När skolan trakasserar

[Blomman27]

Hej
Det är första gången jag skriver i detta forum. Jag är ny i detta med att vara familjehem och att hantera svårigheter.
Jag har ett syskonpar, alldeles underbara mindre ungar som jag utan svårigheter skulle kunna ha hos mig lääänge, om det inte vore för att deras pedagoger beter sig så illa. Det jag vill se här är om jag är ensam eller om fler känner igen sig. Barnens pedagoger både i undervisning samt på fritids letar fel och påpekar snabbt om det är något de misstycker kring. Jag har ett arbete jag inte bara kan släppa och har blivit riktigt illa bemött om jag inte har kommit snabbt nog för att hämta lätt dassiga barn. Det har då varit skarpa kommentarer och gärna inför barnen. Har personalen inte kunnat nå mig har jag fått kommentarer att jag ska vara tillgänglig, vilket är svårt att vara inom mitt yrke då jag sitter upptagen och inte har mobilen på. Jag har blivit tillsagd att meddela om jag utanför jobbet gör något då de vill veta hur de kan nå mig, så om jag går på ett läkarbesök, går på en utbildning eller något annat känsligt jag kanske flexar ut för att göra så vill de veta. Jag har alltså anmälningsskyldighet!! Jag har anklagats för att förstöra ena barnets läsglädje för att jag satte en regel att barnet bara får låna en bok i taget i skolbiblioteket. Båda barnen har förhörts gällande vilken mat jag serverar på kvällen och hur dags de får gå och lägga sig. Rektorn har mailat mig ang att jag parkerade fel då jag vid fritidshämtning ställde bilen på lämna hämta parkeringen. Detta är bara ett axplock av trakasserier vilket har gjort att jag ofta ifrågasätter om detta uppdrag är värt all trötthet och tårar. Jag är ensamstående, arbetar heltid och har ingen partner att växeldra med vilket gör det svårare. Tack och lov har jag en fantastisk handledare som gör att jag med nöd och näppe orkar. Fy vad detta sliter på mig och jag mår dåligt varje eftermiddag när barnen ska hämtas och jag närmar mig fritids. Slapp jag bara skolans beteende skulle jag kunna vara familjehem i evighet men när dessa barn är allas egendom blir det svårt att mäkta med. Kram Blomman!

 

[anne]

Hej Blomman!
Nej fy så tråkigt bemötande av skola och fritids! Så ska det absolut inte vara . Vad säger soc? Be din handläggare på soc att prata med skolan. Det är deras ansvar också att se till att skolan har den information de behöver för att göra sin del i det. Kommunikation är så viktigt. Kanske dags att även koppla in rektorns chef.
Att sitta på ett möte där alla träffas, även soc, är också ett alternativ men man känner sig alltid i underläge om inte soc går in och styr upp det och talar om att det inte är okej. Har suttit på många möten med rektor och lärare (barnet var VÖF så ingen soc med) och man känner sig nedtryckt och är i underläge.
Ovanstående kanske inte hjälpte dig ett dugg men har du bra stöd från soc så ta upp detta med dem så de får styra upp skolan. Du ska inte behöva säga upp ett fungerande uppdrag pga utomstående som lägger näsan i blöt där den inte hör hemma. Jag vet hur dränerande inkompetent skolpersonal kan vara .

Anne

 

[Blomman27]

Hej bästa Anne ❤ Ditt stöttande svar värmer. Till min tröst har både barnens socialsekreterare och familjehemshandläggaren reagerat starkt och kommer ha ett möte med rektor och pedagoger. Jag kommer inte behöva vara med då jag for väldigt illa under förra skolmötet. Det var som att sitta åtalad i en rättegång, så utfrågad blev jag om varför jag inte hade hämtat barnen snabbare då de var krassliga. Jag frågades även ut om mitt kontaktnät, som skolan faktiskt inte har med att göra. De sa, barnen kommer bli sjuka igen, kan ingen annan hämta. Jag var precis söndrig efteråt och bara skakade.
"Mina" sötnosar går på en kommunal skola i ett finare område och vi misstänker att de inte har så mycket kunskap om placerade barn.
Jag är mamma till 4 biologiska och har aldrig varit med om det jag nu utsätts för (mina bio gick inte på denna skola). Nu har det gått så långt att jag får en klump i magen när jag ser att jag har ett mail från skolan och vill knappt öppna. Min underbara handledare har gått in och markerat att hon vill ha en kopia på mail som skickas, för att vi vill se om tonen då ändras.
Jag är så ledsen och arg över att man inte är mer rädd om ett familjehem och ser vilken nytta vi gör. Mina små sötnosar springer mot mig på fritids när jag kommer och vi kramas. Jag vet inte om detta stör dom, att barnen tycker om mig eller som min kloka mor sa, det kanske stör att du får betalt för att ta hand om barnen och att de därför vill leta fel.
Jag hoppas att det lugnar sig när soc och handledaren sätter ner foten för tanken är att dom ska ifrågasätta vad skolan håller på med och vad avsikten är. Jag kommer aldrig ge upp barnen utan håller ut med hjälpen jag har av bra soc och bra handledare som jag kan vara öppen inför. Kram❤

