Oj,oj,oj..vi är just nu uppe i en inskolning av ett fosterbarn. Har tre biobarn innan som är 3,5 och 7 år, o nu ett litet på g som inte är året. Det jag undrar o gärna får respons på är alla känslor som kommer innan/under inskolningen. Det är mycket att stå i just nu eftersom två av mina egna är sjuka mitt i allt. Själv känner jag mig så stressad i alla känslor för vad som förväntas, vad jag ska göra hur det ska gå, hur det ska funka med mina barn, om jag kommer att orka osv, så att min kropp går på högvarv. Har svårt att somna på kvällarna, svårt att gå ner i varv, skriver listor på allt som ska göras, mensen har hopppat över (för anadra gången denna höst), o så alla dessa tankar..... Ibland blir det så stort så jag känner att jag skippar placeringen, för min kropp orkar inte.
Är det någon mer som känt denna förvirrade oro innan allt blivit klart o man börjat komma in i rutiner med det nya barnet? :?
Hoppas att nån svara på det, för när man inte har några tidigare erfarenheter kring detta med placering, så känner man sig ganksa ensam o osäker i sina känslor.
Har annars fått bra stöd av soc, förutom att det inte är bra koordinerat med tider o så för att det är så många olika personer inblandade. Men det är överkomligt.
Är det någon mer som känt denna förvirrade oro innan allt blivit klart o man börjat komma in i rutiner med det nya barnet? :?
Hoppas att nån svara på det, för när man inte har några tidigare erfarenheter kring detta med placering, så känner man sig ganksa ensam o osäker i sina känslor.
Har annars fått bra stöd av soc, förutom att det inte är bra koordinerat med tider o så för att det är så många olika personer inblandade. Men det är överkomligt.