I vår närmiljö finns en familj som nu är kontaktfamilj åt några barn. Familjen har en missbrukshistorik och även om båda varit på behandlingshem är det allmänt känt att åtminstone pappan dricker till ibland. Det största problemet är emellertid att det är en familj som i samhället upplevs som problematisk och dysfunktionell. Deras biologiska barn har problem i sina sociala kontakter och moderns sätt att ta itu med sina barn och det som händer runt omkring dessa är helt tokigt. :roll: Mycket bottnar nog i ett dåligt samvete som blir till dåligt omdöme kring barnen. Men att barnen är älskade råder inget tvivel om.
Familjen är alltså väl kända och upplevs som jättejobbiga att ha att göra med (folk går krokar för att slippa både föräldrar och barn...) Trots detta kan de få små kontaktbarn :? Då undrar jag hur sköter sociala sin kontroll och hur tänker de?
Kanske tänker ni att varför gör du inget själv? Anmäler? Då kommer tankarna - var går gränsen? Familjen är nog kärleksfull och barnen sköts och får mat och kläder, även om det framför allt är i relation med andra det inte fungerar. Är det då ett skäl till att barnen inte skulle ha det bra där? Ja, jag vet då inte.
Kan det vara så att just den egna erfarenheten av missbruksbakgrund som är bra i sammanhanget? Har man fått familjelivet att fungera trots bakgrunden så kanske detta ses som ett jättestort plus? Vad vet jag hur soc tänker?