 

[anne]

Vad skönt att du har stöd från soc, det är så otroligt viktigt . Man kan undra vad som rör sig i huvudet hos vissa människor. Det är ett märkligt beteende. Det spelar ingen roll om barnen är placerade eller inte, alla ska behandlas lika.

Förstår klumpen i magen, det är väldigt jobbigt och tar så mycket onödig energi. Ibland kan det vara så att personer som inte vet vad det handlar om, är "rädda" och kan få en helt annan uppfattning om en myndighet (soc) går in och talar om vad det innebär att vara familjehem och att soc alltid finns där och har koll. Skolan behöver då inte bry sig om något annat än sitt uppdrag som pedagog/rektor.

Jag hoppas verkligen att de ändrar attityd och även ber om ursäkt för sitt beteende för det är inte okej nånstans.

Håller tummarna att det löser sig för dig och barnen!

 

[Blomman27]

Vad skönt att du har stöd från soc, det är så otroligt viktigt . Man kan undra vad som rör sig i huvudet hos vissa människor. Det är ett märkligt beteende. Det spelar ingen roll om barnen är placerade eller inte, alla ska behandlas lika.

Förstår klumpen i magen, det är väldigt jobbigt och tar så mycket onödig energi. Ibland kan det vara så att personer som inte vet vad det handlar om, är "rädda" och kan få en helt annan uppfattning om en myndighet (soc) går in och talar om vad det innebär att vara familjehem och att soc alltid finns där och har koll. Skolan behöver då inte bry sig om något annat än sitt uppdrag som pedagog/rektor.

Jag hoppas verkligen att de ändrar attityd och även ber om ursäkt för sitt beteende för det är inte okej nånstans.

Håller tummarna att det löser sig för dig och barnen!

Tack snälla, så skönt att få stöd och att det finns igenkänning på mitt problem ❤ Vi är faktiskt hjältar för våra fina barn och förtjänar bättre bemötande.

 

[Blomman27]

Hej igen!
En liten uppdatering. Jag fick besked igår att soc och min handledare har pratat med skolan, eller mer lyssnat in deras tankar. Det framkom att skolan tycker att jag inte kommunicerar så som de önskar och de hittar på att jag inte vill prata. Skolan har varit så otroligt taskiga mot mig att jag såklart nu inte gullar och skriver långa mail utan nu blir mina svar korta och mer kliniska. Jag har hamnat i en ordentlig dipp och är såå nära att säga upp uppdraget. Hur sjutton gör ni andra för att orka ta er upp gång på gång? Idag på jobbet kom de där attans tårarna igen.

 

[anne]

Hej!
Nej det är klart att du svarar kort när du blivit så illa behandlad. Vad säger soc nu? Här så har vi växeldragit jag och maken för att orka när det var som värst, men eftersom du är ensamstående så tänker jag att soc behöver gå in och vara den andra parten så att säga och hjälpa dig i kommunikationen med skolan. Vi hade tankar på att byta skola många gånger, men då barnet gick i särskola så fanns det inte så många alternativ att välja på som kanske kunde ha varit bättre.
Är det mycket problem kring barnen så kanske det är bättre att ha ex. månadsvisa fysiska möten där soc alltid är med och styr upp, i stället för mailkonversationer, som så lätt kan missuppfattas.
Så svårt att råda när vi var två, men jag vet hur du känner, man bli dränerad. Men mitt bästa tips är att fortsätta kommunicera med soc och förhoppningsvis så kan de hjälpa till i kommunikationen med skolan.

 

[Blomman27]

Jag saknar att inte vara två och i ärlighetens namn så är det faktiskt konstigt att man får bli familjehem som ensamstående för det är så otroligt sårbart. Jag hade puls när jag hämtade barnen på fritids i eftermiddags och när vi kom hem gömde jag mig och bröt ihop. Jag är så nära att avsluta uppdraget för det äter upp mig inifrån. Min fina 14 åriga bio kom och frågade, mamma varför sitter du här i mörkret och då kunde jag inte hålla mig inför henne utan storgrät.
Familjehemskonsulenten och jag har också pratat om att byta skola men hon säger att bio har rätt att tycka till och jag tror inte de skulle gå med på ett byte. Jag hoppas att soc och familjehemskonsulenten hittar en lösning för jag håller inte så länge till Tillslut måste jag tänka på min egen hälsa och inte barnens.

 

[Blomman27]

Jag vill lägga till att barnens socialsekreterare är väldigt mesig, ingen tuffing som säger ifrån och det försvårar såklart.

 

[anne]

Du har ingen nära anhörig/vän som kan stötta dig? Kanske någon kan följa med när du hämtar? Att vara ensam är helt klart tuffare, där blir ens egna nätverk viktigt för stöttning när det känns tufft. Skolan är något som många av oss kämpar med, vare sig det är biobarn eller placerade, särskilt om barnen har särskilda behov. Man skulle önska att skolan om någon, var en självklar samarbetspartner, där man pratar och lyssnar på varandra och försöker förstå. Vi har haft det otroligt tuff, där en lärares beteende gjorde att bägaren rann över och jag blev sjukskriven. Hon tryckte verkligen ner en i skorna. Det finns många människor som helt klart är på fel arbetsplats, inte bara inom skolans värld.
Jag förstår att det känns otroligt tungt och ofta kan det vara "skitsaker" (uteblivet stöd från soc, man får inte hjälp rätt hjälp från vården eller att skolan är oförstående) som gör att vi inte orkar fortsätta. Vi tar hand om någon annans barn, det är tyvärr inte så många som kan tänka sig att vara familjehem, så vårt jobb är mycket viktigt. Och för att orka så behöver vi en förstående och stöttande omgivning. Om du har en bra familjehemssekreterare så be henne ta täten. Du ska inte behöva ta skit från skolan. Soc ska kunna ha dialogen med skolan och hjälpa till att lösa vad nu skolan har för problem.
Jag blir arg och ledsen över att du blir behandlad av skolan på detta sättet, så illa att du känner att du kanske vill ge upp. Det ska inte vara så!

 

[Blomman27]

Jag pratade en timme med min handledare på familjehemsföretaget idag och jag var väldigt känslosam och grät. Jag sa att skolan är påväg att sabba detta för mig, att jag inte har någon ork kvar. Hon sa att det ska de inte få göra och att hon och soc noga kommer bevaka pedagogernas beteende. Hennes förslag är att kontakten mellan mig och pedagogerna begränsas och att de helt slutar med mailkontakt. De får bara ringa om det är något särskilt och då en kvart efter jag har avslutat mitt arbete i anslutning till att jag ska hämta på fritids (om barnen inte är sjuka såklart). Hon sa, det är en bra tid för pedagogerna vill gå hem och inte sitta i telefon. Skulle trakasserierna ändå fortsätta så byter vi skola sa hon. Hon sa att både hon och soc är klart medvetna om deras beteende och står beredda att sätta ner foten om skolan inte backar.

Det är för jäkligt att en skola ska få bete sig så illa, att vi mår så dåligt när vi gör en sådan fin insats. Stackars dig som till och med blev sjukskriven ❤ Min handledare sa att det är just för att många skolor beter sig så illa som många drar sig från att vara familjehem.

Tyvärr har jag ingen som kan hjälpa mig att hämta, det hade varit skönt annars.
Tack för stöd, det betyder väldigt mycket ❤

 

[anne]

Vad skönt att du har en så starkt handledare, det är guld värt. Det låter som att de lyssnar på dig och försöker hitta en väg framåt. Förstår att det känns väldigt tungt nu .
Jättebra att du är tydlig mot din handledare och bryta ihop får man . Ibland kan det vara nödvändigt för att få ur sig allt och kanske få ny energi att orka ett litet tag till.
Men ibland går det helt enkelt inte utan man behöver säga upp uppdraget. Vi har sagt upp ett uppdrag en gång, många år sedan nu, men det gick inte längre. Flickan är vuxen nu men finns alltid kvar i hjärtat. Vi vet inte vad som hände med henne för hon försvann med sin mamma en tid efter att hon kommit till jourhemmet.
Hoppas att de hittar en väg snart, håller tummarna