Kan man överklaga?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
P

pappsen

Vi har haft och har så många turer kring vår lilla :angel: s hemtagning.
Just nu väntar vi på förvaltningsrättens dom.... Biologiska föräldrarna ger sig aldrig.
Funderingarna snurrar i huvudet.Tänk om de går på föräldrarnas linje :?
Jag vet att dessa barn är lånebarn och att man ska jobba för en återförening.Jag VET,men jag vet
också i detta fall att det absolut inte skulle gynna barnet.BARNETS BÄSTA...Kan man ställa sig och skrika det någonstans?
Om rätten beslutar hemgång,kan man som familjehem överklaga eller är det bara vackert att följa beslutet som fattats??
 
Även jag VET att barnen är lånebarn och jag VEt också att man ska jobba för hemgång, att man bör tänka så som familjehem- MEN JAG GÖR DET INTE!!!!! Vissa saker som föräldrarna har gjort mot sina barn går ALDRIG att gör ogjort och jag anser att vissa föräldrar har försakat sin chans att vara de som tar hand om barnet. Kanske tycker en del att jag har fel, att jag tänker fel och kanske inte borde var afamiljehem, men jag har jobbat för hemgång med andra barn, men inte med vårt nuvarande placerade barn!!!! Här har för mycket gjorts alldeles på tok för mycket fel av föräldrarna- och det går aldrig att reparera.... Biosarna är och kommer alltid att vara barnets födelseföräldrar, men det är vi som är de känslomässiga föräldrarna. Och jag anser att vi, som känslomä'ssiga omsorgspersoner för dessa barn i vardagen , för att trygga barnets goda framtid i livet , är viktigare för barnen än deras bio. Barnen ska veta sitt ursprung, men ska ej behöva slitas hit och dit- det är ju därför VÖF har aktualiserats.

Som vårt barns bio idag: hon pratade med barnet om hur det var när det föddes, och hur den allra första tiden var- där vi ej var med- det ska barnen veta- men sedan är vi barnens trygghet. Iallafall för de barn som blivit placerade av vissa skäl under deras första år i livet.

Sidospår och inte svaret på din fråga , "pappsen", men lite tankar som kanske stärker dig i att det är ok att tycka att de ej är tiktigt "lånebarn". Vi ser ej barnet vi har som lånebarn i den bemärkelsen att det ska flytta. :roll:

Vad det gäller att överklaga, tja, det vet jag inget om, anar väl bara att vi ej kan göra något- möjligtvis ta kontakt med socialstyrelsen för att kolla att allt gått rätt till i bedömningarna.... och besluten.... jag vet ej, är mest ute och "surrar".... :?

Förstår din frustration, din ilska och din uppgivenhet- har ju varit - och är ju själv där emellanåt, med hemtagningar och annat urjobbigt. Just nu är det lite upp och ner här, men ändå lite lugnt...Hjälp, vilken vardag vi lever i. :littlesad

Undrar, när väntar ni svar från förvaltningsrätten- snart???? :littlesad :?

Inte kan det vara lätt att njuta sommaren mitt uppe i detta.....
 
Om man kunde se att biosarna förbättrat "sina brister",men de finns ju fortfarande där......
Om man kunde åka till ett umgänge någon gång och lilla :angel: åtminstonde ville träffa dem...
Att varje gång få peppa och muta och övertala lilla....Det går med nöd och näppe nu,snart vet jag inte hur man ska kunna lösa det på ett smidigt sätt.
Föräldrarna vill väl men många gånger blir det tokigt.Barnet blir oroligt och ignorerar dem. Svarar inte
ens på tilltal...Det är bara jag som ska hjälpa,tom med sådana saker lilla fixar själv utan problem.
Det finns ingen anknytning alls till bio.
Förstår bara inte hur man med gott samvete på något vis ska kunna skola hem lilla :angel: om så blir utgången. :cry:
Hur fixar man det mentalt? känns som jag inte alls kan sköta mig "proffesionellt" då det är alldeles för mycket känslor med i bilden.
Ja inom ett par veckor(lagom till semestern) får vi veta...
Och du Gör Mitt Bästa:Det där med födelseföräldrar och känslomässiga omsorgsföräldrar var ju väldigt fyndigt! Den varianten har jag inte hört förut :smirk:
 
Förvaltningsrätten har sagt sitt.Lilla :angel: ska bo kvar!!! :claphappy:
Trevlig sommar till alla er där ute! :rollhappy:
 
Härligt!!!! :banan: :banan: :banan:
För övrigt så tänker/känner jag också att vi är barnens känslomässiga föräldrar och INTE utbytbara mot födelseföräldrar, som inte kunde ta sitt ansvar, utan gjorde barnet så illa, att det måste få nya föräldrar.
Sen att det finns uppdrag som är tillfälliga är en helt annan sak!
 
Va glad jag blev!!!! :claphappy: . Vilken tur för er :angel: . Omtumlande samtidigt kan jag tro, när vi fick sånt besked förra året i juni trodde jag att jag skulle bli superpigg direkt-men det tog några dagar i lättnad sen fick jag några dagar som jag var så gråtfärdig och småirriterad, på mångt och mycket- samtidigt som en stor sten fallit från mina axlar och hjärta. Glädjande nog fick livsglädjen snart ny fart efter 2-3 dagar och vi NJÖT!!!!!! :banan: .

Så många känslor i omlopp, vi har det inte lätt, vi känner så för våra små.
 
Härligt!

Vi som familjehem är inte berörda av beslutet (jo tjena) och är därför inte part och kan inte överklaga något beslut som gäller barnet.

Däremot har jag lärt mig i dagarna att vi kan tvinga kommunen att göra en lex. Sara (det kan vara Maria) dvs. om vi berättar om missförhållanden - att de fattar beslut på tokiga grunder eller utan att träffa barnet så kan vi, om vi informerar chefen tvinga fram en anmälan till socialstyrelsen. Man blir nog inget poppis familjehem, men det är det värt ibland.

Detta är nya regler och socialstyrelsen har troligen bra information.
 
Detta är det värsta med vårt jobb!
Vi ska vara profissionella när det gäller barnen. vi ska ge dem det de kanske saknar som villkorlig kärlek, vi ska ge dem tröst på nätterna när de är ledsna vi ska lägga våra hjärtan i deras trasiga själar.
Sen när vi har läkt dem och bioföräldrarna har stridit färdigt, japp då ska vi skiljas, med kanske 1 månads uppsägningstid..... kanske har vi kamperat i ur och skur...i vått och torrt i flera antal år...
Förstår DU varför det är brist på familjehem???????
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp