Jag är familjehem till ett barn sedan ca 4 månader. Jag har nu funderingar på att säga upp mitt åtagande då jag inte känner att jag har rätt "känslor" för det här barnet. Jag har svårt att tex krama barnet. Det känns inte bra. Är lite rädd för hur socialkontoret ska reagera på detta. Hur ska jag ska göra?
säga upp avtal
- Trådstartare familjehemspappa67
- Start datum
Hej!
Jag förstår att det känns väldigt jobbigt. Vi är känslomänniskor och det är inget konstigt att man inte har översvallande känslor för personer man inte känner eller "klickar med". Ibland kan det ta tid att tycka om barnet och ibland så får man aldrig "rätt känslor" för barnet. Viktigt att fundera på varför det är så. Har barnet en större problematik än vad man visste från början eller som du fått veta? Finns det något som du känner att du skulle behöva för att kunna fortsätta uppdraget ändå? Ibland kan extern handledning vara till en hjälp, någon som inte är kopplad till socialtjänsten.
När du själv har funderat över varför, vilket du säkert har gjort under hela tiden, ta upp det med din handläggare. Tips är att skriv ner allt, det brukar bli mycket tydligare då. Man får ha dessa känslor även om det kan kännas hemskt då det handlar om barn. Men man är absolut inte en sämre människa/familjehem för det, utan för att kunna göra ett bra jobb så behöver känslorna finnas med i uppdraget.
Om man känner att det inte fungerar så är det bättre att säga stopp i tid än att låta det gå för länge. Hur socialtjänsten reagerar är väldigt olika, men har de en förståelse för att uppdraget som familjehem inte är enkelt utan väldigt komplext så tycker de förhoppningsvis att det var bra att du tog upp det så ni kan prata om en väg framåt.
Vi fick en flicka placerad för många år sedan. Vi fick knapphändig information om barnet. När barnet flyttade in så blev det hela havet stormar. Vi hade inte fått hela bilden om barnet och efter knappt 3 veckor fick vi säga upp uppdraget. Det fungerade inte alls. Hon fick komma till en annan familj som passade henne mycket bättre. Ibland så fungerar det helt enkelt inte, hon finns kvar i hjärtat som ett minne och påminnelse om att man är inte mer än människa...
Lycka till!
Anne
Jag förstår att det känns väldigt jobbigt. Vi är känslomänniskor och det är inget konstigt att man inte har översvallande känslor för personer man inte känner eller "klickar med". Ibland kan det ta tid att tycka om barnet och ibland så får man aldrig "rätt känslor" för barnet. Viktigt att fundera på varför det är så. Har barnet en större problematik än vad man visste från början eller som du fått veta? Finns det något som du känner att du skulle behöva för att kunna fortsätta uppdraget ändå? Ibland kan extern handledning vara till en hjälp, någon som inte är kopplad till socialtjänsten.
När du själv har funderat över varför, vilket du säkert har gjort under hela tiden, ta upp det med din handläggare. Tips är att skriv ner allt, det brukar bli mycket tydligare då. Man får ha dessa känslor även om det kan kännas hemskt då det handlar om barn. Men man är absolut inte en sämre människa/familjehem för det, utan för att kunna göra ett bra jobb så behöver känslorna finnas med i uppdraget.
Om man känner att det inte fungerar så är det bättre att säga stopp i tid än att låta det gå för länge. Hur socialtjänsten reagerar är väldigt olika, men har de en förståelse för att uppdraget som familjehem inte är enkelt utan väldigt komplext så tycker de förhoppningsvis att det var bra att du tog upp det så ni kan prata om en väg framåt.
Vi fick en flicka placerad för många år sedan. Vi fick knapphändig information om barnet. När barnet flyttade in så blev det hela havet stormar. Vi hade inte fått hela bilden om barnet och efter knappt 3 veckor fick vi säga upp uppdraget. Det fungerade inte alls. Hon fick komma till en annan familj som passade henne mycket bättre. Ibland så fungerar det helt enkelt inte, hon finns kvar i hjärtat som ett minne och påminnelse om att man är inte mer än människa...
Lycka till!
Anne