När säga sanningen?

[Gör mitt bästa...]

Vår Liten blev omhändertagen med LVU före 6 månaders ålder och har sedan dess varit placerad- snart tre år hos oss och är nu 5 år gammal. Nuförtiden har det börjat pratas om vems mage h*n legat i och liknande frågor. Det har inte varit några bekymmer , utan vi har sagt att liten låg i biomammas mage och sen när biosarna ej kunde ta hand om X så kom X till oss och X har mer än en mamma....Inga bekymmer, har mottagits utan problem MEN, idag, efter umgänget, har Liten frågat varför inte bio kunde ta hand om X. :littlesad . Orsaken är främmande för barnet- Liten har ju ej sett någon förälder påverkad, inte upplevt lång tid i omsorgssvikt eller sånt som man kan prata om- utan här är det svår misshandel i spädbarnsålder som är orsak. HUR ska man kunna säga det till Liten och när är det lämpligt med sanningen???? Vad kan sägas? Hur?

Vill säga att biosarna skadade Liten när h*n var Liten.... men är det inte bra? Kan ju inte heller ljuga!! Tror på öppna kort. Någon som varit med om liknande eller som har tankar och erfarenheter i den här frågan? :? :?

 

[mamma mu 66]

Sitter i samma sits som dig.Lill kom när den var 5mån o är i dag snart 4,5år.Snart kommer frågorna o man vill ju inte ljuga samtidigt som man inte vill slänga ur sig sanningen rätt i ansiktet på lill..

 

[Anol]

Öppna kort till en 5-åring känns lite väl hårt. En liten har inte alls de verktyg som behövs för att förstå och reda ut det du vill berätta 8)
Självklart vill man säga sanningen men det verkar ju väldigt tidigt att låta en så liten få fixa den insikten.
Jag skulle nog ringa BUP och försöka bolla fram något du kan säga. Du kanske inte behöver gå in så djupt på det utan säga som det är; "att det är svårt att förklara men så småningom kommer du förstå"...
BUP måste ju ha fått liknande frågor och kan nog bistå med lite kloka svar eller i alla fall bolla fram ett svar tillsammans med dig :wink:

 

[honey]

Håller med föregående talare..........
Att berätta "hela sanningen" är nog ingen bra ide.
DET är däremot att prata med något proffs om hur ni ska/bör lägga upp det.
Tror inte heller på att få mer kunskap än man klarar av att hantera för tillfället.

Lycka till!

 

[sara]

Nu har vår ena biomamma psykiska besvär men när vår lilla började fråga runt 4-5 år så sa vi och säger fortfarande 4 år senare att hennes mamma inte alltid mår så bra och därför bor hon hos oss. Hon vet att hennes mamma äter lite tabletter för att må bättre. Hon tar alltid sin lunchmedicin när hon är här och hälsar på. Vi har en bra relation till bio så det har aldrig varit några problem kring detta. Men visst är det svårt. Man vill inte belasta barnen mer än vad som är nödvändigt samtidigt som man måste berätta något för att de ska kunna bearbeta det.

Sara

 

[EJE]

Det kan funka bra att ge barnet en "motfråga"......"Vad tror du?"
Oftast svarar dom då så pass "djupt" som dom klarar av......och man behöver bara bekräfta.
Ingen idé att komma med svar som barnet inte kan förstå.....och ljuga ska man ju inte......

 

[Bellixedda]

Vi fick rådet från vår psykologhandledare att säga att " mamma X är inte så bra på det där med att vara mamma", det förstod de när de var 4-5 år och än idag kan jag när det har varit en del jobbiga saker ( t.ex mamma glömmer ge kram ,se sig om eller vinka när hon kliver på bussen och nedanför står en ledsen 6 åring) Då kan vi trösta med att säga " du vet, mamma X är ju inte så bra på det där ". Det har hittills fungerat väldigt bra!