Varför?

[ilm]

Åh, vet inte hur vi ska göra..... Vår A bara har sönder ALLT! Neej, det är inte av misstag, här kämpas det hårt för att kunna sabotera det mesta som kommer i A:s väg. Spelar ingen som helst roll från vem det kommer, om det inte är från mamma, då kommer det, kanske, lite tårar! A blir jätteglad när h-n får saker men sen är det färdigt efter några timmar som mest. Min gamla mamma köpte lite fina grejor i går till A, som blev jätteglad och stolt! Dessutom fyller h-n år om en vecka, så jag tyckte det var onödigt. Men mamma tyckte A skulle ha. Det tog 2 timmar så var ALLT demolerat! A rycker på axlarna och kommer glatt med en hög trasiga grejor :? Kalaset, för kompisar, är nog inställt men vem bryr sej? Inte A i alla fall. Nån som har en bra idé om hur vi ska göra? Vi gör säkert hur fel som helst, men vi har bara A och inga fler ungar hemma, och tycker det här beteendet är förskräckligt. OBS. det handlar inte bara om A:s egna saker, nejdå, allt som, med mycket jobb, går att förstöra, förstörs :evil: Mattor, möbler, textilier, jaa, allt i ett hem förekommande!
Tacksam för råd och tips
//ilm
Ps. Det här är ytterligare ett nytt beteende. Och vi har känt A över 5 år! Ds.

 

[Hjärtat]

Hur gammal är han?
Varför är kalaset inställt?
Hur bemöter ni det här idag?
Har han någon känd problematik?
hur länge har ha varit placerad hos er?
hur ser hans bakgrund ut?

 

[ilm]

Hej "Hjärtat"!
A fyller 7 år.
Kalaset, för kompisar, inte för familjen förstås, blir troligen inställt pga dåligt uppförande både bland kompisar, på frita och här hemma! Kompisar drar sig undan.
Vi bemöter med prat om vad som sker, och varför man inte ska ha sönder andras saker. Och att man måste köpa nytt varje gång något viktigt har blivit förstört. Vi bor i hyresrätt och får själva stå för trasiga fönster, tvättställ och dörrar bl.a.
Ingen problematik förutom "uppväxtproblematik", som är känd ännu. Ska börja hos BUP så småningom.
Har sett en förälders missbruk, alkohol,och bli misshandlad, (föräldern). Usch, sett FÖR mycket alltså!
H-n har varit stadig hos oss i ett år nu. vi har haft A som kontaktbarn sedan två års ålder. H-n var också här 3 mån. när h-n "togs" från mamman. Bodde i ett annat hem fyra månader innan h-n kom till oss igen.
Det finns mycket som Du märker, men just nu är det här med förstörelse ett STORT problem!
Vi undrar bara om det är ett "normalt" beteende eller vad man nu ska kalla det hela.
För oss är det himla kämpigt när nästan all vaken tid går åt till att heeeela tiden kolla barnet. //ilm

 

[Hjärtat]

Allt kan ses som naturliga efterspel av det du beskriver att liten gått igenom.

Jag skulle vilja rekommendera naturliga konsekvenser och inga straff (som tex att ta bort kalaset). Ta bara de fighter ni behöver, ha överseende med mycket, acceptera och distrahera. Lätt att man kommer in i en negativ spiral med enbart negativ uppmärksamhet. Om så är fallet, brytt och ge bara positiv respons.
Varför inte BUP-kontakt NU?
Och extern handledning till er.
Ang kostnaderna så får ni ta upp detta med soc så de kan höja omkostnaden så det täcker.

Skickar lite styrka!

