Umgänge uppväxtplacering: Hur mycket har vi som fam.hem rätt att säga till om?

[Wild2]

Hej!

Vi är nya som familjehem, och har en "uppväxtplacering". Liten har bott hos oss sedan födseln, och är nu 5mdr.
Bioföräldern har övervakat umgänge 1gång/vecka, (ibland ställs det in då bioföräldern varit sjuk/missat bussen/försovit sig etc.)
Vid umgänget är det sagt att vi som familjehemsföräldrar ska sitta i ett annat rum (vägg i vägg där umgänget sker under övervakning av en, ibland två socialsekreterare)

Problemet är att umgängena inte går speciellt bra (och har aldrig gjort). Liten blir ledsen och skriker i panik, tiden det tar innan liten blir ledsen är allt från 2-15min. Då blir vi hämtade, får komma in och trösta (liten lugnar sig direkt) och sedan ska vi lämna rummet igen. Detta upprepas då tills "umgängestimmen" är slut, och såhär är det alltså varje gång.
Vi har lite smått försökt fråga om vi inte kan sitta med i rummet, så att liten ser oss och känner sig tryggare. Socialsekreteraren tyckte det skulle vara bra, men bioföräldern höll inte med, och vägrade ha det så, och således var det inte mer med den saken.
Det känns hemskt att liten ska behöva bli så ledsen varenda gång, det är svårt att sitta och höra hur skriket eskalerar och för vår del hade det känts bättre om vi var med, så att det på det sättet skulle bli en positiv upplevelse varenda gång, både för liten, men även för bioföräldern. Och när liten sedan känner sig trygg, så kan vi "backa" och återigen sitta i annat rum.
Min fråga med hela det här inlägget är egentligen ganska simpel: har vi rätt att kräva att vara med i rummet där umgänget sker för att göra mötet med bioföräldern till något positivt, istället för något negativt som det är just nu..?
Eller ska vi bara gilla läget? Jag trodde att umgänget var till för barnet, men när det går till på det här viset, så känns det mer som att det är bioföräldern det är till för

Liten är i vanliga fall en väldigt glad liten bebis, så det känns inte alls bra att utsätta hen för detta om och om igen

 

[Adal]

hej!
Du får ursäkta om jag låter lite hård men med allt jag hört och upplevt med personer runt omkring mig så är det sällan man ser till barnets bästa vid umgängen. Men nej.. så som er liten har det tycker jag inte är OK. Liten ska absolut kunna se er och ha er nära, ni står för litens trygghet och det är detta soc ska jobba efter.
Tyvärr det är så här med många bioföräldrar att de inte ser barnens behov och det finns ju anledningar till varför barnen placeras.

Vi hade det liknande med vårt lilla hjärta som kom vid 3 månaders ålder, samma grej ville våra föräldrar med sitt barn och att jag skulle sitta utanför. Fast i vårt fall så fanns soc i samma rum som mig. Det tog inte lång tid för mig att smyga in för att informera föräldrarna om hur tiden mellan umgängena varit, berättade om hur dagarna var hos oss och om hur lilla hjärtat utvecklades undan för undan. Vad liten tyckte om att äta, när den tiden kom osv osv... De flesta föräldrar vill veta hur det går och en uppdatering är ju jättebra, du kanske kan ta lite kort på barnet och föräldrarna om de vill.
I vårt fall ville föräldrarna vara ensamma med barnet för att dokumentera hur jag "misskötte" vårt hjärta
Allt ifrån att naglarna inte var nyklippta samma dag till att det kanske var en fuktig blöja när vi kom till umgänget, allt skulle vändas emot mig och min familj för det var det enda de kunde göra.

Önskar dig lycka till med fortsatt umgänge och att du kan hitta en bra "väg" till att kunna vara med liten på umgänget och som sagt soc borde stå på sig mot föräldrarna

 

[Wild2]

Tack för ditt svar!
Vad tråkigt att höra att det oftast inte är för barnets bästa, trodde bara att vi hade otur

Då ska vi stå på oss lite mer, prata med soc, och försöka se till att liten får känna sig trygg på umgängena!
Det är så svårt att veta vad man får och inte får säga till om när allt är så nytt, vi älskar ju liten, och vill inte gärna hamna i en konflikt med vare sig bio eller soc!

Tyvärr har föräldern förståndshandikapp och en del andra diagnoser, och det känns mestadels som att bio kommer till umgänget för att det är dennes rättighet, och inte så mycket för att skapa en bra kontakt med liten.
Vid ett tillfälle blev bio arg, och sa hotfullt till socsekr att om hen hämtade oss, så skulle bio gå (då hade det gått 5min av umgängestimmen, och liten skrek panikartat, vi satt ju i rummet vägg i vägg och hörde allt). Socsekr hämtade oss såklart, och bio stormade irriterat därifrån
Så bioföräldern vill ju inte ha oss där alls, och trots att hen har våra mobilnummer, så frågar bio aldrig hur liten mår...

Det känns ju bara så fel att inte liten ska få känna sig trygg under umgänget, när vi vet att det hade fungerat så mycket bättre om vi hade suttit i samma rum!

 

[Lillasyster]

Hej
Det låter inte klokt att utsätta ett litet barn för denna negativa upplevelse gång på gång. Och förstår verkligen att även ni far illa i situationen. Jag misstänker att ni har en SOL placering? Vilket möjligen påverkar hur soc kan ställa krav och agera. Förhoppningsvis jobbar dom stenhårt på att bio ska släppa in er mer i umgänget. Hoppas att det blir bättre snart!

 

[Wild2]

Hej!

Det är en LVU-placering, bioföräldern överklagade dock domen, så det kanske var det som gjorde att soc "lät det vara så länge"?
(överklagan avslogs)
Några veckor efter jag skrev inlägget, så blev det faktiskt ändring i umgänget, och vi får numera lov att sitta med under hela timmen, och liten är mycket gladare!
Bioföräldern har dock svårt att hålla fokus på barnet, även om de bara träffas 1h åt gången. Någon gång i januari ska soc fatta nytt beslut om umgänge efter utvärdering. Som det är nu, så känns det inte så givande när bioföräldern kan sitta tyst hela umgängestimmen, och bara skaka lite leksaker framför liten då och då, och liten ständigt vänder sig mot oss för att söka kontakt.