Knivhotad av "våran" 8 åring

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
T

Tingeling

Känner att jag måste ventilera mig och höra några erfarna familjehems åsikt/tankar. Fick en kille placerade hos oss för ca 2 veckor sedan. ADHD var diagnosen,(han äter Ritalin) men med frågetecken på om det även kunde vara påverkan från hemmiljö. 4 dagen han var hos oss hotade han mig med kniv och skulle stycka mig i småbitar. Han har ett ordflöde som mestadels innehåller döda, skjuta, stycka, skära upp ovs. Imorse efter att ha varit på sitt rum och kastat lego runt i rummet i ca en timme, gick han ner och gick loss på våran 5 årings docka. Dunkade dockans huvud i väggen gång på gång och skrek åt mig att sluta glo när han fick se att jag stod och tittade, sen stängda han in sig och hade då målat hela ansiktet på dockan rött med nagellack. Ikväll talade han om för mig att när han blev stor skulle han komma hit och stycka mig. Dom få stunder när det är lugnt så är han en jättegullig kille. Känner mig spänd som en fiolsträng, är livrädd att han ska göra något mot våra tre biosar.
Detta aggresiva beteende visste ej soc om och så tror jag verkligen det var. Det är kort tid han varit hos oss, men det känns verkligen inte bra på något vis.
Kramar Tingeling
 
Men åååååhhhh!Blir alldeles förstörd!Vad är det "vi" gör mot våra barn när dom kan få bli så här..... :evil: ???8 år är ju ingen ålder....men har ju väl fått gå alldeles för länge i elände innan (rätt) placering?

Förstår om ni är tagna på sängen!Får ni rätt hjälp?Nu i början krävs ju massor av stöd och tid.....så att ni kan och orkar gå in och bryta varje litet "felbeteende" som det här med legokastandet och dockförstörandet.....För att inte tala om hoten....Han är väl rädd och "anfall är ju bästa försvar"...Han behöver ju "programmeras om" från grunden!!!Stackars barn!

När vår 8-åring kom var det inte fullt så illa,men knivhot hade förekommit.....Vi var 2 vuxna hemma första tiden....och vi fick rakt sitta på henne för att lugna ner de värsta utbrotten....holding funkar ju inte om man inte orkar hålla dom!Första tiden var hemsk,men vi var som en mur...hon hade inte en chans.....och så småningom lugnade allt ner sig....Men det krävdes en otrolig övertydlighet och nolltolerans om vad som tilläts.....Minsta lilla bra beteende berömde vi överdrivet.....precis som vi överdrev konsekvenserna av det dåliga...och som vi vaktade!!!!
För oss blir det fortfarande,efter 6 år,bättre och bättre.....Vårt mål är att hon ska må bra.....och där är vi nästan nu!!!!

Ingen lätt uppgift det här.....men med rätt stöd och avlastning så kommer man framåt..... Tror ni att ni orkar?Hur tänker ni?
Lycka till!!
 
Glömde ju....vi brottas också med ADHD....och en utvecklingsstörning.Och numera mår vi riktigt gott tillsammans....nyss gick hon till skolan med ett leende! :bow :D :banan:
 
Har en 6-åring här på jour som vi haft ett halvår nu, första månaden kallade "ängeln" alla för "horjävlar", svor så det osade, knöt näven och skulle slå allt och alla, gick vi till lekparken så knöt ängeln nävarna och gick emot dom andra barnen för att DÖDA dom.
H*n var svart i blicken och jag tvivlar inte ett dugg på att "ängeln skulle gjort det!!

Tog en stor förskärare och skulle skära halsen av sig själv... stod framför min 16-åriga dotter med kniven mot sin egen strupe och skulle döda sig.......
Satt vid köksbordet när vi hade vänner hemma och sa att h*n skulle strypa sig själv, tog i tills ansiktet började ändra färg.......
När h*n inte fick som h*n ville skulle h*n döda oss och alla "snutjävlar".......
Vi började med som någon häruppe sa "programera om den lill*" vi hade absolut 0-tolerans mot allt vad fula ord, slag och vandalisering hette.
Vi förklarade NOGA att uppför man sig inte så får man inte vara med, vi bar in "ängeln " många gånger på rummet med orden -välkommen ut när du kan uppföra dig.
Vi sa att slår du en gång till så får du ingen veckopeng..... ängeln såg att vi delade ut veckopeng/lördagsgodis till dom andra...... men även gott uppförande belönades, nu ska vi åka och handla, om du uppför dig bra så blir det glass när vi kommer hem.
Vartefter tiden gick så började ängeln berätta, där h'n kom ifrån så var detta ett helt normalt beteende, man ljög, slogs, snodde, bröt sig in i bilar, tog det man ville ha, hot tillhörde vardagen........ nu börjar vi se ljuset i tunneln, den lill* ängeln går att ha i möblerade rum, kan leka med barn en stund visserligen inte yngre men åtminstone äldre o jämngamla....... men nu är "ängeln " yngsta barnet här och jag skulle aldrig riskera att ta någon mindre o svagare..... men med ramar o bekräftelse kan det faktiskt gå att få stil på dom. Lycka till och berätta gärna hur det går. :angel:
E
 