 

[ilm]

Tack "Hjärtat"!
Vi känner bara ang. kalaset att nån måtta får det vara! Dessutom fungerar det inte med kompisar alls just nu. Och vi vill inte att det ska spädas på om kompisar ser beteendet även hemma. Tror det räcker med "Frita".
Tycker egentligen väldigt synd om A, men vi måste sätta vääääldigt tydliga gränser.
Ang. BUP får vi vackert vänta tills soc. får "ändan ur". Och det verkar dröja! Vi är ännu inte färdigutredda som familjehem, utan är fortfarande "jour". Helt galet egentligen! Och BUP vill inte göra något innan allt är klart. Moment 22 skulle jag vilja säga.
En dag i taget
//ilm

 

[Hjärtat]

Slå näven i bordet. Ställ krav. KRÄV :angel Till att börja med så bör ni vara hemma med honom och han inte ska gå på fritids. Skoltiden räcker nog mer än väl för denna pojke.
Inte utredda :? är han jourplacerad hos er? ska han stanna?. Ibland blir man ju :bounce: :twomad: :littlesad på soc.

Det är inte acceptabelt för pojken som det är nu. Ta tag i detta direkt. Soc borde inte våga göra mer fel i det här läget :x

STÅ PÅ ER!

 

[ilm]

Frita är en nödvändighet! A har alltid varit heltid eftersom h-n kräver mycket omkring sig hela tiden! Soc. och berörd personal på, först dagis, och nu frita är helt med på det. Vi har en superbra kontakt med rektor bl.a. och vi har testat utan frita. Det gick INTE så bra kan jag säga. Det här är ett komplicerat, men ibland mycket trevligt barn!
Att kunna bolla här är det bästa som hänt på mycket länge. Det känns som det är det enda stället det finns folk som förstår.Vi har en viss uppbackning från soc. En klok person iaf! Hon är helt på vår sida, och vi är så glada för henne! Sen finns det ju andra......Efter styrka härifrån tror jag att vi kan stå på oss lite mer. Här ska ställas krav som heter duga. Allt vi vill är att lilla A ska ha det så bra det bara går! Vi ger inte upp, ännu iaf, för A tillhör vår familj! Bio vill inte ha någon annan familj till sitt barn, hon litar på oss, ingen annan! Hm, det känns bra å ena sidan, men det finns en annan sida också :roll: .
Jag lär återkomma, kanske om just det här, kanske om andra saker :razz:
Tack för gensvar. Det känns bra :rollhappy: //ilm

 

[Hjärtat]

Varför är fritids en nödvändighet för barnet :roll:

 

[ilm]

Dels för att A behöver stimulans av och med andra barn, och dels för att allt behöver vara som "vanligt". Den bedömningen gjordes redan som liten. Det är tröttsamt för det här barnet att ständigt behöva hålla koll på vad som händer hemma. Tex toabesök, matlagning, hängning av tvätt, jaa så fort någon rör sig avbryts ev lek. Det är en stor skillnad på frita, där är det så mycket olika saker och personal som säger lika till alla. Här hemma, och hos bio, är vi för få för att det ska bli någon struktur på A:s tillvaro. Låter konstigt att läsa ser jag, men sån är tillvaron hos vår liten. Vi har prövar att inte ha frita, gick inge vidare kan jag säga!

 

[Hjärtat]

hmmm...då blir mitt råd som tidigare. Slå näven i bordet och KRÄV BUP-kontakt omgående så ni kan få hjälp med vad det lilla livet behöver :angel

 

[ilm]

Japp Nu blir det stora näven i bordet, hårt :evil: ! Nu har vi visserligen "bara" väntat i tre veckor på att vår soc. ska höra av sig :x Men ett löfte är ett löfte! Det lovas mycket runt, men hålles mest tunt 8) Nu är det tyst från alla håll, undrar vad som är i görningen nu? Vi blir mer o mer luttrade. Vi har krävt handledning också, men ännu har vi inte hört ett dugg :? Är det vanligt att det tar sån himla tid med allt? Verkar nästan så :roll: Tur vi har en hel del tålamod, önskar bara vi kunde lägga ALL energi på våra små! Kram från //ilm