Umgänge med föräldrar och syskon

[Gör mitt bästa...]

Ja, nu är det ju jag igen i denna fråga. :angel . Sitter o läser medan Liten sover middag. Tänker på min egen uppväxt, vilka relationer jag har haft genom livet. Jag har växt upp i en "kärnfamilj", i ett stort nätverk, både inom o utom familjen- däribland många axtrabarn o deras familjer (mina föräldrar var kontakt- o fam.hem under min uppväxt). Tänker som så att jag har klarta mig ypperligt väl o funderar inte så värst mkt på dee 2 mostrar o mina kusiner dr som jag ej haft ngn kontakt med sedan jag var i förskoleålldern. Inte heller min ena farbror o dennes barn har jag haft kontakt med av olika skäl. Inte har jag saknat dem. Jag har vetat att de existerar, men inte har jag undrat o funderat så mkt på det. vVet att en moster valde bort sin släkt o for utomlands med en man o fick barn. Thats it. Farbrorns fru o min mor gick inte ihop så därav hade vi ingen kontakt. Men jag har inte kännt mig berövad på den kontakten ändå. Trots att det var pga vuxna som jag inte fick lära känna dem.

Men jag har varit - o är berikad med så många fantastiska människor o deras kärlek att jag inte behövt de andra. Med detta menar jag inte att alla mår bra av sådana skäl- men vi behöver ju inte tänka att vi berövar våra placerade barn på så mkt om de inte har umgänge med hela bio-släkten. O så tänker jag att om önskan att lära sig mer om sitt ursprung när barnet blir äldre- ja, då finns det ju oftast en chans att ta upp en ny kontakt som kan bli mkt bra. Så bara för att barnet inte har umgänge med alla/kontakt med alla vid 3, 7 eller 16 års ålder så är det kört!!! Det som skiljer adoperade barn från andra länder o våa placerade barn är ju att det är betydligt lättare för placerade barn att få tag i korrekt info om sitt ursprung än för dem som måste åka världen runt för att leta- ofta med inkorrekta papper i sina händer. Jag har flera- 7 adopterade släktingar o bara en (alla är vuxna) har valt att ta reda påsitt ursprung hitills. Bara lite fler tankar i detta heta o ständigt aktuella ämne

 

[WoddyoBuzz]

Här jobbas det verkligen inte efter BBIC. Min liten som bott hos oss i 7 av sina 10 år har soc nu två månader efter att LVU:et gått igenom i kammarrätten, stora planer på att flytta hem till bio. Ska nu efter påsklovet som hen tillbringat hos bio enligt förälder vara kvar en vecka till för att pröva om bio kan få hen till skolan. Jag har inte hört något från soc. om detta, men min nya handläggare har jag anmält till förvaltningschef och till nämnden för kränkning så då vill väl inte handläggaren prata med mig. Mycket skrämmande behandling av vår

Hej mat-tilda. Hur har det gått med er ?

 

[mat-tilda]

Jodå, det blev som befarat. Mamman fick en vecka till för att se om hon klarade av att skicka med taxin till skolan. Jag fick heller inte igenom de insatser som jag anser att hen behöver, inte heller fick jag den ersättning som jag anser att jag ska ha för att kunna fortsätta vara hemma, ett arvode motsvarande barnskötarlön. Kan omöjligt ha ett arbete utanför hemmet eftersom hen inte ska/kan vara på fritids efter skolan. Jag sade upp hen och hen fick vara kvar i det hem hen blev LVU:ad ifrån mindre än två månader tidigare i kammarrätten. Hen är fortfarande kvar där och saknaden här är enorm. Orkade inte vara kvar och se hur dåligt hen behandlas av soc. Under sju år har inte vetat var hen ska bo och föräldrarna har fått prova alltför många gånger. Anmälan gjort till socialstyrelsen och nu väntar jag på att soc. ska granskas. 11 sidor med fakta och bilagor som styrker mina påståenden.

 

[WoddyoBuzz]

Vilken kämpe du är. Förstår att det är med stor sorg i era och hjärtan.
Har ni några fler eller bio.barn. Som ni nu får ägna tid åt. Kan tänka mig att det blir mycket tankar. Har du nu gått tillbaka till "vanligt" arbete? Eller var det så att du redan jobba men inte orka med "två jobb".
Tror du ni kommmer ta nya barn eller är ni brända och slänger in handduken?
Hoppas ni orkar fortsätta för ni behövs, folk som vågar ställa krav och sätta imot det är sånt folk dessa barn behöver. Soc. måste få känna på motstånd. Och sluta leta nicke dockor till familjehem. Det är tigermammorna som kämpar sig blodig för sina ungar som dom borde leta efter. Att soc. aldrig ska lära sig det.
Sänder styrkekramar till dig o din familj.

 

[mat-tilda]

Det tråkiga är att jag är i slutet av mitt liv som familjehem. Har varit det i 38 år nu i höst och har 3½ år kvar till pension. Har vuxna biologbarn och barnbarn och en placering kvar. Så har jag fin kontakt med de barn som varit placerade och de har också barn som räknas som mina barnbarn.
Liten som är kvar är 6 år och börjar på förskolan nästa vecka. Hen var 2½ när hen kom till mig. Soc har i ca två år pratat om att hen måste flyttas till ett yngre familjehem med en mamma och en pappa då föräldrarnas förmåga inte räcker till för att ta hem hen. Så hens dagar här verkar också räknade. Finns en hel del i det handläggandet som man kan ifrågasätta. Soc. har ju hela tiden vetat hur gammal jag blir innan hen är myndig och kan bestämma själv.
Sedan 6½ år är jag ensamstående efter 33 års äktenskap. I maj och juni flyttade mina 3 stora placeringar ut på ett alldeles naturligt sätt då en fått daglig sysselsättning och egen lägenhet och 2 tagit studenten och fått egna boenden. Även om det var planerat och helt OK avslut från deras soc. så är det en stor förändring för mig. Om jag ska ta fler barn blir det yngre barn på jour, men jag är inte i balans nu för att orka ta emot trasiga oroliga barn. Måste landa med båda fötterna på jorden igen.
Ekonomin blir helt raserad. Lägsta arvode och omkostnad för hen som är kvar och ingen a-kassa eftersom jag har varit hemma i 10 år med fosterbarn. Får inget arbete för jag är frisk och har ingen penning med mig pga nedsatt arbetsförmåga eller risk för att stämplas ut från a-kassan. Kan heller inte ta personlig assistentjobb som innebär att jobba dygn. Har bara barntillsyn till 18.00 på kvällarna.
Hen som flyttat hem har det inte bra och föräldrarna vet inte idag vart hen ska börja i skolan. Hen som verkligen behöver vara förberedd på förändringar.
Sitter nu i ett alldeles för stort hus, stor bil och massor av erfarenhet eftersom de flesta barn som varit placerade har haft NP- diagnoser och svåra föräldrar. Tvivlar på att jag får andra barn eftersom jag inte har någon inkomst och kommer att leva långt under existensminimum. :?

 

[WoddyoBuzz]

Ja vad ska man säga?
Du har dragit ditt strå till stacken. Men det blir ingen gudklocka men ett stjärn regn mitt i den mörkaste natten sänder jag över dig.

Mitt tipps på jobb fronten är att gå som springvikare dom här tre åren. Då kan du säga att du är tillgänglig endast dagtid.
Det är gott om jobb om man kan hoppa in lite här och där. Anmäl dig till alla enhetschefer.
Hemtjänst och persass. Även privata bolag. Alla pers.ass jobbar inte dygn.

 

[hoppsan]

Ja jag gjorde det hörde av mig till ett assistans bolag.Nu behövde ju jag jobba kväll helg o dom har pusslat ihop det bra. Om jag vill ha fler tider,andra tider så kan det alltid pusslas ihop med en annan brukare den som har heltid hos min brukare jobbar 7-16 o har lagt in någon lördag då o då för extra peng.
Mitt ass bolag tycker att vi familjehems mammor är en stor resurs då vi i princip vårdat i vårt hem o är lyhörda med mycket empati.