Vill ta hem många "engångskompisar".....

[Kråkan]

Känner att vi hamnat i en lite knivig sits som vi inte riktigt vet hur vi ska hantera....
Vår tonårskille har väldigt svårt för att behålla kompisar pga. sitt beteende, de tröttnar, HAN tröttnar när han inte längre har ngt. "utbyte" av sina kompisar. Så vips har han nya "bästisar" som han träffat en gång eller liknande.... Ofta inte alltför bra val av vänner, men det är svårt att "bevisa", mer en stark känsla liksom.
Till saken hör den att han GÄRNA vill ta hem dessa nya "bästisar" (både killar o tjejer) för att vi ska "få träffa dem". Vet inte om han känner ett behov av att visa upp dem för att "bevisa" (?) att han har massa vänner. Visst vill vi veta vilka han umgås med, men det börjar bli jobbigt eftersom vi VET att han träffar dem en väldigt kort period innan de byts ut. Känns obekvämt att ha massa totala främlingar hemma, som han dessutom vill bjuda på fika, mat o helst rundtur i huset. De kan även sätta sig i soffan när vi kollar på tv. På gott och ont !! Det är oftast bara EN kompis åt gången här hemma, men det blir liksom "dubbel" passning, då vi inte lämnar "vår" kille ensam pga. stöld mm.
Vi vet ju att vi träffar dem en gång och sedan aldrig mer...... Hur ska man hantera och avböja detta på bästa sätt ????

 

[honey]

Jag har personligen alltid välkomnat att barnen tar hem sina kompisar, "goda som mindre goda".
Inte minsta för att jag skall veta vilka dok umgås med.

Vi har satt upp regler för hur man gör när man tar hem vänner.
Disskuterat fram och tillbaka hur DE vill att vi ska agera när de tar hem kompisar och hur VI vill att de ska sköta det.
Kom in och säg Hej, respektera vad andra gör/är, var på era rum/gillestugan (som är till för ungarna och deras kompisar), fika OK men mat bjuder VI in till OM det är aktuellt, lämna rummet som det var när ni "intog det" o s v.

Att det är "flyktiga vänner" har vi inte brytt oss om, det viktiga är att de känner att de kan ta hem ALLA.
Ibland känns det t o m bättre att dä är hos oss än hos andra då man har lite mer koll på vad som händer hemma.
Efteråt har vi försökt prata om vad de gjort, om det är OK saker och om det INTE är det, vad de tycker om det och hur de ska göra för att undvika att det händer igen.

Låter oerhört präktigt och enkelt men jag VET att det inte är det i verkligheten.
Det jag tror på MEST är att inte göra för stor sak av det utan ta en bit i taget..

Lycka till

 

[Tilde]

Känner att vi hamnat i en lite knivig sits som vi inte riktigt vet hur vi ska hantera....
Vår tonårskille har väldigt svårt för att behålla kompisar pga. sitt beteende, de tröttnar, HAN tröttnar när han inte längre har ngt. "utbyte" av sina kompisar. Så vips har han nya "bästisar" som han träffat en gång eller liknande.... Ofta inte alltför bra val av vänner, men det är svårt att "bevisa", mer en stark känsla liksom.
Till saken hör den att han GÄRNA vill ta hem dessa nya "bästisar" (både killar o tjejer) för att vi ska "få träffa dem". Vet inte om han känner ett behov av att visa upp dem för att "bevisa" (?) att han har massa vänner. Visst vill vi veta vilka han umgås med, men det börjar bli jobbigt eftersom vi VET att han träffar dem en väldigt kort period innan de byts ut. Känns obekvämt att ha massa totala främlingar hemma, som han dessutom vill bjuda på fika, mat o helst rundtur i huset. De kan även sätta sig i soffan när vi kollar på tv. På gott och ont !! Det är oftast bara EN kompis åt gången här hemma, men det blir liksom "dubbel" passning, då vi inte lämnar "vår" kille ensam pga. stöld mm.
Vi vet ju att vi träffar dem en gång och sedan aldrig mer...... Hur ska man hantera och avböja detta på bästa sätt ????

Håller ju med föregående talare på alla sätt men vet av egen erfarenhet hur jobbigt det är utan hobbyrum och när det blir gränsfall till att man är gäst i sitt eget hus. Man måste få ha lite regler som passar var och en och här hos oss krävs det att någon alltid är inne om har kompisar och att kunna säga ifrån som Honey beskriver att de får hålla sig där i ex rum och inte hoppa in i soffan hos hela familjen eller ta för givet att det går att rycka i kylskåpet/middag osv för det funkar inte hos alla.
Vi måste ha framförhållning här av flera orsaker men om man sätter upp hur och dess vänner ska ta hänsyn INNAN så har jag inte stött på några sura miner.
Alla vänner nya som gamla spelar ingen roll utan mer HUR placeringen agerar när den tar hem vänner.
Jag förstår ditt dilemma för ni har ingen lätt placeringen och kan ju inte slappna av och samma har vi erfarenhet av vilket gör att man måste ha klara regler och att placeringen förstår att den inte kan ta hem kompisar utan att fråga och inte jämt och ständigt osv

Man önskar sig ett myshus på gården där alla kan umgås men det är ju inte alltid möjligt fast och andra sidan så behöver våra lära sig hur man tar hänsyn :razz:

 

[HönanHedvig]

Min första tanke när jag läste ditt inlägg var att han vill visa upp sitt hem för sina "kompisar". Visa hur bra han har det nu.

Har han varit placerad hos er länge? Om inte. Kanske han aldrig vågade ta hem några kompisar till sitt förra hem och vill därför nu visa dem hur han bor.

Vi har ingen erfarenhet av tonåringar. Men en liten tanke i alla fall.

 

[Kråkan]

Visst är det så, att han vill visa upp hur han bor, men jag tror även att han vill visa OSS hur "populär" han är. ( Den sorgliga sanningen som vi alla vet, inkl. han själv, är att han INTE är populär... :roll: Pga. sitt manipulativa sätt och humör samt att han stjäl från allt och alla :littlesad ) Vad vi har problem med är att sätta dessa gränser, som vi inte tycker är för hårda ! Samma regler gäller för våra egna biobarn, så det är inget konstigt. Saken är bara den att han har svårt att förstå och acceptera dem. Hade han haft några nära vänner som vi lärt känna vore det faktiskt lättare att välkomna dem i vårt hem. Men att hela tiden träffa olika "vänner" till honom och sitta och vara obekväm i sitt eget hem, nää det känns inte okej !
Jag kan bara inte vara lika öppenhjärtad som HONEY.... Jag tycker inte alls att det är viktigt att han får ta hem ALLA sina vänner, jag markerar ju för mina egna barn att det inte är okej att umgås med vissa typer av kompisar så varför ska inte det gälla honom ??? Mycket möjligt, och faktiskt troligt, att han träffar dem ändå, men då har jag markerat att det INTE är okej = han går emot våra regler= han kanske får dåligt samvete och slutar umgås i fel kretsar NÅNGÅNG..
Men vad vet jag......Jag tänker ju inte uppmuntra det iallafall :bounce:

 

[EJE]

Men Kråkan?Tror du inte att din tvekan beror på att inte har en "vanlig" kompiskrets som bas?
Jag skulle också tveka om det bara är flyktiga kompisar som passerar revy.....

Känns ju mer OK om har ett grundgäng....som utökas med kompisars kompisar osv......Så har det då varit här med våra egna barn.Då "garanterar" ju kompisarrna på nåt sätt för varandra vilka som är OK......och då har jag tyckt det också!

 

[honey]

Jag har svårt att stänga ute barn/ungdomar även om jag vet att dom egentligen inte är OK.
Jag försöker få mina barn, genom dialog, att själva upptäcka vilka dom vill vara med eller inte.
Genom att disskutera vad dom gör när dom är tillsammans, om mitt barn tycker det dom gör är OK, varför dom gör saker och om dom verkligen VILL vara med "kompisar" som dom VET gör "fel" saker.............
Jag kan inte döma ut deras kompisar p g a vad dom GÖR.............
Jag försöker förmedla att kompisarna kan vara OK men det dom GÖR inte är det........
JÄTTESVÅRT (lika svårt som att HÄR försöka förklara vad jag menar) men jag försöker så gott jag kan..........

Att välkomna "kompisarna" med "hej, kul att se er nu gör vi blablabla så ni får hålla er på s rum/gillestugan............." och snacka om det efter tror jag på..............
Och att blunda för om det är samma eller nya "kompisar" som kommer.
Det gäller för ALLA hemma hos OSS! (inkl mig och maken om barnen har nåt på g)

 

[Kråkan]

EJE : Det är ju liksom det som är problemet, han HAR ju inget "basgäng". Man kan krasst säga att han har "bränt alla broar" rejält, sånt som inte går att laga. Därav konstant flöde på olika "vänner". Känsligt när man är 15 år. Annars brukar det ju som sagt vara enklare med "vänners vänner".

HONEY : Jodå, jag tror att jag förstår hur du menar med dina förklaringar. Naturligtvis har vi en dialog med våra barn också ! Tyvärr fungerar inte den metoden riktigt på vår lånekille, han bryr sig inte alls om bra eller dåligt sällskap i den bemärkelsen. Kan tänka mig att han "tar det han får" för stunden. Han har inget problem att hitta nya, dock flyktiga bekantskaper. Värre är det att behålla dem. Dessutom tror jag (läs vet) att han totalförnekar att han el. någon av "vännerna" gör saker som inte är okej. Ifrågasätter man något, eller på något sätt konfronterar honom går han i taket. Men BARA vid de tillfällen man faktiskt har rätt i tex. en misstanke.... Tyvärr har vi oftast rätt där...
Då detta med lögner, manipulation samt "fel" sällskap är en STOR del av hans problem i vardagen, vore det förödande att tillåta honom att ta hem dessa vänner.
Tråkigt att man inte kan hjälpa alla dessa ungdomar han tar hem, som har problem, men eftersom det är omöjligt koncentrerar vi oss på VÅR lånekille. Sen att det betyder att vi får "portförbjuda" mindre lämpliga "vänner" för att hjälpa honom.... En sak förstod jag inte riktigt bara...Att kompisarna kan vara okej, men att det dom GÖR inte är okej ??? Hur går det ihop sig ?? Kanske jag som är dum, men DET fattade jag inte. På vilket sätt är dom okej då ??
Jag tror att vi får lägga ner vår diskussion där Honey, för vi har inte alls samma syn på detta. Så kan det ju vara, men dina argument fungerar inte på vår kille, inte med hans bakgrund.
Tack iallafall för att du svarade och delade med dig av DINA åsikter. Alltid intressant att läsa hur andra gör

 

[honey]

Helt OK, vi är alla olika och har olika erfarenheter och, framför allt, lånebarn med olika problem och förutsättningar.

Kände bara att jag ville förklara det du inte förstod av mitt resonemang.
Det är viktigt att skilja på SAK och PERSON.
Det betyder inte att en PERSON är dålig bara för att den GÖR dåliga saker!!

Där med har jag sagt sista ordet (tror jag :wink: ) om detta!

Hur ni än gör så lycka till.
Hoppas ni hittar ett sätt som funkar i ER familj!