Vi skulle gärna vilja ha fler placeringar men funderar samtidigt på varför? Varför ta på sig mer jobb, fler konflikter, fler låsta umängestider, trängre boende, problem... Ja visst är det även mycket glädje och ger tillfredsställelse, men kan man inte söka sig ett lättare sätt att nå detta?
Nej, det är som om något behov pockar på, att få engagera sig, se en positiv utveckling och veta att man är en del av det... För oss kan det nästan liknas vid ett biologiskt behov att skaffa fler barn fast vi hela tiden tänker i familjehemsbanor. Konstigt, hur förklarar man ett sådant här behov?! Får man aldrig nog?! Ibland förvånas jag av mig själv att jag inte kan nöja mig med att bara sköta om min egen "biologiska" familj. Så gör ju andra och de verkar mer än nöjda...men inte jag. Känner ni igen er?
Nej, det är som om något behov pockar på, att få engagera sig, se en positiv utveckling och veta att man är en del av det... För oss kan det nästan liknas vid ett biologiskt behov att skaffa fler barn fast vi hela tiden tänker i familjehemsbanor. Konstigt, hur förklarar man ett sådant här behov?! Får man aldrig nog?! Ibland förvånas jag av mig själv att jag inte kan nöja mig med att bara sköta om min egen "biologiska" familj. Så gör ju andra och de verkar mer än nöjda...men inte jag. Känner ni igen er?