på ER som känner barnet (det gjorde tack och lov vårt dagis, de var dessutom vana vid utåtagerande barn och sökte sig själv till kurser i ämnet)
4) godis speedar bara upp ett ADHD-barn än mer. Däremot fann vi att en 1/5 dl kaffe morg och kväll hade en lugnande effekt på vår (som inte medicinerade) Godis hör till lördagar som för alla andra barn - om inte annat så för tändernas skull...
5) dålig viktkurva - det hade vår med men vår bvc-sköterska sa att det var mer praxis än undantag när det gäller placerade barn med ngn form av neuropsykiska problem. Sköterskan såg ju hur han mådde för övrigt och var inte orolig. Ert bvc borde lära lite om just placerade barn och hur de utvecklas (tex är det mkt vanligt att barn utan anknytning tar ett stort skutt på längden när de väl finner en anknytning!)
6) även om ni gillar pojken och han er så är det kanske bäst för HONOM att bo på ett hem med mkt personal som orkar hålla ett strängt dagsschema. För ADHD-barn kräver oerhört mkt fasta regler och hållpunkter under dagen! Rutiner är mkt viktiga och det är svårt att få till dem när inte ens dagis är beredda på att följa dem.

Jag lider med er men främst för era biobarn - de måste känna av detta jättemycket! Ert förhållande får sig också en stor prövning i och med detta barn. Jag och min man klarade oss undan en brytning och våra vänner säger att det är för att vi är så "sammansvetsade som få par är"...
Visst är det tomt i huset och rutiner som vi lagt oss till med under 4.5 år sitter där än - fast utan en liten vildbase...
Vi är inte redo för ett fast uppdrag än men det beror nog mer på att BUP bett oss vänta. BUP bad oss vara jourhem i ett halvår OM I FALL gossen behöver oss igen. Maken känner det nog mest som att han inte orkar ge sig in känslomässigt i en fast placering än.

För att överleva den mest trassliga perioden med placeringen hade vi våra vuxensamtal. Dessa fick INGEN avbryta. Gossen visste att om vi sa att vi hade vuxensamtal var det inte lönt att försöka sitta med, även om han var tyst och stilla i mitt knä. Vi behövde den tiden att prata om just vuxensaker som INTE hade med honom att göra egentligen. Saker som gärna faller undan när man har ett trassligt barn, saker som vi alltid hade diskuterat innan han kom men som fick vara lite mer försiktigt med sedan. Allt är inte avsett för barnöron och allt är inte ämnat att diskutera i sängen när man ska sova...

-----

Innebandy - tragiskt att ni ska dela på er! Har uppdraget splittrat er så? Kan ni inte få hjälpa att lösa era bekymmer?
 
Vi hade 2 syskon bägge med diagnos vi skulle ha sagt ifrån för länge sen.
Hade inte tid med något annat än att vara på Bup samtal med dagis o skola.Men nu har vi tid för varandra.Ska bo isär man kanske kan hitta tillbaka längre fram.

Vi fick jobba hemma som assistenter när de inte kunde vara på fritids eller dagis.Det har tagit för mycket krafter på alla man kan inte räcka till om man ej får stöd och avlastning.

Vi har haft otur att jobba åt en dålig Kommun.
 
idags läget ha vi även dagar vi äter middag utan honom. han får äta tidigare och vi äter när han gått och lagt sig för att vi ska 1.slippa tjafset runt honom (äta och ha koll på vad alla gör och säger är en mardröm för ADHD barn.samt vi ska få tid till våra egna barn att vi kan sitta och bara vara skoja och prata,(skoja när han är med så flippar det. Ifall vi frånsäger oss uppdraget så är jag orolig ifall vi vill försöka senare med ex kontaktfamilj att inte få några uppdrag pga av detta (som mor anna och jag pratat om)/när man läser vad man skriver tror man inte man är klok eller vuxen man blir helt handlingsförlamad/tragiskt.
 
Tänk inte på det att ni ej ska kunna få något uppdrag. Vad spelar det för roll utan tänk på era barn.Det skulle vi ha gjort förut haft förstånd att säga ifrån man kan inte räcka till för alla.
 
det är klart min familj går i första hand.men detta är något jag velat göra i så många år så jag tror det blir en sån stor besvikelse.det är dessa känslor man måste slå bort.
 
Ja det tar lång tid att komma över har varit hemma nu över ett år.Blev utbränd jag orkade inte ens gå och lägga i en tvätt.
Men jag är sjukskriven och har haft bra hjälp för att komma vidare.
 
hur gick utslussningen till?under hur lång tid?vad sa soc?har du någon kontakt med barnen?har du kontakt med soc?
 
bella sa:
Ifall vi frånsäger oss uppdraget så är jag orolig ifall vi vill försöka senare med ex kontaktfamilj att inte få några uppdrag pga av detta
Klicka för att se resterande...
ALLA kommuner är INTE dåliga! Det finns många bra kommuner med.
"Tyvärr" verkar dessa inte ha svårt att få tag på famhem :roll:

Ni liksom vi har nu lärt er vad man ska kräva INNAN man åtar sig ett uppdrag. Man ska i avtalet skriva in så mkt som möjligt. Det är soc som ska lägga umgängen och styra tex telefonsamtal etc. Skriv in det. Det är soc som ska fixa avlastning när/om man behöver - skriv in det med! Nästa uppdrag är kanske inget svårt alls och ni känner att ni gör nytta för en liten själ. Att börja med svåra uppdrag är inget kul och det avskräcker många.
Jag som har varit nära många famhem genom mitt jobb och genom vänner har ALDRIG stött på ett så dåligt beteende från soc som vi fått! Jag har ALDRIG stött på ngn som lyssnar så lite på barnet som som vad vårt soc gjorde.
Jag har nu fått veta att det är bara en enda soc sekr som är kvar sedan vi startade för fem år sedan i den kommunen. Alla andra har sagt upp sig. Det är alltså fel på den socialtjänsten (och förmodligen är det den kvarvarande soc sekr som styr allt där) och inte på oss famhem! Men visst är det lätt att ta åt sig...
Att vara famhem kräver massor men vi är inga über-männskor, vi är vanliga människor med ett hjärta av guld och vilja att hjälpa andra. Vi måste kunna säga stopp när det inte fungerar. Nu hade vi ork för "vår" gosse men man valde att flytta hem honom till en neuropsykiskt sjuk biofar istället. Men hade vi haft egna barn hade de nog velat att vi hade släppt uppdraget - så mkt kraft och ork tog det från oss. Ständigt vaka så hundarna inte fick stryk, ständigt vaka så inte huset skulle rasa, ständigt mana till lugn vid matbordet etc. Det tär och eftersom vi bara är vanlig människor måste man få säga till att nog är nog! Kör man slut på sig själv kan man ändå inte hjälpa barnet... då är det bättre att mot Olle i grinden och säga att ni får flytta barnet innan vi rasar.

Om ni orkar så håll ut till mötet. Sätt hårt mot hårt att ni SKA ha avlastning tex var tredje helg, att soc får hjälpa till med dagis så de följer ERA rutiner och er kunskap om ungen, att BUP får tala om för BVC att ungen är normal för sin egen del oavsett vad viktkurvan säger etc.
Kan inte soc hjälpa er med detta är det tyvärr bara att säga upp uppdraget. OM de går med på att hjälpa er så få det SKRIFTLIGT! Vad som sägs på ett möte och inte dokumenteras är bara ord i luften och det kan sedan heta att ni misstolkat. Jag har fått rådet att få ALLT dokumenterat - från BVC, BUP, dagis, soc - alla instanser där man har varit/är med barnet. Det skrivna ordet är mkt svårare att slingra sig ur för alla parter.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp