Väljer fel pojkvänner!

[freiia]

Vad det är svårt när ungarna blir stora, när man inte längre kan stoppa deras beslut. Vårat kontakt barn (18 i år ) väljer konstant killar som är så mycket äldre och missbrukare eller med andra problem.

Innan har vi kunnat stödja oss på lvu och att hon inte är myndig, men nu gasar hon för fullt. Och det är med lätt panik som man ser denna goa tjej gasa mot stupet.

Vi har varit hennes kontaktfamilj i 4 år och i perioder har hon bott hos oss på heltid, vilket har funkat kanon på alla plan utan när det gäller valet av killar.

Hon har nu fått en lägenhet i ungbos verksamhet, tog cirka 3 dagar innan hon hittat den nya pojkvännen med missbruk och ett brottsregister som är som en hel bok.

Så fort han kommer på tal så får man bara höra att hon är myndig och att det inte finns något lvu. Vad gör man för att hjälpa, när hon tycker livet är toppen?

 

[Turnit]

Jag tror att felet vi som föräldrar ofta gör är att vi stoppar allt, har pekpinnar på allt innan de är 18. Sen när de är 18 vet de att de är myndiga och kan göra vad de vill.

De måste få göra sina misstag innan de blir myndiga, veta att vi står kvar fast det hänt.

Att vara otroligt sträng innan de blir 18 för att sen släppa så blir de som kalvar på grönbete.

Hoppas det ordnar sig, var inte alltför fördömmande, då blir hon anti och gör precis tvärtemot.

Vad det är svårt när ungarna blir stora, när man inte längre kan stoppa deras beslut. Vårat kontakt barn (18 i år ) väljer konstant killar som är så mycket äldre och missbrukare eller med andra problem.

Innan har vi kunnat stödja oss på lvu och att hon inte är myndig, men nu gasar hon för fullt. Och det är med lätt panik som man ser denna goa tjej gasa mot stupet.

Vi har varit hennes kontaktfamilj i 4 år och i perioder har hon bott hos oss på heltid, vilket har funkat kanon på alla plan utan när det gäller valet av killar.

Hon har nu fått en lägenhet i ungbos verksamhet, tog cirka 3 dagar innan hon hittat den nya pojkvännen med missbruk och ett brottsregister som är som en hel bok.

Så fort han kommer på tal så får man bara höra att hon är myndig och att det inte finns något lvu. Vad gör man för att hjälpa, när hon tycker livet är toppen?

 

[honey]

Åhhh vad jag känner igen det.
Tyvärr gick det så långt för oss att den enda möjligheten vi hade var att bryta placeringen.
Dock fanns vi kvar som stödfamilj.
Vår sökte ALL negativ bekräftelse som gick att få.
Beröm och positiv uppmärksamhet var inte värt vatten.

Nu, 5 år senare är det vi som är hennes föräldrar (fast båda biologiska "finns")

Fortfarande söker hon sig till "fel" killar, upptagna på olika sätt och med diverse missbruk.
Och när objektet i fråga för stunden är otillgänglig kastar hon sig i armarna på vilken kille som helst tills "den förste" knäpper med fingrarna.
Då står hon där...............

Nu står hon mitt i verkligheten.
Haft jobb ett år, bytte direkt till en svindyr lägenhet (kostar dubbelt/mån än vårt hus!!!), tagit banklån och så VIPS blev hon av med jobbet. A-kassan gick hon inte med i förrän efter ett halvår trots att vi tjatatade på henne. Det är jobbigt att se hur de kastar bort sin ungdom men som Turnit säger, de måste få göra sina egna misstag.
Det funkar inte med pekpinnar (även om hon faktiskt har gett oss erkännanden i efterhand :claphappy: )

Hon vet att vi finns men inte kan fatta hennes beslut.
Nu är det upp till henne................
Vi varken KAN eller VILL bestämma, kan bara finns bakom................

Lycka till, det är svårt, det svåraste beslut jag någonsin fattat, men ibland nödvändigt.