Hej igen! :cry:Har bestämt oss för att det här inte går. Känner mig urusel, men jag kan inte offra min familjs mående på denna kille, som inuti utan tvekan är en jättegullig kille. Min tre tjejer mår inte alls bra i det här och vi måste gå på det, för allas skull. Våran minsta tjej som är 5 år är livrädd och grina en massa både hemma och hos dagmamma när jag väl fått till att lämna henne hos henne. Killen måste få komma till en familj utan barn eller ivarjefall med stabila tonåringar. Har haft soc här idag och vår handläggare jobbar på för en placering någon annanstans. Mår illa när jag tänker på hur han ska känna sig i det här, men jag känner att jag måste tänka på min familjs mående. Väntar på att handläggaren ska ringa och säga hur det blir.
:littlesad :cry: Kramar Tingeling
 
Så klart att du ska tänka på dina tjejer i första hand, de ska absolut inte behöva vara rädda för honom.
Skickar över en cyberkram till er och hoppas att det går bra för er allla.
 
Ha inte dåligt samvete, du fick inte rätt information från början!
Ett sådant beteende borde socialsekreterarna ha känt till, var han jourplacerad innan han kom till er?
Och som du ha en liten tjej som är rädd är helt oacceptabelt, killen ska självklart vara yngst i nästa hem.
Styrkekram från oss också
 
Låter som helt rätt beslut Tingeling!!!Han behöver nog en familj som inte har mindre barn...precis som du säger.Det går inte att bygga nåt bra på rädsla!
Se det som att han verkligen får en chans till!!!
Och bättre lycka nästa gång!!!!
 
Efter att precis ha avslutat en placering med liknande tendenser (om än låååångt ifrån lika allvarligt) kan jag bara hålla med.
Självklart skall INGA gå omkring och må dåligt eller vara rädda.
Pojken behöver få vara både yngst och någorlunda ensam i åldersgruppen för att kunna få TOTAL uppmärksamhet.
Och för att någon skall ORKA ge honom det!

Tänker på er!
 
Idag får vi reda på om dom hittat ett nytt hem till killen. Där finns inga barn och det känns så skönt. Två av mina tre biosar mår så dåligt av det här så jag undrar om dom inte måste få gå och prata med någon. 5 åringen är livrädd att det ska hända mig något, hon som varit en glad, trygg och sprallig 5 åring. Pratade med killens läkare igen igår och det var skönt för hon säger att jag gör helt rätt och att dom misstänker en psykisk störning som ej kommit fram tidigare. Killen kom förövrigt direkt från en av föräldarna, ej tidigare placerad.
Inatt har jag försökt fundera ut vad det blir nu, min man vill verkligen inte vi ska ta någon mer placering så det är bara att acceptera. Även om jag kan både känna och vet att det finns helt andra barn som skulle passa jättebra i vår familj.
Någon som vet vad 1 månads uppsägning innebär när det blir så här, kommer jag att få pengar en månad efter att han flyttat eller slutar det direkt. Inget jobb och inga pengar :littlesad :? . Satt och kolla på datorn inatt och det är ju inte direkt positivt på jobbmarknaden. Mycket att tänka på :littlesad :littlesad
Kram Tingeling
 
1 månads uppsägning betyder att f.r.om det du säger till kommunen du vill sluta så har DOM 1 månad på sig att hitta ett annat hem. Skulle dom däremot säga upp dig och flyttar på barnet direkt så får du lön (ej omkostnad i en månad).
Förstår att din man drar öronen åt sig av en ny placering när ni fick ett sånt här jobbigt fall.
Men skulle ni inte kunna bli kontaktfamilj till något "vanligt barn" utan beteende störning, som ni har varannan helg eller så, då kanske din man och dina barn ser att ALLA barn inte är på det viset som denna lille kille.
Kan vara bra att för er alla kanske??

Styrkekramar från mig.
 
