Vardagstrots blir var dags trots

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
L

lillan

Vi har en i nedre tonåren som säger nej till allt in absurdum just nu och känner att energin tryter att diskutera i all oändlighet.....Uppför sig precis som en i treårstrots, gärna med stampande fötter och kastande av grejer för småsaker. Har lust att le bakom ryggen i bland för det blir faktiskt komiskt ibland.

Hur gör ni? Jag försöker ju förklara tankarna med allt man säger som man vill göra eller som man vill att ungdomen ska göra men det mottages alltid med ett nej till svar först...gärna skrikande...till slut blir det bara patetiskt. H*n målar ju in sig i ett hörn och nekar till allt positivt också, vill aldrig följa och göra något, vill inte börja med någon fritidssysselsättning och det som påbörjas vill avslutas innan det ens påbörjats. H*n märker inte ens att de är inte vi som blir straffade utan det är ju h*n själv..h*n missar ju en så stor del av det verkliga livet genom detta beteende.

Har försökt lite olika:locka och pocka, låta vara i fred, tvinga med ibland på utflykter men inget ger någon förbättring. Jag tolkar det dels som en protestreaktion på att tidigare fått bestämma allt själv och få tagit för stort ansvar på ett sätt men samtidigt utan något ansvar. För när gäller enkla sysslor så kan h*n "inget" och är helt handfallen och "behöver" hjälp med allt-vilket h*n inte får...dels tror jag är vi testas fortfarande efter över ett halvår. H*n kanske vill se om vi står kvar och det gör vi ju så jag fattar inte varför h*n inte ger upp och tar chanserna som kommer istället. Har själv inte varit med om något liknande förr trots ett antal tonåringar både egna och extrabarn.

Kände bara att jag behövde skriva av mig lite -har någon något tips?
 
Känner igen det du beskriver.
Hur länge har ni haft den lille ängeln? Ett halvår?
Smekmånaden är nog över ordentligt och nu är det testning på hög nivå som gäller :wink:

Brukar prata så lite som möjligt (missförstå rätt, klart jag pratar men inga långa förklaranden för att få dom att förstå innebörd i olika saker).
Utan jag brukar korta ner pratet rejält, för uppför dom sig som 4 år så blir dom också bemötta som en 4-åring i konversationer.
T.e.x så säger jag: Städa ditt rum, annars ryker veckopengen.
Lägg smutskläder i tvättstugan....annars får du snart gå naken.
Plocka in i diskmaskinen annars kommer du inte få äta på tallrikarna.
(den lille ängeln får en egen udda tallrik som ängeln får diska själv...)

Bästa är att veckopengen blir indragen några veckor, alla kläder är smutsiga, den lille diskar sina egna saker förhand några dagar......

Sätter man hårt mot hårt så tycker jag att det brukar gå över ganska fort.
Lycka till hoppas det blir bättre :smirk:
 
Hej och tack för snabbt svar!

Ja, du bekräftar verkligen mina tankar, men jag har känt mig lite kluven för å ena sidan vill jag verkligen köra det racet med korta konversationer och inga utrymmen för långa diskussioner men å andra sidan vill jag lära * att argumentera för sin sak (som * också behöver) men nu känner jag att gränsen är nådd i den "utbildningen".

Nu blir det raka puckar och klara konsekvenser när det gäller sysslorna.

Men med vägran i att delta i nya saker är det svårare. De andra blir lidande genom att ha med en suris som på alla sätt visar trotsbeteende även på officiella arrangemang. De tycker ju att det är pinsamt att * följer med och det är ju inte bra för någon. Tänk er en i nedre tonåren som slänger saker i asfalten och skriker så de hörs lång väg, då en treåring gör så kan man ju le och ha förståelse för föräldrarna men i det här fallet reagerar även omgivningen.

Ja, vi testas verkligen hela tiden på alla sätt så alla tips mottages tacksamt!
 
hej Lillan!
Jag har alltid sagt att tre och tretton års trots stämmer överens med varandra. Jag har både 6 0ch 16 år och jag har just konstaterat att de är lika i sin trots.
Det är ingen tröst för dig men jag känner så igen mig i din beskrivning.
Hoppas att eran "TESTNING" snart är över för det går över då h-n känner att ni dtår kvar trots att h-n är jobbig.

mvh: Fia
 
:D

Tack Fia-det var verkligen en tröst!! Och jag fick mig ett leende...

Och ja, vi kommer att stå kvar trots prövningar och test.
 
hej igen!
Vi har uppplevt denna trots igen på våran snart 7 åriga placering då h-n mamma har börjat prata om hemflytt. Då testar h-n igen om vi står kvar. Detta kommer nog alltid finnas hos h-n tills det är klart vart h-n ska växa upp. det hör till saken att h-n har bott hos oss i snart 4 år men har varit hem en sväng och mamman fixade inte detta.

mvh: fia
 
Jo lillan det du beskriver om offentliga ställen där lille ängeln trotsar blir ju jobbigt för alla.....

Nåt som brukar funka är att alla fullständigt nonchalerar ett sånt beteende ute på stan och börjar gå mot närmsta glasskiosk, (ängeln får stå kvar själv) där köper alla varsin god glass och sätter sig en bit bort, äter skrattar och har trevligt.
Kommer den lille ängeln förklarar man att alla som kan uppföra sig får glass........så nu får du välja......
Är det en riktig trotsis som står kvar och surar i ett hörn så äter man upp glassen ropar till ängeln att nu har vi ätit upp så nu går vi till bilen......
Kan låta hårt men det hjälper...... :evil:

En unge som surar i bilen och inte kan uppföra sig - ja då åker man iväg till MC- Donalds förklarar att eftersom xxxxxx är tjurig o förstör för alla så får xxxxx sitta kvar själv i bilen och äta medans resten sitter inne och äter, man kan erbjuda sig att komma ut med hamburgaren till xxxx.
Huvudsaken är att man håller på det man sagt, man får inte vika en tum.... Har jag hotat/lovat nåt så håller man det till 110%
Dessa ungar är ju oftast inte vana vid att vuxna faktiskt står för sitt ord.

Kom igen nu sätt hårt mot hårt och lova berätta hur det fortskrider :D
 
Tackar så hjärtligt för goda råd och stöd-behövde verkligen det!

Vi har praktiserat att nonchalera dåligt beteende och istället uppmuntra det positiva. Det känns ju dock lite elakt och man skulle ju önska att förnuftet skulle råda på ett så "stort och klokt" barn men jag tror att det ligger mycket i det Trixen säger:
"Dessa ungar är ju oftast inte vana vid att vuxna faktiskt står för sitt ord"

De måste kanske gå igenom hela trotsgalleriet som lite äldre om de inte fått något motstånd som yngre för att växa i mognad också...

Om jag rannsakar mig så kan jag ju märka en successiv förbättring med kraftiga dalar efter umgänge och utbrotten blir svagare och kortare med tiden. Det som tog som värst två timmar tidigare med full hals och kostade ett par saker, tar kanske en halvtimme idag tillsammans med dörrsmällar och att saker som inte går sönder åker i golvet.

Det är fortfarande lång väg att vandra och man tycker ju att det är både slitsamt för egen del och resten av familjen vars tålamod sätts på hårda prov och framförallt tycker jag ju att * missar så mycket pga detta beteende.

Ett glädjekorn från idag: ängeln hade på eget bevåg städat sitt rum efter skolan och jag erbjöd mig direkt att dammsuga (vilket jag tidigare vägrat då det varit omöjligt pga alla grejer och samlade sopor på golvet) och dessutom fick * lite extra datatid som mottogs både tacksamt och glatt överraskat. Vi hade en ordentligt dust igår och se så lätt allt gick idag. :D
 
Passar på att tacka för tipsen här. Jag behöver mycket tips och råd jag med kan bara inte komma mig för att skriva men jag läser och suger åt mig.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp