Vi har en placering som bott här i tre månader är 12 år, vi känner att "kemin" inte stämmer över huvudtaget, h*n är snäll , hjälpsam inte utåtagerande alls det är det som känns så svårt, varför tycker vi inte om då, låter hemskt när jag skriver detta men det är så det känns.
vi har haft många placeringar men aldrig känt de så här.
När h*n blev placerad här fick vi inte träffa innan vi skulle lita på dem som matchade ihop oss :? och då frågade vi flera ggr men vi fick till svar att "vi måste lita på att de kan sitt arbete" (det är något vi aldrig gör om vid någon mer plac.förutom jour då)
Nu har vi fått reda på mycket mer som hänt i liv som vi inte fick reda på innan (det ligger mer på det känslomässiga planet) och detta reagerar även vår familjehemssekreterare på, att de inte talat om detta för oss, hade vi vetat allt detta innan så hade vi inte tagit detta uppdrag. Och Soc visste att vi kommer att fortsätta med jour uppdrag och mest små då barn då våra är i tonåren, och nu får vi reda på att önskat komma till ett hem som inte har jour och som sade till mej "jag hatar små ungar"
Hur ska vi göra :? känns som vi inte vill fortsätta, känns som vi inte kommer få det känslor vi vill ha, hur mycket vi än vill. våra barn känner likadant men förklarar det på ett annat vis, de har heller aldrig känt detta förut De andra :arna vi haft har varit som en i familjen både dom som är tänkta uppväxt och jourbarn.
Hade vi inte tagit emot barn/tonåringar förut hade vi trott det var normalt, att inte känna att kemin stämmer överens i början, men vi har ju tagit emot så många och aldrig känt så här.
Talade om för soc att vi kände så här redan första gången vi träffade men de tyckte dom inte var konstigt alls att vi kände så "man älskar inte barnen på en gång" fick vi höra, men hade vi träffat innan hade vi faktiskt sagt nej men allt var klart och h*n flyttade till oss och vi tänkte "det känns nog bättre efter ett tag" (tror vi lurat oss själva nu i efterhand, för man vill ju lyckas med alla uppdag man får)
Är det någon som varit med om dett att det inte "känns rätt" och vad har ni gjort åt det?
H*n är gullig på alla vis men personkemin stämmer inte med vår familj så som det känns nu :littlesad
Usch nu känns det jobbig att jag skrivit detta, men jag måste skriva av mej, kanske jag slipper mardrömmarna i natt nu när jag fått ur mej lite/ kram Mosten
vi har haft många placeringar men aldrig känt de så här.
När h*n blev placerad här fick vi inte träffa innan vi skulle lita på dem som matchade ihop oss :? och då frågade vi flera ggr men vi fick till svar att "vi måste lita på att de kan sitt arbete" (det är något vi aldrig gör om vid någon mer plac.förutom jour då)
Nu har vi fått reda på mycket mer som hänt i liv som vi inte fick reda på innan (det ligger mer på det känslomässiga planet) och detta reagerar även vår familjehemssekreterare på, att de inte talat om detta för oss, hade vi vetat allt detta innan så hade vi inte tagit detta uppdrag. Och Soc visste att vi kommer att fortsätta med jour uppdrag och mest små då barn då våra är i tonåren, och nu får vi reda på att önskat komma till ett hem som inte har jour och som sade till mej "jag hatar små ungar"
Hur ska vi göra :? känns som vi inte vill fortsätta, känns som vi inte kommer få det känslor vi vill ha, hur mycket vi än vill. våra barn känner likadant men förklarar det på ett annat vis, de har heller aldrig känt detta förut De andra :arna vi haft har varit som en i familjen både dom som är tänkta uppväxt och jourbarn.
Hade vi inte tagit emot barn/tonåringar förut hade vi trott det var normalt, att inte känna att kemin stämmer överens i början, men vi har ju tagit emot så många och aldrig känt så här.
Talade om för soc att vi kände så här redan första gången vi träffade men de tyckte dom inte var konstigt alls att vi kände så "man älskar inte barnen på en gång" fick vi höra, men hade vi träffat innan hade vi faktiskt sagt nej men allt var klart och h*n flyttade till oss och vi tänkte "det känns nog bättre efter ett tag" (tror vi lurat oss själva nu i efterhand, för man vill ju lyckas med alla uppdag man får)
Är det någon som varit med om dett att det inte "känns rätt" och vad har ni gjort åt det?
H*n är gullig på alla vis men personkemin stämmer inte med vår familj så som det känns nu :littlesad
Usch nu känns det jobbig att jag skrivit detta, men jag måste skriva av mej, kanske jag slipper mardrömmarna i natt nu när jag fått ur mej lite/ kram Mosten