Känn dig inte usel , vi har haft en jättetuff resa med vår lill* och hade våra biobarn sagt ifrån så har vi sagt upp placeringen .
Vårt soc sa en gång " biofamiljen måste må bra i första hand "
Nu rullar det på med en dag i taget och biobarnen som är tonåringar finner sig i detta , vår placering är sex år och det finns ljusglimtar.Lill* inte någon diagnos utan är allmänt otrygg , kartig, uppkäftig om vart annat och svär som bara den emellanåt
Kramar från mig , din femåring MÅSTE må bra , ni gör helt rätt .
 
Killen blir omplacerad tisdag eller onsdag till veckan, så nu är det "bara" en lång helg kvar. Min 2 större biosar frågade igår om dom fick vara hos en kompis i helgen och det känns väldigt bra. Sen blir min 5 åring strax hämtad av en kompis till mig.
Killen är på sitt rum och skriker och kastar lego. Har ljugit för 5 åringen att killen ska åka bort idag så jag ska vara hemma själv och det köpte hon efter en viss tvekan. Bara längtar tills det här ska ta slut, samtidgt som det är så himla tragiskt att det kan bli så här. Jag hoppas så att killen kommer till ett bra familjehem med massor med tid och mycket hjälp från psyk.
När det här är över ska vi åka bort och bara vara med varandra, min underbara goa familj. Låter säkert hemskt i en dels öron men det gör inget. Ni som står ut gör det bra men jag offra inte min egen familjs hälsa och mående.

Kramar Tingeling
 
Tingeling sa:
När det här är över ska vi åka bort och bara vara med varandra, min underbara goa familj. Låter säkert hemskt i en dels öron men det gör inget. Ni som står ut gör det bra men jag offra inte min egen familjs hälsa och mående.

Kramar Tingeling
Klicka för att se resterande...

Det gör ni helt rätt i! Jag vet hur ledsen man är över när det inte fungerar, har varit där själv. Mina barn mådde inge bra de heller så det barnet fick flytta till ett annat familjehem som inte hade mindre barn. Vi fick veta att det fungerade bra för barnet i det nya familjehemmet, vilket var väldigt skönt för oss att veta samtidigt som man var ledsen över att inte kunnat hjälpa barnet. Men vi måste må bra hela familjen för att kunna hjälpa dessa trasiga barn och ibland så fungerar det helt enkelt inte.

Barnet har en plats i mitt hjärta och kommer alltid att ha det. Vi har gått vidare, vilket jag tror är väldigt viktigt att göra. Om man väljer att fortsätta banan som familjehem så gör man det annars så går man vidare i livet med något annat. Vi valde att fortsätta med en liten nått år senare. Men idag har vi fullt upp med "våra" barn så nu blir det inga fler barn. Trots de motgångar och det tuffa liv vi har idag så har jag inte ångrat mej.

Skickar massor med styrkekramar till er!!!!

Vill du prata, skicka ett PM till mig.

Sara
 
Efter dom påfrestningarna som det är med både en svår placering och ett svårt uppbrott behöver man varva ner med familljen.
Ni gör helt rätt!

Åk iväg och mys!
Njut av varandra och lugnet!
 
På torsdag flyttar han :cry: :littlesad :banan:
Känns som en evighet dit, men det klart vi fixar det.

Sen åker jag med min underbara familj till fjällen i helgen 8) :banan: :wink:

Men jag kan ju inte annat än undrar varför vi håller på med det här, blir vi utan placeringen = inga pengar. Vårt jobb är inte pensiongrundande eller sjukpenninggrundande. Är det konstigt det är så lite familjer som vill jobba som familjehem.
Tackar för mig och alla gulliga mail!!!

Återkommer när jag hämtat kraft och energi!!!

Kramar i massor till alla ni som kämpar på!
Tingeling
 
"Men jag kan ju inte annat än undrar varför vi håller på med det här, blir vi utan placeringen = inga pengar. Vårt jobb är inte pensiongrundande eller sjukpenninggrundande. Är det konstigt det är så lite familjer som vill jobba som familjehem."

Det är ju av den anledningen de inte vill "betala oss lön" utan arvode.
Vi ska inte stå och falla med ersättningen för familjehemsplaceringen.
Ingen skall göra det "för pengarnas skull".

Både för och nackdelar anser JAG.........................men det är en annan diskussion.
 
Arvodet är både pensionsgrundande och sjukpenninggrundande (SGI), men sjukpenningen betalas bara ut om barnet flyttat och inget arvode utbetalas. Pensionsgrundande, men inte TJÄNSTEpensionsgrundande.
Mat-tilda
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp