Hej alla kloka!
Är det någon som har något bra förslag på hur man hanterar ett barn i övre lågstadiet med sociala svårigheter? Hon har ADHD, om det beror på den diagnosen eller inte vet jag inte. Men hon har inga kompisar som vill vara med henne eftersom hon vill ha allt på sitt sätt, kan vara väldigt verbalt elak och bli förbannad när saker inte blir som hon tänkt. Hon har ett väldigt "taggigt" sätt att prata ibland vilket jag inte tror att hon är medveten om alla gånger. Händer det något så är det aldrig hennes fel, även om hon började peka finger t.ex. Då är det ändå den andra som gjort fel när denna pekade finger tillbaka. Att hon också har en del i det som hände kan hon inte förstå. Det sorgligaste är ändå att hon har en önskan om att vara med kompisar men hon straffar ut sig hos varenda en. Min son sammanfattade hennes beteende ganska bra "Hon kommer inte att få några vänner om hon fortsätter som hon gör. Vänner är jämlika, inte undersåtar som ska följa henne".
Vi har såklart pratat med henne åtskilliga gånger om hur man ska vara mot andra. Vi behöver lite nya idéer om hur man ska hantera detta. Hon har kontakt på BUP och vi ska ta upp det på nästa möte. Ska även ta upp det på nästa handledning. Men jag vet att det är en skara superkloka människor här inne så jag vill gärna höra från er också.
Tack på förhand!
Är det någon som har något bra förslag på hur man hanterar ett barn i övre lågstadiet med sociala svårigheter? Hon har ADHD, om det beror på den diagnosen eller inte vet jag inte. Men hon har inga kompisar som vill vara med henne eftersom hon vill ha allt på sitt sätt, kan vara väldigt verbalt elak och bli förbannad när saker inte blir som hon tänkt. Hon har ett väldigt "taggigt" sätt att prata ibland vilket jag inte tror att hon är medveten om alla gånger. Händer det något så är det aldrig hennes fel, även om hon började peka finger t.ex. Då är det ändå den andra som gjort fel när denna pekade finger tillbaka. Att hon också har en del i det som hände kan hon inte förstå. Det sorgligaste är ändå att hon har en önskan om att vara med kompisar men hon straffar ut sig hos varenda en. Min son sammanfattade hennes beteende ganska bra "Hon kommer inte att få några vänner om hon fortsätter som hon gör. Vänner är jämlika, inte undersåtar som ska följa henne".
Vi har såklart pratat med henne åtskilliga gånger om hur man ska vara mot andra. Vi behöver lite nya idéer om hur man ska hantera detta. Hon har kontakt på BUP och vi ska ta upp det på nästa möte. Ska även ta upp det på nästa handledning. Men jag vet att det är en skara superkloka människor här inne så jag vill gärna höra från er också.
Tack på förhand!
