Någon med adopterade barn som är familjehem?

[Missan]

Hejsan

Jag är alldeles ny här men tankarna på familjehemsbarn har alltid funnits där då en av våra grannfamiljer under min uppväxt var det och jag såg hur de här barnen blommade upp när de fick trygghet och en lugn och kärleksfull tillvaro. Maken känner också att det här skulle kunna vara något för oss.

Men, vårt men beror på att våra egna barn är (utlands) adopterade och jag är tveksam till hur de skulle hantera att barn kom och försvann hemma hos oss. Just nu är det inte ett alternativ, våra barn måste få ett par år till på sig hos oss men jag tänker att det kanske inte är bra för dem ens längre fram? Så jag undrar om det är någon av er som har adopterade barn, hur det har gått, hur de har mått osv.

 

[EJE]

Hejsan Missan!
Och välkommen hit!Jag tror att vi är ganska många som adopterat och sen blir familjehem också.....eller som är familjehem och sen adopterar.....

Jag tror att det är viktigt att man tänker igenom det här.....precis som du nu gör!....Och att man verkligen TITTAR på de barn man redan har och sen agerar utifrån det....

Vi hade 3 stora redan utflugna bio/styvbarn när vi hämtade vår tjej i Kina.Hon visade sig ha väldigt lätt för att knyta an till oss och var och är en mycket social tjej med ett strålande humör.
Hon såg verkligen ut att behöva syskon och eftersom vi inte "hann" med fler adoptioner så valde vi att bli familjehem.

Vi gick en PRIDE-utbildning/utredning där man verligen fick prata igenom och fundera vad som kunde vara rätt och fel för oss alla i vår familj....Vårt soc är helt otroliga och vi jobbade tillsammans fram vilken sorts uppdrag som skulle kunna passa oss och vår dotter!

Vår oro gällde också det här med alla ev separationer....och soc menade då på att det ju faktiskt går att försöka styra allt mot så långvariga uppdrag som möjligt....Nu är det förvisso så att vi ju alltid arbetar mot en återförening.....MEN soc kan ju ändå ofta se "prognoser" och välja ut uppdrag som kan passa.....

När vår dotter var 4½ fick hon alltså sällskap av 2 tjejer på 5 och 2½.....och drygt ett år senare kom också deras storasyster som då var nästan 9 år!Vi hade pratat om 1 barn och fick 3!!!För oss har det gått hur bra som helst......med lbe(lönebortfallsersättning),en skiftarbetande pappa och stort stöd av hemterapeut.....

Nu visade det sig att våra 3 extrabarn har utvecklingsstörningar och DET har ju varit gansk tufft....men relationerna här hemma fungerar toppen....och också till bioföräldrarna.

Lycka till!

 

[honey]

Hej!

Här är en familj till!
Vi var familjehem först, adopterade 1, påbörjade 2:an, placeringen flyttade, 2:an kom, kontaktfam åt tidigare plac, syskonpar placerade 2 år och nu på G igen.......

Vi har pratat mycket med våra barn om deras adoptioner, varför en del barn inte kan bo med sin ursprungsfamilj (för kortare eller längre tid), och att vi har plats för att låta fler barn bo med oss om dom behöver. Vi har också pratat mycket om att lånebarnen bara ska bo en tid, tills de kan flytta hem igen (det har varit helt klart i vårt fall från första början).

Barnen är väldigt trygga och sociala, kan dela med sig utan konkurrenshot och har varje gång fått vara med i processen utefter deras ålder och förmåga. Just nu LÄNGTAR dom efter att vi ska vikariera som jour efter att ha varit "tomma" ett halvår.

Som EJE skriver, det är viktigt att utgå från den egna familjen och dess behov. Det är ALDRIG värt att riskera den "egna" familjens väl och ve. Ett sätt att prova är att vara kontaktfamilj först. Då får man känna på att ha andras barn i familjen och de egna får känna hur det är att dela med sig av er till andra barn.

Vad ni än beslutar er för önskar jag er lycka till!